FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Jag fullkomligt älskar sådana här fotbollssagor

Årets viktigaste seger för MFF!

Utan den hade krissnacket bara accelererat och de många medlemmarna i MFF-hatets vänner runt om i Sverige fortsatt att gnugga händerna.

Segern togs dessutom i ett läge där MFF saknade fem spelare som ingen trodde skulle vara utanför startelvan plus en – Andreas Vindheim – som varit i den om han inte blivit långtidsskadad. Utan att på något sätt förringa de som spelade mot BK Häcken kommer givetvis Malmö FF att bli ett starkare lag när de också är tillgängliga.

Med det sagt.

Innermittfältet med Bonke Innocent och Samuel Adrian var sensationellt bra.

Samuel Adrian har gjort sju inhopp tidigare. I de tre förra året var han helt okej, i de fyra i år har han inte gjort ett enda misstag. På träningarna och i U21-matcherna har han också konsekvent hela tiden tagit steg framåt. Jag har tjatat om att han borde fått chansen tidigare. Tycker fortfarande att det är så och kan absolut inte begripa att någon är överraskad över att det gick så bra. Adrian hade det här spelet i sig.

Bonke Innocents lyft är som en saga. Jag ska ärligt säga att jag nästan blev rörd – eller va fan, jag blev det – när jag efter matchen såg honom gå runt med den jättestora flaggan han fick från supportrarna med ett stort lyckligt leende. Än mer när sedan lagkaptenen Markus Rosenberg – och några till – lyfte honom som en bra spelare och härlig människa. Det kändes som om alla på läktaren och i omklädningsrummet unnade Bonke Innocent den här framgången.

För det här är verkligen en saga. Under lång tid tydde absolut ingenting, varken på träningarna eller i U21-matcherna, på att det var ett bra köp. Bonke Innocent såg ut som en väldigt vass närkampsspelare och bollvinnare, som inte fick lov att göra det han är bra på och därför mest blev förvirrad i jakten på ett nytt spel. När det var som värst lyckades han inte vinna boll heller, mest tappa den. Men någonstans fanns det ändå ett hopp. Han var ju bra i Norge och MFF hade sett honom spela bra i Norge. Det var därför man plockat hit honom.

Dessutom finns det spelare som tar väldigt lång tid på sig när de ska anpassa sig till en ny klubb, ny miljö och en annorlunda spelstil. Det finns även spelare som lyfter sig rejält i tävlingsmatcher och visar en helt ny och högre nivå än på träningar och mindre viktiga matcher. För att få reda på om en spelare tillhör den kategorin måste han dock få chansen att visa upp sig. Givetvis går det att debattera om Bonke Innocent borde fått den tidigare. Eller om vi vid sidlinjen borde väntat med att döma ut honom. Där är jag själv precis lika skyldig som alla andra som sett träningarna. Men en dag som idag tycker jag faktiskt att det kan kvitta. Huvudsaken är att han nu inte bara i en match utan i flera visat att norrmännen hade rätt. Han ÄR bra. All credd dessutom till att han inte för ett ögonblick gav upp utan bet ihop och kämpade vidare.

Jag fullkomligt älskar sådana här fotbollssagor.

Läget kunde heller inte varit bättre. MFF var stressat, pressat och åderlåtet. Både han och Samuel Adrian passade därför perfekt in i det back to basics-spel som Daniel Andersson plockat fram för att vända MFF:s krisläge. Glöm inte att det var spelare som Alexander Faltsetas och Häckens bäste Erik Friberg de fick möta. De behövde vara bra och närkampsstarka och tillsammans förlorade de knappt en duell. Utan dem hade det heller inte gått att plocka ner Oscar Lewicki i backlinjen, där han behövdes och gjorde en kanonmatch.

Jag vet att det är både naturligt och ofrånkomligt att fokusera på annat. Men frågan är om det egentligen inte var Oscar Lewicki som var matchens lirare?

Två spelare till förtjänar att lyftas lite extra:

Egzon Binaku! Det syntes att han gillade att möta sitt gamla lag och vinna kampen mot Mostapha El Kabir. Räden som gav straffen var nog matchens individuella prestation.

Markus Rosenberg! Sistapassningen blev ofta fel, men oj vad han kämpade och ledde laget och ibland även publiken. Jag tror folk underskattar hur svårt det är att vända en nedåtgående trend som den MFF hamnat i. Utan Rosenberg och tränarbytet hade det knappast gått, i alla fall hade det tagit längre tid. Nu är faran snarare att tro att jobbet är gjort, underskatta Dalkurd på söndag och halka tillbaka i skiten igen.

PS. Mot slutet gjorde Hugo Andersson allsvensk debut. Snart kommer han att göra en Samuel Adrian. DS

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close