Det vore ju själva fan annars!

Kan det ha varit ett genombrott för handbollen i Malmö?
Ja. Det kändes verkligen så. Drygt 3000 personer, inklusive potatisklacken, skapade ett tryck i Baltiskan som HK Malmö inte varit i närheten utav förut. Det vore ju, rent ut sagt, själva fan annars.
Det är bara synd att all den publikpotential som finns framför TV:n den 10 maj, ur ett Malmöperspektiv, kommer att se MFF förlora Cupfinalen i Stockholm…

När Malmö säkrade sin SM-finalbiljett, till slut, hade klubben lyckats med ett alldeles strålande arrangemang. Ett Kristiantad Light sett till kvantitet. Dessutom fick man resultatet med sig.
Ett bestämt ryck i första halvlek. Och ett bestämt avvisande i andra halvlek när Alingsås försökte arbeta sig ikapp. Precis det man misslyckades med i senaste hemmamatchen alltså.

Efter fyra bortasegrar lyckades ett lag avgöra hemma – och den hemmaplansfördelen var resultatet av ett gediget arbete i serien. Att Handbollsligans etta och tvåa i tabellen möts i en final är både logiskt – och roligt. Ett nytt lag i en final är lite kittlande i sig.

För ärligt talat. Jag börjar bli trött på att se Alingsås få stryk av IFK i finalen.

Frågan vi nu ställer oss är: Hur stora är Malmös möjligheter att besegra IFK Kristianstad?
Jag skulle vilja säga: hyfsade. Såvida inte IFK Kristianstad kommer upp i 85-90 procent av sin absoluta maxnivå och med ett orange hav i Scandinavium får ett tidigt momentum. Då går det inte.

Men! Glöm inte! HK Malmö har besegrat IFK Kristianstad i båda sina hemmamatcher i baltiskan. Och i Kristianstad hade laget oavgjort efter 60.00. Blott ett frikast på visslan frälste IFK Kristianstad då. Och nu stiger IFK ut i arenan med allt att förlora.

HK Malmö håller på att bygga upp någonting stort lite grand under radarn bland all annan Malmöidrott. Ungdomssektionen har 30 lag, det satsas på damerna och man har bra samarbeten med övriga föreningar i regionen. Exempelvis landade IFK Malmös talangfulla P03-lag (som nyss spelade USM, steg fem) i HK Malmö. Och framför allt: det finns ett företagsnätverk som frodas och mår bra. Handbollsmiljön är läcker och lockande. Det är högt tempo, bra drag och trygga värderingar både på och utanför planen. HK Malmö har lyckats fånga det och byggt upp någonting som kommer att betala sig långsiktigt.

Avslutningsvis.
Nu när Baltiskan nästan är helt tömd på folk kommer Robert Månsson, som inte hann bli ok efter sin knäskada, fram och knäpper en kall Fagerhultsöl.
”Fan va gött. Vi har varit nära många gånger och tillhört de bästa i landet, men så har har skadorna kommit lagom till kvartsfinalerna. Närmast var vi mot Alingsås ett år när vi förlorade den femte och avgörande matchen uppe i Alingsås.”

Månsson tar en sipp och blickar ut över planen.
Nästa år är han tillbaka – i ett lag som troligtvis är ännu bättre än det som i år nådde final.
Handbollen i Malmö mår bra igen!

Christoffer Ekmark