Efter det här måste MFF agera

Efter 0-1 mot Trelleborgs FF måste MFF agera.

För sin egen trovärdighets skull.

Det hjälper nämligen inte att bara snacka om att snart vänder det, att det här var ett fall framåt, att vi agerar tillsammans och bla bla bla.

MFF måste göra något radikalt för att visa att man som klubb inte accepterar att det ser ut så här.

Det är man skyldiga medlemmarna och supportrarna.

Faktiskt även spelarna som fastnat i ett läge där pressen, stressen, ångesten – plus som det verkar hela tyngden av den allsvenska fotbollsvärldens samlade problem på axlarna – gör att de inte är i närheten av att prestera vad de faktiskt kan.

Att Bonke Innocent skrällde när han i sitt långa inhopp klev fram och var bäst i laget säger väldigt mycket. Han har tidigare inte varit i närheten av klassen som motiverade en startplats, varken förra året eller i år. Nu var han bra. Men han har heller inte den där pressen på sig som de andra ser ut att lida av.

Med ett undantag.

Markus Rosenberg går liksom utanför den vanliga bedömningen. MFF skapade väldigt få solklara chanser. Mackan hade i princip allihop. Om han gjort mål på två av de tre hade det varit självklart att lyfta honom som bäst. Nu brände han allt och det är så det brukar se ut i ett bottenlag, som MFF de facto just nu är.

Därför behöver MFF just det som ett bottenlag brukar behöva. En ny röst.

Magnus Pehrsson kommer aldrig att ta initiativet att sluta. Han är tillsvidareanställd och får lön fler månader om MFF säger upp honom än om han säger upp sig själv. MFF måste därför göra det klubben historiskt sett haft så väldigt svårt att göra och sparka en tränare. Mitt under säsongen har det bara skett en gång (Frans Thijssen).

För man gömmer problemet om analysen fastnar i att det såg bättre ut än i cupfinalen. Det gjorde det. Men man vann ju inte ändå! Mot laget som låg sist. Och man hade ju inte gjort det även om TFF inte forcerat in sitt mål på tilläggstiden. Att lyfta spelet, inställningen och dominera den andra halvleken var alltså inte nog. Prat om kosmetiska förbättringar istället för poängen som räknas är sådant som lag som åker ur brukar syssla med.

Tittar vi på inställning, kamp och moral var det säkert ett lyft för MFF. Men man var inte bättre än TFF. Som man mötte. Och jag såg fortfarande flera aktioner där man tappade boll och inte tog bakåtspringet för att reparera. Att man vann fler dueller i det egna straffområdet var också ett lyft, men man förlorade den viktigaste som avgjorde matchen.

Jag tyckte faktiskt att TFF vann förtjänt. De hade fler spelare – egentligen alla elva plus avbytarna – som presterade på eller nära sitt max. De tog kampen och vann den. Och spelade lite smartare, lite bättre och oändligt mer avslappnat, lugnt och mindre stelt och trögt än Malmö FF.

Dennis Hadzikadunic, utlånad av MFF och Alexander Blomqvist, ratad av MFF var till exempel bättre än samtliga i MFF:s backlinje.

Redan inför matchen, efter cupfinalen, skrev jag ett långt blogginlägg om att MFF måste göra en förändring på tränarposten och motiverade utförligt varför jag tycker det. Om ni inte läste det inlägget då kan ni göra det här. Eller läsa om :).

Ole Törner