Nyheter

Elittränarnas döttrar klara för landslaget

"Det är en milstolpe som vi jobbat på i 40 år"

Tomas Axnér och Lasse Eklöv är båda före detta elitspelare och idag tränarprofiler (i LUGI respektive Eslövs IK).
Nu visar de båda herrarna även goda egenskaper i avelsboxen.
Deras döttrar, Tyra Axnér och Minna Eklöv, är nämligen båda uttagna i U16-landslaget.
– Känslan att bli uttagen i landslaget är häftig. Det sporrar en att satsa ännu hårdare, säger Minna Eklöv.

Äpplet faller inte långt från trädet, sägs det, och även om man inte ska blanda äpplen och päron, sägs det, så har päronen Lasse Eklöv och Tomas Axnér lämnat ytterst talangfulla handbollsspelare till världen.
Tomas var handbollsspelaren som startade sin aktiva karriär väldigt sent, men ändå tog sig väldigt långt i sporten. Målspruta i såväl Elitserien som Bundesliga (över 1000 mål i vardera liga), men aldrig någon landslagsspelare – trots att hoppet levde kvar fram tills 40-årskrisen började lura bakom hörnet.
Lasse Eklöv spelade juniorlandskamper, men tog sig aldrig hela vägen till A-landslaget. Istället fräste han framgångsrikt omkring i H43 Lund och OV Helsingborg.
Tillsammans går de en gemensam tränarutbildning i Stockholm och tränar elitspelare på olika håll i Skåne. Axnér har tränat LUGI:s herrar sedan 2012 (något mellanår) och Eklöv har efter fem år som assisterande tränare i H65 Höör nu rollen som huvudtränare i Eslövs IK som siktar på återkomst till SHE. Dessutom figurerar de i projekt som Skånes Handbollsförbund regisserar.

Lars Eklöšv och Tomas AxnéŽr spelade tillsammans i H43 2009 och ses här deppa tillsammans med Bšörje Fennhagen.

Men de är inte bara handbollsprofiler.
Mer än någonting annat är de föräldrar. Åtminstone för 16-åringarna Tyra Axnér och Minna Eklöv.
Till vardags spelar de båda tonåringarna i LUGI respektive H43 Lund och deras framfart i flicklagen där har fått förbundskaptenen för U16-landslaget, Patrik Svarvén, att kalla dem till European open i Göteborg i början av maj.

Tyra Axnér startade sin handbollskarriär betydligt tidigare än farsan.
– Jag gick i trean, så jag var väl tio år eller något sådant. Det var inte bollskolan direkt som förskolebarn åtminstone.
Men du blev inte intjatad av pappa?
– Jo! Haha. Jag tyckte det var kul att kolla på handboll ända sedan uppväxten i Tyskland, men minns att jag satt i bilen utanför Katedralskolan i Lund och grät för att jag inte ville spela handboll. Pappa sa ändå att jag skulle ge det en chans och efter den där första träningen ville jag bara ha mer. Så lite påtvingat var det allt, och det är jag glad för idag.
Varför blev det LUGI då? Tomas lirade ju mest i H43?
– Det blev det lag som hade bäst träningstider… Sedan blev han ju tränare i LUGI ungefär samtidigt så det var perfekt.
När du har spelat en halvdan match och kommer hem – sitter han då vid arbetsbordet och väntar med teorigenomgång och taktiktavlor för att förklara hur du borde ha gjort?
– Alltså… Det snackas ju mycket handboll där hemma, det görs det. Men inte riktigt så. Vi pratar ofta på telefon dessutom, det är jättenyttigt att få råd från honom.
Beskriv dig själv som handbollsspelare?
– Jag tycker om att ta plats och att ta ansvar. Jag hoppas att jag är ganska lätt att ha att göra med. Som spelare är jag både skytt och genombrottsspelare.
Vilka är dina förebilder?
– Mikkel Hansen kanske? Nu när jag var och kollade på Final Four i Köln fick man känslan av att “dit vill jag också”.

Minna Eklöv och Tyra Axnér.

