MFF gjorde allt bra utom det viktigaste
Att MFF totalt onödigt tappade poäng not Östersunds FK berodde inte på att Saman Ghoddos satte en suverän frispark till 1-1. Den viktigaste orsaken – ja egentligen hela förklaringen – var att MFF var så monumentalt uselt på att utnyttja sina målchanser.
Matcher måste dödas.
Så länge det bara står 1-0 hjälper det inte hur överlägset ett lag är eller hur många chanser som skapas. Det kan gå snett.
Och MFF är just nu i ett läge där det egentligen inte får gå snett. En vår med akut poängtorka ska repareras, lag ska nås ifatt och passeras och ett nytt spel med en tränare som forfarande är relativt färsk i klubben ska sättas.
Att då tappa 1-0 föder helt fel tankar, som att det inte är så stor skillnad på MFF under våren och höstupplagan MFF 2.0. Det är fel! Skllnaden finns där och är stor. Östersunds FK har varit uppe i eliten ett tag nu och mött Malmö FF ett par gånger. Inte i någon period under de tidigare matcherna har jag sett MFF så överlägset. Inte någon gång har Östersund pressats till att göra så extremt många fel i uppspelsfasen som idag. Det ledde till många chanser, MFF spelade sig fram till ytterligare ett antal och efter 60 minuter borde det stått 4-0.
Där kom förlusten av poängen. Saman Ghoddos är en briljant spelare, uppväxt i Oxie i Malmö, skolad i Malmöfotbollen och MFF måste alltid leva med att det var ett stort misstag att inte se till att han spelar i den himmelsblå tröjan. Det blev fel när man två gånger tittade på honom i test utan att fatta vad som var på gång och det blev ännu mer fel när man efter det slutade titta på honom. När han tog alla de nödvändiga kliven i Syrianska brde det varit MFF som öppnade ögonen istället för Östersund. Men det var varken Ghoddos, frisparken eller något i det egna försvarsspelet som stoppade MFF från att ta de löljigt förtjänta tre poängen. Det var de egna målmissarna.
Markus Rosenberg gjorde sitt femte mål på de fyra senaste matcherna. Han borde gjort fler.
Alexander Jeremejeff gjorde nästan allt rätt när det gällde att sätta upp sig själv och andra för chanser. Men utförandet i lägena fick samtliga på hemmaläktarna att gömma huvudet i händerna och sakta gunga fram och tillbaka under djupa suckar.
Ingen av de övriga offensiva spelarna fick heller till det. Tänk till exempel Sören Rieks nick utanför i bra läge.
Jag är inte alls säker på att det är så, men en förklaring kan vara att fitnessnivån som Uwe Rösler direkt när han kom sa måste bli mycket högre för att utföra det spel han vill ha fortfarande är för låg! Tittar man på hur mycket löpningar och jobb som krävs av anfallarna i hans spel behövs det två saker. Nummer ett är att fysiken förbättras ännu mer så att fokus blir rätt när chanserna kommer. Nummer två är fler anfallare. Tre räcker inte. För att orka med bibehållen skärpa måste man dessutom rotera mer mellan matcherna och även kunna byta in en forward, eller två, under matcherna.
Mot Östersunds FK var Carlos Strandberg avstängd. Mot Örebro SK i nästa match kommer Markus Rosenberg att vara det. Med bara tre anfallare i truppen blir problemet tydligt. Det måste snart bli fyra. Marcus Antonsson är redan klar. Om Alexander Jeremejeff säljs till Häcken blir det dock bara status quo. För att gå plus måste man även göra klart med Guillermo Molins så snart som möjligt och göra det som forward! Inte som både kantspelare och forward.
Östersunds kvittering kom faktiskt i den 72:a minuten. MFF hade 18 minuter plus fem minuters tillägg på sig att komma igen och avgöra. Men då var man plötsligt inte speciellt nära. Depp och chock spelade naturligtvis in. Bensinen tog dock slut också. Och det blev uppenbart att på vissa positioner är truppen fortfarande alldeles för tunn och orken inte tillräcklig hos alla för att kunna göra rätt byten.
En hel del återstår dessutom att sätta.
Oscar Lewicki hade till exempel en match där allt blev fel. Tidigare har det sett bra ut i hans sätt att komma in i MFF:s nya spel. Idag kändes det som mer förvirring och frustration än bra.
Ole Törner
