Krönika: BoIS var ett konstverk – GAIS ett excelark

Agim Sopis blick under presskonferensen, efter 1-1-förlusten hemma mot GAIS, var tom. Tom som ett vallöfte.
Han berättade om en matchbild som alla hade sett, svarade på frågor som alla visste svaren på och såg ut att bearbeta resultatet mentalt.

I omklädningsrummet satt Egbedi, enligt Sopi, och grät. Omgiven av en hel pluton från Målsumparnas IF.
Jag gissar vilt nu, men jag misstänker att han rannsakade sig själv. Vad kunde man ha gjort annorlunda?

BoIS hade dominerat mer eller mindre fullständigt matchen igenom. Laget hade skapat målchanser för att massakrera GAIS.
De stora skillnaden mellan BoIS och dess motståndare var, som oftast, kreativiteten.
Att se BoIS spela fotboll är som att se två konstnärer bredvid varandra. Landskronalaget är kreatören, en ziljard nyanser med djup, finess, elegans och råkraft. Varje litet penseldrag har en tanke och blir som en avbildad påfågelsregnbåge i en Öresundssolnedgång, full med, fyrverkrier, stjärnfall och gudomliga barnleenden.
Konstnär nummer två anammar ofta den cyinska kubismen. Raka trista linjer. Ibland ser det mer ut som ett excelark än någonting annat.
Trist som en rödvinsbakfylla, men ibland betydligt effektivare. Picassos analytiska och syntetiska kubism hade också sin tjusning.

Nåväl.
Jag undrade om Agim Sopi, när han stod där på presskonferensen och ryckte på axlarna, funderade för ett ögonblick om hans fotbollsvision är lite för romantisk. Det ger ju inte tillräckligt med poäng. Inte i Superettan åtminstone.
Publiken älskar det.
Fotbollskritikerna hyllar det.
Motståndarna fruktar det.
Likt förbannat vaknar Agim imorgon upp som tabellnia. Trots att man varit det bättre laget i så gott som samtliga elva matcher (tre segrar) man spelat.

Nyckelordet nu är det ord som elitidrottare HATAR.
Tålamod.

Agim mumlade något om spelarintelligens hos de personer som avslutade anfallen. Förmågan att värdera om man ska dra till en sträckt vrist eller en lös bredsida. Skjuta eller passa.
I det har han säkert en poäng.
Jag anser bara att intelligensen i det avseendet är tillräcklig.

Låt oss snegla på BoIS hemmafacit.

Laget var bättre än Örgryte, men tappade till 2-2 med kvarten kvar.
Laget var jämnbra med Falkenberg, men förlorade med 2-3
Laget var klasser bättre än Värnamo och vann med 2-0
Laget var mycket bättre än HIF över 90 minuter, men fick bara 1-1.
Laget var bättre än Halmstad och missade en straff, och fick bara 0-0.
Och så nu GAIS… Där 4-0 hade varit mer talande än 1-1.

Notera dessutom att av Superettans topp sju så har man mött sex av lagen. GAIS ligger över BoIS i tabellen.

Det kommer att lossna för BoIS – om man får behålla sina nyckelspelare och förskonas från för många skador.
Utvecklingskurvan hos Adi Nalic är brant som en alpstig. Amr Kaddoura sprider Landskronaitiskt lugn. Edafe Egbedi får jag träningsverk i vaderna aav av blotta tanke att få möta som back.
Det kommer att lossna. Bara laget inte stressar upp sig. Bara man inte börjar ta genvägar. Bara man inte börja fundera på att göra annorlunda.

Ge Sadat Karim och Edafe Egbedi & Co ett garv och en spark i röven till nästa match. Självförtroende brukar vara en lämplig ingrediens för att bli effektivare i målproduktionen. Ett av Agim Sopis uppdrag nu är att bibehålla det i truppen.
Att göra ett lag bra är en sak. Att göra det effektivt är en annan. Däri ligger ett annat av Sopis uppdrag. Det kanske svåraste av alla.

I samma Superetta, som de flesta lagen nu avklarat en tredjedel utav, har HIF betydligt bättre slagläge.
6-2-1 på nio matcher och slagläge för en av de två Allsvenska direktplatserna.
Ändå muttras och grymtas det i 042-leden. Laget övertygar nämligen inte på planen. Peo Ljung är inte konstnären med de oräkneliga färgernas palett. Han ritar fyrkanter och streck – vilket i den cyniska världen vi kallar fotboll kan vara effektivare.
Åtminstone på kort sikt.

Jag har tidigare sagt att BoIS är ett bättre lag än HIF och vidhåller det utan minsta tvekan. Det betyder ändå inte att tabellen håller med.
Tabellen ljuger aldrig, sägs det, men likt helga skrifter som bibeln och koranen så är den öppen för tolkningar. Ni har nyss läst min.

Christoffer Ekmark