Jag fick min tysk
Varenda gång MFF har anställt tränare de senaste gångerna har folk frågat mig vem jag vill ha.
Standardsvaret har alltid varit.
– Ge mig en okänd tysk.
Nu fick jag en väldigt känd tysk istället.
Och det får jag väl vara nöjd med….
Den internationella kopplingen är självklar i MFF. Klubben har en stor och framgångsrik historia och oftast har framgångarna kommit med utländska tränare. De tre största Roy Hodgson, Bob Houghton och Antonio Duran kom från England, England respektive Spanien. Den ende som kan utmana, Åge Hareide, är en norrman med stora meriter från England.
Nu kommer en tysk med meriter från England – och Norge. Efter tips från Åge Hareide!
För efter presskonferensen avslöjade Niclas Carlnén att man frågat Hareide om vem han kunde tänka sig som ny MFF-tränare. Svaret blev Uwe Rösler.
MFF frågade många fler och det avgörande var givetvis Röslers meriter och intrycken från intervjuerna med honom, men Åges ord borde väga tungt.
Det gör det för mig också. Min baktanke bakom den okände tysken var att få in impulser från det stora – för mig det största – fotbollslandet och samtidigt ung energi och en hunger från kanske en andra- eller tredjetränare i en klubb på hyfsat hög nivå.
Efter att ha sett Uwe Rösler på presskonferensen, hört honom i snacket efteråt och pratat med flera som haft kontakt med honom i Norge känner jag mig övertygad om att han har samma energi. Plus att han gillar att vara just här, i Malmö och MFF. Vilket för mig är en av de absolut viktigaste förutsättningarna för att göra ett bra jobb i MFF.
Den här gången har MFF dessutom i hela processen lyft fram den internationella erfarenheten och den har Uwe Rösler, både som spelare och tränare. Faktiskt i så hög grad att han egentligen borde finnas på en prishylla som Malmö FF normalt sett inte hämtat tränare från.
Och så är det.
Ingen i MFF går in på exakta siffror. Men klubben har fått höja lönenivån. Rejält.
Det tolkar jag som att MFF-ledningen äntligen insett att har man 450 miljoner i eget kapital och en ekonomi som de övriga föreningarna i Sverige bara kan drömma om är det en rätt dum idé att inte våga använda pengarna även på den sällsynt viktiga posten som tränare.
Att plocka in en tränare som Uwe Rösler kostar kanske dubbelt upp mot till exempel Håkan Ericson och de andra namnen som sipprat ut.
Röslers namn gjorde det aldrig. Men när det nu blev han är det ett bevis på att MFF både vågar och satsar mer än tidigare.
På tiden, faktiskt…
Två andra positiva saker:
Uwe Rösler har fått ett kontrakt som gäller till och med 2020. Slut alltså med tillsvidareanställda tränare. Bra eller dåligt är egentligen inte huvudfrågan här utan att den ändrade policyn är ett bevis på att MFF-ledningen blivit flexibel och anpassar sig till vad som krävs vid den för tillfället aktuella rekryteringen. Jag tror inte att Rösler var intresserad av annat än ett kontrakt.
Uwe Rösler pratade en hel del om att släppa fram unga spelare. Det är positivt och ett uttalat krav i MFF. Mitt intryck är också att han är en Hariede-tränare, det vill säga är flexibel med spelsystemet både mellan och under matcherna och använder bänken lika mycket som startelvan. Hareide pratade ofta om att det kanske är ännu viktigare vilket lag man avslutar än börjar matcherna med. Det är en god tanke!
Ole Törner
