MFF-produkten visade vägen för IFK Göteborg

Strax före pausen gjorde Victor Wernersson sitt allra första mål i Allsvenskan när han gav IFK Göteborg ledningen med 1-0. Det gjorde han i Malmö mot MFF där han en gång startade sin karriär som liten knatte och sedan spelade sig upp genom ungdomslagen till U17 och U19.

Efter det blev det stopp. Han fick träna ett par gånger med A-laget, men flyttades aldrig upp i seniortruppen. Istället blev det spel i Syrianska plus en kort period i Vejle ocn inför årets säsong värvades den 22-årige ytterbacken til IFK Göteborg.

– Det var otroligt skönt att få göra det första målet. Sedan att det kom mot MFF var bara en bonus.

– Jag är inte bitter på MFF. Klart att jag blev besviken just när det hände, jag hade ju gått och hoppats på att bli uppflyttad. Men det kan faktiskt ha varit bra för mig att komma iväg och ta den långa vägen istället. Jag utvecklades väldigt mycket i Syrianska när jag fick förtroendet att spela. Nu är jag bara glad att jag är här i Allsvenskan.

Inte minst efter den korta, men misslyckade, sejouren i danska Velje.

– Självförtroendet böjar bli bättre, men det finns fortfarande en del att jobba på där. Nu får jag ju förtroendet igen så det kommer allt mer. Danmark var en tuff tid för mig. Jag fick massor med nyttiga lärdomar och ibland går det inte alltid som man tänkt sig.

Att han kom upp högt och utmanade MFF:s högerback Eric Larsson var ingen slump.

– Vi hade tränat på det, att jag skulle komma in bakom honom. Nu blev bollen lite lång, men jag tänkte att jag chansar ändå och hade tur med att det blev en touch från Eric som gjorde att jag kom fri och då var det bara att trycka in bollen.

I MFF spelade Victor Wernersson bland andra tillsammans med Franz Brorsson och även ett par talanger som inte är kvar i klubben.

– Erdal Rakip och Pawel Cibicki fanns också där bland 94:orna och 95:orna.

Bland de 17 715 på Stadions läktare fanns massvis med släkt och vänner som fick se det för Victor Wernersson historiska målet.

– Familjen var här, plus min flickvän och hennes familj och rätt många vänner. De flesta vännerna stod nog i MFF-klacken, men min familj fanns i alla fall på Göteborgssidan.

Tio minuter före slut blev det en del dramatik när Victor Wernersson fick bäras ut på bår.

– Jag fick kramp i båda benen och även på fler ställen kändes det som. Därför kunde jag inte gå själv. Det var dock inte så farligt som det såg ut. Jag hämtade mig ganska snabbt.

Ole Törner

Foto: Bildbyrån