Personlige Persson: ”Upp till bevis, Danne”

Såhär ett halvt dygn efter TFFs vinst på Vångavallen i Trelleborg tycker jag att mental kramp fått ett ansikte. För när till och med Markus Rosenberg missar ett sådant läge som han gör ett par meter framför mål efter ett strålande inspel från kanten så visar det hur mental kramp kan sätta sig, inte bara i musklerna, utan i muskelminnet. Det som gör att musklerna gör saker instinktivt. För handen på det himmelsblå hjärtat.. den chansen skall Rosenberg sätta tusen gånger av tusen. Och mål kunde hjälpt musklerna att slappna av och hjärnan att skicka ut tillfredsställande endorfiner i kroppen istället för krampande mjölksyra.

Så att hålla på att älta vad som görs fel av varje spelare just nu tänkte jag lämna därhän. Det är ändå så tydligt. Avsaknaden av en effektiv spelidé skall vi inte heller vända upp och ner på utan vi skall titta inåt och framåt i den här krönikan. För vad kan hända om man inte söker hjälp, eller i alla fall vägrar gå till doktorn när det känns fel?

Jag tycker att Malmö FFs prestationer påminner mycket om ett tillstånd många människor lever med på olika nivå i dagens uppskruvade samhälle – panikångest. När jag går in och läser kring detta ämne är det rätt många paralleller som kan dras. Individerna vet hur de skall göra, men viljan att göra det omsätts inte i förmågan när muskelspänningarna blir till kramp eftersom hjärnan skickar signaler att rädslan blir större för att förlora än tillfredställelsen att vinna i sportens värld.

Nu har det såklart inte gått så långt att de blivit fysiskt sjuka av det, men tillståndet för en elitidrottare som lever under den press som spelarna gör i en klubb som Malmö FF skulle kunna leda till en mental härdsmälta. Och dit är laget på väg om inte ledningen hjälper laget med att tillföra nytt syre till musklerna som kan få det mentala trycket att släppa. Nya tankar, nya idéer och syresatt blod som kan få igång laget. Och just detta, att utvecklas mentalt och stärkas av motgångar, kunna resa sig och hitta tillbaka till det avslappnade instinktiva mentala tillståndet som pumpas upp av självförtroende är från gårdagen den enda vägen fram.

När spelare som Behrang Safari och Rasmus Bengtsson inte kan vara med sin erfarenhet från tuff press i Europa, och när det är så tydligt att Marcus inte orkar bära detta själva match efter match befinner sig laget vid ett vägskäl där fel val kan leda rakt in i en återvändsgränd som slutar i att laget faktiskt åker ur högsta serien. Känns konsekvensanalysen överdriven?? Kom då ihåg att det var precis detta som hände när laget åkte ur 1999, då hette det att ”det händer inte Malmö FF” och jag tycker mig se samma brist på ödmjukhet även nu. Det händer inte Malmö FF.

Nej… det BORDE inte hända Malmö FF!

Det snackas om 500 miljoner på banken. Det snackas om vinnarmentalitet och tripplar och vi i media hakar på. Man bygger stab och organisation sidan om laget för att vara en storklubb med skandinaviska mått mätt. Det är analysspecialist från TV, mentala coacher, tränare som fungerar som brygga mellan ungdomar och seniorer, dubbla fystränare med specialistområde. Man vill kontrollera allt informationsflöde runt klubben, man pumpar upp sponsorer och publik där inget annat än guld och framgångar duger. En ganska stor kostym som skall betalas varje år. Och då behöver man de sportsliga framgångarna år efter år. Som sig bör som en storklubb. Det gör man i England, Tyskland, Italien, Holland etc, där storklubbarna dominerar år efter år (inga övriga jämförelser för övrigt).

Då kan man inte samtidigt sätta ihop en trupp som är ämnad att plocka fram talanger som sen skall säljas vidare. Sådant håller BP, Falkenberg, Landskrona och Kvarnby på med på sina respektive nivåer. Det gör inte storklubbar. Storklubbar ser till att ha en bredd som klarar skador, vikande formkurvor på individer och har en bänk som kan förändra matcher. Som Malmö FF haft under en handfull år tillbaka nu. Så hur tänkte man när man satte ihop det lag som nu får bära det tryck som skapats av den organisation som nu sitter och tar de avgörande besluten i Malmö FF?
Sälj och marknadsdelen i Malmö FF, som även den är dyr i drift men nödvändig, säljer och bygger ett varumärke. Ett varumärke som i stor utsträckning har sitt värde i de sportsliga framgångarna. Även här kommer ett tryck eftersom kostymen anpassas kräver det att regionens företag ställer sig bakom och pumpar in sponsorpengar.

Malmö FF har tagit steg där man engagerat sig i samhällsfrågor bortom fotbollen via MFF i samhället, som sig bör i en storklubb och som funkar som en dynamo i frågor som integration och segration i ett modernt samhälle. Man har byggt museum för att ta tillvara på sin historik och föra över detta på kommande generationer. Som sig bör för en storklubb. Allt detta kostar pengar och bygger på ständig sportslig framgång. Så hur tänkte man när man satte ihop det lag som nu får bära det tryck som skapats av den organisation som nu sitter och tar de avgörande besluten i Malmö FF?

Ni förstår var jag är på väg med mitt resonemang?! Malmö FF har under lång tid sedan försäljningen av Zlatan Ibrahimovic och degraderingen till Superettan fått och skapat tillgång till en helt egen dimension ekonomi för en sportförening. Den tog helt nya steg när laget kvalificerade sig för Champions League två år i rad. Där och då skaffade man sig förutsättningar för att vara en storklubb, som år efter år, dominerar sin liga och spelar i Europa.

Det som skett inför året när beslutet togs att skicka ut en trupp inför säsongen byggd för talangutveckling istället för resultat kan vara ett av de mest ödesdigra i klubbens historia. Och väljer man att passivt avvakta att detta skall vända av sig själva, tror att krampen släpper bara vi springer lite fortare, lite mer på samma sätt kan det leda till ett av klubbens största fiaskon någonsin. Skulle laget ramla ur Allsvenskan med rådande förutsättningar, så är det troligtvis inte bara klubbens utan hela allsvenskans största fiasko genom tiderna ledningen runt laget åstadkommit!

Laget behöver friskt blod, avlastning och ökad konkurrens på samma gång. Nuvarande tränarstab har med all önskad tydlighet visat att klubbens egna lärlingar inte duger. Dom får aldrig möjligheten att bevisa sig, så det faller ingen skugga på ungdomarna. Men som Åge sa… det krävs mer av talangerna för att slå sig in i en storklubb. Alla behöver bli och vara lite bättre. Och det bör då även gälla de inköpta spelarna. Så ur mitt perspektiv borde klubben förstärka varje lagdel, öka konkurrensen med så starka namn att det känns i plånboken, och vinnarskallar tjurar och biter ihop och börjar visa vägen. För så som det ser ut nu leder rakt ner i superettan, oavsett hur statistiken ser ut från matcherna.

Och till sist, behöver laget nytt ledarskap? Tja, med färre gjorda mål, fler insläppta än på mannaminne och ett spel som ser ut som det gör borde detta vara ett givet svar!
Upp till Bevis, Danne.