Det bästa med MFF:s vårsäsong är att den är över
Nu är det uppehåll i Allsvenskan.
MFF behöver det.
Det bästa med MFF:s tolv matcher långa vårsäsong är nämligen att den är över.
Europaspelet blir ett sätt att rädda säsongen.
De 18 återstående matcherna i Allsvenskan blir ett sätt att ta revansch. Som Malmö FF spelat hittills är det nämligen inte längre rimligt att prata om en topp 3-placering, som borde vara minimimålsättningen alla säsonger. Det kravet måste helt enkelt ställas på en klubb som har ett eget kapital på 450 miljoner och tagit fem SM-guld sedan 2010.
På det svarta 90-talet hade det här nästan, men bara nästan, varit okej.
Nu är det ett stort misslyckande.
Mot ett intensivt kämpande Dalkurd FF var MFF inte bra nog. Visst hade MFF fler chanser, men var fanns tempot i anfallsspelet? Ingen satte fart på bollen och ingen hotade med fart. När det blir så långsamt får IFK Göteborgs tränare Poya Asbaghi rätt. Det enda som hotar i MFF:s anfallsspel är inlägg. Och där var MFF faktiskt helt okej idag. Med de inläggen man fick till borde Markus Rosenberg och framförallt Carlos Strandberg ha gjort fler mål än det Carlos fick in på ett långskott. Carlos hade ensam fler chanser än alla de övriga spelarna på planen och borde blivit matchhjälte.
Därför kan egentligen inte en enda offensiv spelare få godkänt. Antingen hade de en skuld i att passningspelet blev för långsamt och att det inte blev någon fart i löpningarna eller så brände de lägena som Dalkurd ändå släppte till på det inläggsspel som återstod. Frisparkarna och hörnorna tillförde heller inget vettigt.
Bakåt har hela hösten varit ett långt utdraget fiasko. MFF har bara hållit nollan i två av de tolv matcherna. Det måste ha varit väldigt länge sedan det läckt så pass mycket.
Vårens poängsnitt blev 1,25. Sämre än uselt.
Magnus Pehrssons snitt blev för övrigt 1,22. Daniel Anderssons på de tre matcherna 1,33.
Man kan också säga att MFF missat en gyllene chans att trots allt strul haka på i toppen. De övriga resultaten har nämligen gått MFF:s väg. Det är bara de egna som gått fel.
Lek med tanken att Malmö FF istället för fyra poäng de tre senaste matcherna klarat att ta full pott med nio. Då hade MFF haft 20 poäng, legat fyra i tabellen och haft häng på topplagen; fyra poäng efter AIK och tre efter Hammarby och IFK Norrköping. Med tanke på hur spelet såg ut mot Hammarby och chansfördelningen var mot Dalkurd är det faktiskt inte en helt orimlig fundering.
För att få ordning på det här måste MFF:
….Våga satsa på en tränare som kostar mycket mer än man hittills varit villigt att betala. För att till exempel få Ole Gunnar Solskjær måste MFF minst dubbla, kanske tredubbla lönen man tidigare satt som max.
….Värva rejält. Anders ”AC” Christiansen var och besökte Stadion idag. Han är INTE ersatt. Alternativ 1 är att locka tillbaka honom redan i höst, alternativ 2 är att hitta en annan liknande spelare. MFF bör även satsa på att göra klart med så många som möjligt i trion Jimmy Durmaz, Ola Toivonen och Guillermo Molins. Det hade gett dubbel effekt. Dels hade de lyft laget, dels hade de lyft intresset som nu riskerar att dippa rejält. 14 000 var en usel siffra om man jämför med allt den senaste tiden. Fortsätter det så här riskerar den att bli vardag.
….Se till att få stopp på skadorna. Ifjor hade Mamö FF den i särklass lägsta skadefrånvaron av alla lagen i Allsvenskan. I år sitter snart halva laget på läktaren som ett fall för läkaren. I den uttunnade truppen MFF bestämt sig för att satsa på kommer det här inte att fungera.
Ole Törner
