Det här talar för och mot MFF ikväll

Timmarna före dubbelmötet mot Drita listade jag tio saker som talade för MFF.

Nu är det bara timmar kvar till dess att MFF ska starta kvalet mot Cluj i Rumänien. Eftersom Drita var en så mycket enklare motståndare än Cluj ändrar jag dock lite i upplägget. Jag kör istället tre saker som talar mot MFF och fem som talar för.

Fem för och tre mot eftersom jag inte köper att det är 50/50. Jag tycker att det väger över lite till MFF.

MOT

Fouad Bachirous skada.

Bachirous betydelse förstår nog de flesta. Han har klass och en färsk internationell erfarenhet från Östersunds FK, där han var lagets bäste och nyttigaste spelare i Europa. Givetvis värvades han för att spela i de här matcherna. Hans bolltrygghet behövs.

Nyförvärvens rostighet.

Det tar tid att skaffa matchtempo och komma in i ett nytt lag och spel. Tyckte det märktes i helgen mot Örebro SK där Anders ”AC” Christiansen inte lyckades vara riktigt så bra som han brukar vara, Marcus Antonsson var rätt blek i sitt inhopp och Romain Gall inte spelade alls. AC borde vara mogen att ta klivet upp nu. Han har varit i MFF i flera veckor och har fått hyfsat med matchminuter i kroppen. I hans fall är det snarare lite upp till bevis internationellt. Han var lysade i Allsvenskan, men borde presterat mer mot Vardar. Antonsson bör rimligtvis behöva mer speltid innan det flyter på. Gall är i matchform från GIF Sundsvall, men skulle mått bra av fyra-fem träningspass till i sin nya klubb.

ÖSK-matchen.

Problemet att prestera på två fronter är inte nytt och ofrånkomligt. Men det blir ju inte lättare om den allsvenska matchen tre dagar före den intrenationella spelas borta, på ett extremt underlag och i en tryckande värme. Resor sliter. Det hade känts väldigt mycket bättre om MFF i lördags spelat hemma i Malmö, på gräs och i svensk sommarvärme. Dessutom levde ju Örebromatchen in i det sista med bara en uddamålsledning. Sista kvarten var det lite för många som fick ta i lite för hårt på det varma, torra, sprillans nya plastunderlaget.

FÖR

Markus Rosenberg är tillbaka. Och frisk!

Rosenberg är viktig i alla matcher han spelar. I Europamatcherna är han vital. ännu bättre och ännu mer betydelsefull. Att han inte var med hemma mot Vardar ifjor och fick spela halvskadad i bortamatchen var ett väldigt stort avbräck. Nu har han stått över ett tag och jag tror han gjort det mot ÖSK även om han inte varit avstängd. Han är het, i form, frisk och jag tror att det kommer att synas.

MFF börjar borta.

Skrev det inför Drita-mötet och står fast vid allt. Att lottas till första matchen på bortaplan är en stor fördel. Titta bara på de senaste säsongernas Europaspel där MFF besegrat många bra lag efter att ha inlett borta. Men en fördel är bara en fördel om den utnyttjas.

Rasmus Bengtsson sparades.

15 minuters inhopp mot Örebro SK fick räcka för Bengtsson. Och det var givetvis bra. Hans sätt att hålla samman trebackslinjen är en stor styrka för MFF. Hans rutin från Europaspel är det också. Det är viktigt att ha en fräsch och skadefri Rasmus Bengtsson i försvaret. Det har MFF nu.

Försvarsspelet.

Det finns mycket att imponeras över i MFF sedan Uwe Rösler tog över. Resultaten är en sak och det finns många fler. Men det jag helst av allt lyfter fram är organisationen och prestationen i försvarsspelet. Fem matcher har gått och i alla har motståndarna lyckats skapa väldigt få farliga lägen. Det går att hävda att MFF bara mött bra eller hyfsat motstånd två gånger, men även då har tendensen varit tydlig. MFF spelade ut Östersunds FK – som i övrigt gått lysande den senaste tiden – och tilllät bara ett spelskickligt ÖFK att skapa två målchanser. Att den ena gav 1-1 avgjorde inte, det var chansmissarna. Och senast mot ÖSK. Hur många farliga chanser skapade ÖSK?

Självförtroendet.

Våren var hemsk och det syntes både på och utanför planen. Det är skillnad nu. Glädjen är tillbaka, inspirationen och stoltheten också. Kombinerat med resultaten och prestationerna har det även betytt att självförtroendet och självkänslan återvänt. MFF är ett lag och en klubb där allt detta måste finnas. Alldeles för många tjatar om att det sitter i väggarna och att det är något som bara finns där, med automatik. Men så enkelt är det aldrig. Tradition utan hårt jobb är bara tradition och tradition utan resultat kan bli en belastning. MFF var inte MFF i våras. Nu är man det. Igen.

Ole Törner