När MFF stod för tidernas finalkross

Jag har sett MFF i elva cupfinaler.

Bästa minnet?

Svårt, men det är nästan omöjligt att gå förbi den 31 maj 1973 då MFF massakrerade Åtvidabergs FF med 7-0 på Stadsparksvallen i Jönköping.

Inte minst för att storsegern kom så totalt överraskande. I början av 70-talet pumpade företaget Facit in pengar i ”Åtvid” som därför kunde samla på sig massvis med ladslagsspelare. Det gav resultat. Åtvidabergs FF vann Svenska cupen både 1970 och 1971 (-71 i Malmö mot MFF med 3-2), SM-guld 1972 och 1973 och slog bland annat ut Chelsea i Cupvinnarcupen.

Och det var just mot MFF Åtvidabergs kamp om makten över svensk fotboll stod. MFF vann SM 1970, 1971, 1974 och 1975 och ramade in ÅFF:s två guld samt fortsatte med ytterligare två raka cupsegrar efter finalen 1973.

Men just 1973 hade Malmö FF en svacka, som slutade med en fjärdeplats i serien, och var som djupast i maj. Fram till cupfinalen hade MFF förlorat fyra raka bortamatcher i Allsvenskan, bland annat mot finalmotståndaren. Dessutom förlorade MFF med 2-4 på Malmö Stadion bara ett par dagar före resan till Jönköping. Laget var ifrågasatt, tränaren Karl-Erik Hult ansedd som en icke-vinnare (MFF kom sexa -72 och fyra -73 under hans år som tränare) och många av spelarna fick höra en hel del arga ord från läktaren.

Hoppet om lite revansch genom en cuptitel fanns dock trots allt.

7-0 fanns inte på kartan.

Men efter två sena mål till 2-0 i den första halvleken spelade MFF ut Åtvidabergs FF totalt i den andra och var närmare 10-0 än 7-1.

Åtvidaberg saknade Ralf Edström på grund av skada och Benno Magnusson och de övriga fortsatte att slå in eviga inlägg mot MFF-försvaret trots att det utan Edström inte fanns någon som kunde vinna några höjddueller. Samtidigt fick MFF en suverän utdelning på draget att sätta ner Krister Kristensson som libero!

Det var inte första gången Malmö FF testade den taktiken. Efter två matcher 1972 som sammanlagt gav 1-9 i baken gjorde man det första gången och vann då fem matcher i följd utan att släppa in ett enda mål. Bland annat slog man Benfica med 1-0 hemma på Malmö Stadion. Nu blev det succé igen.

MFF fortsatte med liberotaktiken ett tag till och vann de två följande matcherna med 1-0. Men under hösten – efter ett par förluster – övergav Kalle Hult den igen. Fast då hade Bosse Larsson dragit på sig en muskelbristning och med facit i hand var det nog mer hans frånvaro än spelet med libero som var problemet.

MFF-laget i cupfinalen (1-4-2-3): Freddie Forsland – Krister Kristensson – Roland Andersson, Roy Andersson, Staffan Tapper, Harry Jönsson – Bo Larsson, Curt Olsberg – Tommy Andersson, Conny Andersson, Sten Stjernqvist.

De sista tio minuterna satte MFF in de två avbytarna Christer Jacobsson och Anders ”Puskas” Ljungberg för att de också skulle få sina cupmedaljer. 1973 fanns det nämligen en regel som sa att bara de som spelat i finalen kunde få medalj. Flyt för Puskas och Röde Jacob, de hade knappast fått komma in om det stått 1-0.

1-0 gjorde Tommy Andersson.

2-0 kom på straff, säkert inslagen av Staffan Tapper.

3-0 gjorde Sten Stjernqvist i minut 50.

4-0 och 5-0 satte Staffan Tapper.

6-0 kom genom Curt Olsberg.

7-0 spikade Conny ”Slaktaren” Andersson i minut 88.

Slaktaren fullföljde slakten inför 6 016 åskådare.

Ole Törner