FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Kan inte se något negativt med att det small på MFF-träningen

Väldigt många har redan konstaterat det.

Intensiteten var hög och det small ofta och rejält på Uwe Röslers premiärträning med MFF.

Jag ska erkänna direkt att jag satt där i solen på Malmö Stadion och njöt av varenda sekund.

Det SKA smälla när man för första gången har chansen att visa upp sig för en ny tränare.

Men jag skulle vilja ta det ett steg till och hävda att det är ännu viktigare att hålla fast vid intensitetshöjningen. Plus att ibland inte vara rädd för att låta det smälla en månad, sex månader eller ett och ett halvt år efter den nye tränaren kommit på plats.

När Uwe Rösler efter träningen konstaterade att han inte hade några som helst problem med de hårda duellerna, att satsningarna visserligen var tuffa, men justa och att hans filosofi är att man spelar som man tränar var det exakt vad jag ville höra.

Att det blir extra uppskruvat i början är visserligen sant. Ny chef, då gäller det att visa upp sig! Och det var hög intensitet även när Allan Kuhn och Magnus Pehrsson var färska på Stadion. Men efter hand blev det lite för snällt och för intensitetsfattigt. Där har naturligtvis hela staben och även spelarna ett ansvar, men chefstränaren har huvudansvaret.

När Bonke Innocent värvades var det som en hård, tuff, närkampsstark bollvinnare med ett rykte om sig att ligga på gränsen för det tillåtna. På de första träningarna gjorde han ett par rejäla satsningar och fick direkt höra att så kan man inte göra i MFF. Medspelarna riskerade att bli skadade och han fick dämpa sig. I de första U21-matcherna gjorde han ett par kapningar och blev kritiserad för att det kunde leda till gula och röda kort.

Efter hans positiva insatser i de senaste matcherna har jag så klart funderat över varför jag nöjde mig med att konstatera att hans prestationer på träningarna och i U21 inte var i närheten av att motivera A-lagsspel och inte såg potentialen. Att alla andra som såg träningarna och matcherna drog samma slutsats är liksom ingen ursäkt. En förklaring är givetvis att det ibland tar lång tid för en spelare att anpassa sig i en ny klubb och miljö, en annan att han även om han bevisat att han är bra fortfarande får svårt att ta en plats när Fouad Bachirou, Anders Christiansen, Oscar Lewicki och Samuel Adrian är tillgängliga. Men jag blir också allt mer övertygad om att en faktor bakom att det tog längre tid än väntat för honom att visa att han håller allsvensk nivå i Malmö FF är just det tidiga beskedet att han inte fullt ut fick använda alla sina spetsegenskaper på träningarna och matcherna. Om MFF värvat en jordfräs på mitten är det väl dumt att kräva att fräsen alltid ska gå på halvfart?

Ett annat exempel är perioden allt gick snett för MFF i våras och som ledde till att Magnus Pehrsson fick sparken. Matcherna kom förvisso tätt som ett tropiskt regn och jag förstår frestelsen att dels minska träningen, dels prioritera de rutinerade och etablerade spelarna. Men det gick ju inte bättre för det och jag är övertygad om att man borde använt truppen mycket mer och försökt att upprätthålla intensiteten och längden på träningarna. Som det blev nu tränade man väldigt lite samtidgt som man matchade spelarna hårt.

Grundproblemet ligger egentligen i hur truppen ser ut och hur man använder den. Innan Anders Christiansen kom tillbaka hade MFF 17 etablerade utespelare där åtminstone ett par viktiga kuggar är skadebenägna och behöver roteras, plus sex lärlingar som man i praktiken inte vågade använda. När skadorna kom, matcherna duggade tätt, träningen skars ner till ett minimun och man fortfarande inte ville använda lärlingarna gick den ekvationen inte ihop.

Nu är AC tillbaka, Samuel Adrian uppgraderad till etablerad och flera nyförvärv på väg in. Men MFF kommer att tappa spelare också, det var Niclas Carlnén och company väldigt tydliga med på medlemsmötet. Därför finns det faktiskt ett rätt stort frågetecken för hur Uwe Rösler kommer att göra med truppen?

Jag hoppas och tror att han menar allvar med devisen som man tränar spelar man.

Läser man på om honom framstår det som rätt tydligt att han gör det.

I alla klubbar han varit i har han dessutom varit flexibel med spelsystemet, gärna roterat i truppen och vågat släppa fram de unga spelarna.

Och just där ligger nyckeln.

Om MFF ska bli ett vinnande lag måste man:

…Träna tillräckligt hårt, intensivt och mycket för att kunna prestera i matcherna och undvika skador.

…Använda hela truppen, det vill säga rotera och låta lärlingarna spela när det behövs och de har form. Att inte använda dem under den täta matchperioden var förresten ett dubbelfel eftersom de var med på alla passen de som spelade macherna fick avstå och därmed tränade mer än de övriga och kunde avlastat med mer energi.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close