Beachhandboll, fegt ledarskap och försvarsgrisar

Efter 27 års tjänstgöring i LUGI tackar Jakob Wickman Modigh för sig.
Det som vi spekulerat kring i månader är alltså officiellt nu och det är en synnerligen tung pjäs som lämnar laget.
Läs mer här.

Modigh och Milosevic out alltså. Det centrala försvaret i LUGI som laget så ofta lutat sig åt kommer att få ett nytt ansikte nu. Men inte bara det.
Det är två ledartyper på planen som försvinner helt till nästa säsong och det är inte alls oviktigt.

Det är lätt att låta efterklok nu, men när spelare som Jo Inge Berget och och Anton Tinnerholm lämnade Malmö FF tappade laget två ”dårar” på planen som tog de ärkejobbiga löpningarna och bidrog med vansinnesinställningen.
In i laget kom två skickliga, men skolkörssnälla, lirare och på planen famlar nu elva bra spelare efter en ledare som visar vägen.
Förhoppningsvis kan Tomas Axnér fortsätta forma män av pojkar och få en stabil pilot i gänget – alla som varit en del av en lagidrott vet betydelsen av sådana personer.

Ursäkta fotbollsreferensen – det kommer dessutom mer av sådana strax.

Förresten.
När även Otto Lagerqvist lämnat LUGI så behövs det påfyllning på mittsexpositionen. Sedan tidigare är ju GUIF:s Marcus Sjöbrink klar för LUGI.
LUGI behöver en riktig gris i försvaret. Frågan är om det lyfts upp någon från de egna leden – eller shoppas.

***

I helgen blev det en utflykt till Helsingborg och det är fascinerande att se hur beachhandbollen växer sig allt starkare.

Kraften i evenemangen på Fria Bad och på stranden i Åhus är brutal!
Deltagarna blir fler och fler, samarbetspartnerna ökar i antal och media börjar haka på i större utsträckning. Beachhandboll går sakta från att vara en semestersyssla som kubb och boule till att bli en riktig sport.

Reportaget från OV:s Beachhandboll finner ni här.

Just västkustsidans turnering har enorm utvecklingspotential och eftersom den ägs av en förening, och inte som i Åhus av ett AB, kan det leda till väldigt intressanta saker. Inte minst ekonomiskt.

Åhus Beachhandboll är loket för den här sporten och Helsingborg är första vagnen som kopplats på. Fler turneringar finns och växer och även internationellt finns det språngbrädor ut i ett sportsligt sammanhang. Halva beachhandbollslandslaget kommer från Kävlinge… Kan man åka snöskateboard med luffarmössa i OS borde beachhandboll kunna dyka upp i de sammanhangen…

Fotbollen har sin fiveaside.
Handbollen har sin beachhandboll.
Parallellsporterna är ingen tillfällig fluga. Hade jag kunnat köpa i de båda sporterna hade det varit all in-läge.

***

Förra veckans blogg tog i avslöjande-form upp Fredrik Petersens övergång från HK Malmö till IFK Ystad.
Mina uppgifter att klubbarna är överens stämde alltså.
Ändå ringde spelaren själv upp (!) och förnekade det – några timmar innan båda klubbarna skickade ut pressmeddelande om saken.
Hmmm…

***

Slutligen en tanke som slog mig under söndagen.
En stor anledning till att handbollen är såpass stor i Sverige är tillgängligheten för media.
Spelare och tränare ställer i princip alltid upp på intervjuer i all möjliga sammanhang. Direktsändningarna från spelarbänken mitt under landskamper satte ribban lite grand.

De flesta inom sporten fattar hur viktigt det är att synas och höras – och hur mycket man har på att förlora genom att gömma sig.
I fotbollen har man börjat ta all uppmärksamhet för givet. Man fnyser till och med bort den.

Helsingborgs IF:s tränare beslutade inför matchen mot Jönköping att isolera sina spelare från media.
Spelarna ska skyddas som om de vore nykläckta kattungar utsläppta i en hundgård fylld med rabiessmittade utsvultna pitbulls.
Duttandes moder.
Nonchalansens mamma.
Idiotins högborg.

Och då snackar vi fyran mot nian i maddafakkin Superettan!
Klubbledningen sitter med armarna i kors och låter tränaren gömma undan klubbens mest värdefulla spridare av varumärket.
Jag utgår från att sponsorerna ställer sig frågan vad som händer.

Hur som helst.
Jag har oerhört svårt att se att något liknande skulle kunna ske inom handbollen. Med enskilda inslag av svagt ledarskap händer det helt enkelt bara inte.

Jag tänker direkt tillbaka på SM-finalerna i handboll där så oerhört mycket stod på spel för fyra lag.
Alla spelare och tränare var tillgängliga hela tiden. Ibland är det enskilda spelare som isoleras, som Albin Lagergren när det stormade som värst i IFK Kristianstad, men aldrig hela lag.

Efter finalerna bröt förlorare ihop.
Även då mötte de media.
Jag minns hur Emma Lindqvist, efter H65:s mardrömsminuter där hon missade chansen att avgöra med 15 sekunder kvar, stod och gjorde intervjuer med tårarna rinnande nedför kinderna.
Hon var en ledare och en fantastisk talesperson för sporten handboll bara genom att finnas tillgänglig. Och hon visade väldigt mycket mer mod än vad curlingföräldrarna i HIF gör.

Handbollens tillgänglighet är fantastisk. Ta den inte för given bara.

Christoffer Ekmark