Markus Rosenberg: Vi har tränat längre och hårdare

Efter tre träningsmatcher är det dags för den första tävlingsmatchen med nye tränaren Uwe Rösler. MFF-kaptenen Markus Rosenberg ser, precis som så många andra, Siriusmatchen som en nystart och en första chans till revansch för den svaga våren.

– Det är ju två olika tränartyper, Uwe och Magnus, så det är klart att det kommer att skilja en del. Sedan tror jag inte att man kan kräva en total förändring i själva spelet på bara en match. Men tittar vi på Midtjylland, särskilt i första halvleken tycker jag att vi redan fått till mycket av det Uwe velat förändra, säger Markus Rosenberg.

– Sedan tar det ett tag, men det viktigaste är att börja vinna fotbollsmatcher.

Hur stor skillnad är det mellan Uwe Rösler och Magnus Pehrsson?

– Egentligen är det som alla andra tränarbyten. Uwe är den fjärde tränaren sedan jag kom hit och alla fyra har skilt sig från varandra, på något sätt. En ny röst, nya regler och lite annorlunda både på och utanför planen. Därför tar det ett tag innan man kommer in i det. Det är som att få en ny chef på vilket jobb som helst.

– Men överlag är det bra med en ny röst och det kan man känna här också, att det är många som fått extra energi de här veckorna.

Beskriv konkret vad som är nytt i själva spelet.

– Vi försökte pressa högt och köra väldigt intensivt även med Magnus. Så på det sättet är det ingen nyhet, men Uwe trycker mycket hårt på det och att vi ska kunna vinna tillbaka bollen när vi tappar den. Sedan är det också att vara säkra i läget när vi kommer tillbaka när det andra laget har bollen. Ska man plocka ut den stora skillnaden är det kanske än mer nu att det handlar om att vinna matcher och att hur vi vinner dem på kommer i andra hand.

Han har väl även pratat mycket om den fysiska nivån, och att den måste höjas?

– Ja, han tyckte ju att den var för dålig! Tittar man utanför spelet och ser vad vi gör på träningarna är det givet att det är längre och hårdare träningar numera. Där har det faktiskt skett en drastisk förändring. Sedan får vi ju se hur det blir när det förhoppningsvis blir matcher var tredje eller fjärde dag under en längre tid. Då får ju belastningen anpassas. Men tittar man på träningsmängden och längden, hur många pass vi kört och hur länge vi varit på plats är det verkligen en markant skillnad.

Ni har spelat tre träningsmatcher, varav en ”hemlig” mot Torns IF. Har det varit tillräckligt?

– Det tycker jag. Matcherna har varit olika. Den riktiga matchen att ta med sig var den mot FC Midtjylland. Vi mötte ett bra lag där vi även verkligen fick känna på 3-5-2 och hur det satt. Chanserna skapade vi och i särskilt den första halvleken innan alla bytena kom fick vi många bra svar. Den matchen tar jag personligen med mig inför återstarten. Ibland får man bara känslan att alla är påkopplade och att själva modellen fungerar.

Vad tycker du om 3-5-2 kontra 4-4-2?

– Helt beroende på hur vi vill spela. Jag är egentligen inte en jättefantast av att räkna på det viset. Det viktiga är att det är 11 mot 11. Sedan kan man titta på fördelarna med vissa positioner och gå på det som känns bäst för dagen och på vilket material man har att välja bland. Jag tycker bara att det är en fördel att ett lag kan byta mellan olika system. Då kan man förändra en matchbild utan att genomföra några byten. En trebackslinje kan till exemel snabbt bli en fembackslinje. Som vi spelade senast var det en högerback som spelade på ena sidan och en mer offensiv spelare på den andra. Vill man då spela lite mer defensivt räcker det med ett byte så har du en fembackslinje. Vill du spela än mer offensivt har du fem mittfältare efter ett byte

I Markus Rosenbergs anfallsroll ökar understödet med mer folk på mitten.

– Jag har alltid gillat att ha mycket folk på mitten. När jag spelade i Werder Bremen spelade vi med en diamant och fyra innermittfältare. För mig är det centrala det viktigaste, sedan kan man alltid släppa kanterna. Det är centralt fotbollsmatcherna avgörs. Enlig mig, det vill säga. Därför trivs jag när det är mycket folk i mitten. Särkilt när man möter ett 4-4-2-lag och du kan vara tre i mitten. Med de spelskickliga innermittfältarna vi har, vem vi än ställer upp med, tror jag att det kan ta oss långt.

Har MFF inte dessutom ibland haft svårt att möta lag som spelat just med tre centrala mittfältare?

– Jo, speciellt detta året har det varit extremt många lag som spelat 5-3-2 eller vad man nu ska kalla det, särskilt mot oss. Tre backar och tre på innermittfältet gör det ju svårt, särskilt om man är två mot tre på innermittfältet.

Uwe Röslers analys att MFF bör förstärka med ytterigare en anfallare tas för övrigt väl emot av Markus Rosenberg.

– För tillfället är vi ju bara tre. Ska vi spela var fjärde dag i flera månader är det lugnt om alla är friska. Men ska man rotera eller får skador och avstängningar är det nog lite tunt.

_ Själv vill jag ju alltid starta. Fast det är kanske inte helt realistiskt att tänka så. I de här perioderna gäller det att gå runt på kanske 16 spelare och låta dem spela ungefär lika mycket. Att hitta rotationen och hela tiden ha fräscha spelare kommer man långt med. Det lyckades vi med första året med Åge Hareide. Och det gjorde vi inte andra året med Åge Hareide. Där låg den stora skillnaden. Ska man kombinera Allsvenskan och Europa måste man gå runt på många spelare!

Ole Törner

Foto: Bildbyrån