MFF har fått en ny tränare som tar plats

När Uwe Rösler på nytt säger att det måste in ytterligare en anfallare i MFF-truppen är det intressant på flera olika vis.

Framförallt för att han har rätt.

Men också för att han faktiskt säger det.

MFF har ju kört hela säsongen med Markus Rosenberg, Carlos Strandberg och Alexander Jeremejeff som de enda renodlade anfallarna i truppen. Tre är för lite! Inte minst accentuerat nu när Carlos Strandberg är avstängd mot Östersunds FK. Vad gör MFF-ledningen på bänken om Rosenberg eller Jeremejeff går sönder under matchen? Ta i trä och allt det där, men problemet ställs ju på sin spets…

Givetvis finns det andra spelare i truppen som kan spela anfallare ifall det behövs och det är ju så man resonerat tidigare under säsongen. Ibland har man också satt upp Pavle Vagic som fjärde namn bland anfallarna i diverse presentationer för att det ska se bättre ut. Men det är mest spel för galleriet, inte för att Vagic är lärling utan för att han inte är forward.

I den här situationen kan man då konstatera en högintressant skillnad.

Fram till mitten av maj såg det exakt likadant ut, men dåvarande tränaren Magnus Pehrsson sa inte ett ljud om saken. In kommer Uwe Rösler och konstaterar efter bara ett par veckor att så här kan vi ju inte ha det med bara tre anfallare.

Jag vet inte om Magnus Pehrssons tystnad berodde på om han tyckte att det fanns tillräckligt med forwards i truppen eller om han tyckte att allt sådant låg på sportchefens och styrelsens bord och helt enkelt tränade spelarna som fanns tillgängliga utan att ha synpunkter på truppbygget. Kanske var det en kombination och eventuellt låg det i hans arbetsbeskrivning att träna laget och strunta i resten?

För mig är valet mellan filosofierna i alla fall självklart.

Klubben, styrelsen och sportchefen står för huvudansvaret för det långsiktiga.

Men givetvis ska tränaren påverka och ta plats! Både i nuet och det som bestämmer framtiden. Åge Hareide gjorde det och allt tyder på att Uwe Rösler gör det på ett helt annat sätt än Allan Kuhn och Magnus Pehrsson. Är dessutom övertygad om att det inte bara handlar om MFF:s sätt att bygga organisationen utan om personlighet, erfarenhet och kravbild. Malmö FF är en klubb som inte frivilligt lämnar ett stort utrymme för en tränare utan att tränaren själv ser till att ta det!

Det kan leda till konflikter som inte går att lösa (Rikard Norling).

Eller till en situation som gjort ett tredje år i klubben svårt och ett fjärde omöjligt (Åge Hareide).

Men kampen måste ibland tas. Kuhn och Pehrsson ville inte. Eller accepterade att man inte fick.

…………………………….

Tror dessutom att det finns en anledning till att mer öppet prata om behovet av ännu en anfallare.

Affären är redan i princip klar. Men ännu ej presenterad.

Och det kommer mer. På andra positioner. För som Uwe Rösler också sa. Mattias Svanberg är inte ersatt.

………………………………

Älskar att Trelleborgs FF vågar chansa med att ge Jasmin Sudic ett 2,5-årskontrakt.

Efter all den unika skadeotur han drabbats av är det fantastiskt att han fortfarande kan konkurrera på allsvensk nivå.

Det kan bli succé! Förhoppningsvis går det bra. Framförallt för hans egen skull, men även för TFF som ger honom chansen.

…………………………………

Att MFF inte utnyttjade optionen för Isak Ssewankambo var rätt givet.

På båda positionerna han kunde konkurrera och vara en back-up har MFF redan gott om spelare.

Pengarna och resurserna behövs bättre på andra positioner.

Ole Törner