Två dagar är både kort och lång tid för MFF

På onsdagskvällen kommer ett tidigt, men inte slutgiltigt, svar på frågan om det räckte med ett tränarbyte för att väcka Malmö FF.

Två dagar är givetvis för kort tid för att sätta några stora spelmässiga förändringar.

Men man ska heller inte underskatta vad det faktiskt går att göra med ett fotbollslag på två dagar.

När Daniel Andersson pratar om att pumpa in ny energi i truppen, om att hitta självförtroendet och modet att spela den fotboll MFF faktiskt vill spela är det ju exakt vad som saknats den senaste månaden både på matcher och träningar. Naturligtvis är det svårt när spelarna, som ju inte är mer än människor, inte mår bra efter en serie dåliga resultat. Men det går. Med rätt driv kan det fixas och alla som träffat Daniel Andersson vet att han har det.

Att hitta taktiken just mot Hammarby är heller inte en tidsfråga. Så gör ju MFF och alla andra lag hela tiden. Man tränar grunderna och bygger laget i vardagen, men kör de matchförberedande detaljerna strax före den aktuella matchen.

Det är i de stora förändringarna problemet finns. På två dagar hinner man bara skruva på detaljer. Men det här är inte ett vanligt tränarbyte. Daniel Andersson har som sportchef i hög grad varit med och byggt truppen, valt spelsättet och suttit med och lyssnat på nästan samtliga genomgångar inför årets matcher. Det är hans MFF i hjärtat, men det är även i väldigt hög grad hans MFF i hjärnan.

På sikt kommer han att ändra mer än han hinner till Hammarby, men det blir ingen revolution utan mer finsnickeri och tro inte en sekund att han inte suttit på läktaren och tänkt att de här detaljerna hade jag gått in och ändrat på om jag haft ansvaret där ute.

Startelvan blir rena rama gissningsleken, åtminstone på några positioner.

Kommer MFF att följa upp Bonke Innocents långa succéinhopp mot TFF – där han var lagets i rätt skral konkurrens bäste spelare och nästan lika bra som TFF:s Zoran Jovanovic – med att starta honom mot Hammarby?

Tidigare har det känts som om hela MFF-ledningen hellre sprungit nakna genom Pildammsparken än starta en allsvensk match med en lärling. Hur blir det nu? I truppen märks det i alla fall en klar förändring. Fem av de sex lärlingarna är med i 18-mannatruppen. Visserligen är många tongivande spelare skadade, men det är ändå ett rejält trendbrott. Så många har man inte varit i närheten av tidigare.

Än så länge har ingen startat. Snart får vi veta om någon får göra det mot serieledaren och i så fall vem som blir först. Hugo Andersson som radat upp stormatcherna som mittback i U19 och U21, Pavle Vagic som kan spela ytter, innermittfältare eller anfallare, Felix Konstandeliasz som egentligen borde ligga före TFF:s 18-årige Felix Hörberg som gjorde en stormatch mot MFF i söndags eller innermittfältaren Sanuel Adrian som tidigare känts som den som låg närmast en plats i startelvan?

Överraskar MFF med att starta Isak Ssewankambo istället för Eric Larsson, som verkar vara den som lidit mest av prestationsångest? Eller har Larsson hittat tryggheten efter tränarbytet?

Jag kan fortsätta rada upp frågorna om vilken startelva Malmö FF redan valt, det var Daniel Andersson tydlig med i snacket efter dagens träning. Svaret är att jag inte vet. Jag vet vad jag tror, men tänker avstå från att tala om det eftersom jag är övertygad om att det egentligen är rätt ointressant i jämförelse med attityden, modet, tryggheten, energin och allt det andra som är så mycket mer betydelsefullt.

Hittar man allt detta kan det gå bra fram till sommaruppehållet.

Sedan måste MFF ta tag inte bara i tränarfrågan utan även i hur man agerar i en period med så tätt matchande som laget varit inne i sedan slutet av april och fortfarande inte har avslutat. Att man fick två extramatcher i ett redan tätt program (Djurgården hemma som egentligen skulle spelats i höst och Djurgården i cupfinalen) gjorde att kraven höjdes och sanningen är att Malmö FF inte alls klarat att leva upp till dem.

Inte bara genom de usla resultaten utan även i att man satsade helt fel när man jagade trendbrott i den svaga resultatsviten genom att inte rotera. Det var inte bara ambitionen att börja vinna som gick i kras utan även förhoppningen att hålla spelarna skadefria. Malmö FF hade många spelare på skadelistan, nu har man det igen. Inte minst några av de äldre, rutinerade spelarna vars kroppar inte längre är okej med att köra på match efter match i sådana här perioder. Det syns ju även på de som faktiskt spelar. Kombinationen att bygga truppen som man gjort och sedan inte våga använda stora delar av den var ett rejält självmål. Inte i klass med Elfsborgs två mot BK Häcken, men ändå…

Ole Törner