Minna Eklöv är också niometersspelare.
Vem har du som förebild?
– Snabba och tekniska mittnior. Som Bella Gulldén och Cassandra Tollbring. De har blicken för det.
Hur mycket lägger sig din farsa i?
– Jag har ju “bara” haft honom som tränare i två säsonger nu så då blir det väldigt mycket i match- och träningssammanhang. När vi sedan kommer hem blir det mycket om handboll rent allmänt. Man har alltid honom att fråga om saker och bolla tankar med – det är en trygghet.
Hur brukar de se ut när du möter Tyra på planen?
– Oj, då smäller det!
– Är det derby så är det. Innan och efter match är det lugnt, men när bollen sätts i spel existerar inga vänskapsband, säger Minna och garvar.

Vad betyder det att komma med i landslaget?
Minna:
– Mycket! Man får en bekräftelse för det jobb man lagt ner. Det blir ett kvitto och då nöjer man sig ju inte. Då vill man satsa ännu mer. Nu vill man gå till gymet direkt och bli noggrannare i allt.
Tyra:
– Ibland efter vissa träningar känner man “Fy fan, nu vill jag bara spy”. Men vet man om att landslaget finns med i sammanhanget blir det enklare att motivera sig – inget snack om den saken.

Nästa år får ni spela elithandboll efter årets juniorlagsspel – hur ser ni på framtiden i era respektive klubblag?
Minna:
– H43 spelar i division två just nu och jag har varit i den klubben sedan jag var fem år. Helst skulle jag vilja gå hela vägen i samma klubb, men det är klart att jag har mina funderingar. Man vill ju hellre spela handboll i ett elitlag…
Farsan din är ju tränare i Eslöv – det är inte så att han väcker dig på morgonen med nylagad gröt, nypressad apelsinjuice och ett kontrakt med Eslöv?
– Nej, inte än så länge… Men det lät gott.

Tyra:
– Det är såklart ett mål att få spela A-lagshandboll med LUGI. Jag känner att Dragan Brljevic är väldigt ambitiös och mån om att få så många som möjligt från de egna leden upp i A-laget. Redan nu har jag provat på ett par träningar och det vore häftigt att gå hela vägen från bollskola till A-lag i en och samma förening.

Föräldrar Tomas och Lasse sträcker nöjt på sig.
Tomas, hur är det att äntligen ha någon familjemedlem som landslagsrepresentant?
– Det är en milstolpe som vi jobbat på i 40 år!
– Min farsa hade kanske någon landskamp i och för sig, men det var på 50-talet…
Ibland hoppar talangen över en generation?
– Så måste det vara.
När det gäller Tyra – hur mycket har du varit inblandad i hennes handbollsuppfostran?
– Jag tränade Tyras lag en gång i veckan fram tills det att hon var 14. I matcher har jag nog aldrig coachat henne – men jag har funnits där för personlig utveckling och inte lagt mig i det kollektiva spelet och så mycket.
Tyra är en skytt och du var en kantråtta? Vad har ni gemensamt som handbollsspelare?
– Explosiviteten! Sedan har hon en lång fransk mamma som bidrar med bra gener.

Lasse Eklöv som blåklocka.
Tomas AxnéŽr som blåklocka.
Efter sin sista match som spelare (i en kvalmatch med H43 mot Tumba) fick Axnér en symbolisk landslagströja – till slut…

För Lasse Eklöv har Minnas handbollskarriärs följts på nära håll, men först de senaste två åren som tränare.
– Jag har funnits där både som pappa genom alla år. Som tränare är det först på senare år som jag verkligen lagt mig i och varit delaktig.
Läs artikel om H43-lagets framgångar här:
Som spelare var det de offensiva kvalitéerna som vänsterhänt som Lasse var mest känd för.
– Minna är en annan typ av spelare. En mittnia som kan användas på många platser.
Ni kommer därmed att båda vara U-landslagsspelare. Kan Minna nå längre än dig?
– Säkert. Även om det är hård konkurrens, men det är långt dit och under de här närmsta åren händer det mycket i utvecklingsmässigt. Hur som helst är jag stolt som en tupp.

Läs även:

Skånska töser i flicklandslaget

Relaterade artiklar

Close
Close