Ett lyft som gav hopp – och avancemang för MFF
Förstav halvleken mot Cluj var MFF inte bra. Det var trögt, nästan fegt. Såg faktiskt ut som om spelarna sprang och tänkte just de där förbjudna tankarna på att 1-0 från bortamatchen trots allt var ett kanonresultat att försvara. Sedan hände något. Radikalt!
Starten av den andra halvleken bjöd på något helt annat. Och målet kom som ett bevis på att det lönar sig att spela bättre.
Samtidigt växlade publiken upp. Stödet från läktaren var mycket bra den första kvarten av andra halvleken, lysande nästa kvart och mot slutet hexenkesslades det på riktigt. Inte minst när växelsången engagerade hela Stadion. Det var gåshud, ståpäls och gammal fin Champions League-kvalstämning och just då, när det händer, finns det ingen finare plats i världen att befinna sig på som Malmöbo. När publiken och laget kämpar tillsammans blir Malmö FF svårslaget. Tror inte att det var en slump att Cluj drog på sig en – fullt befogad – utvisning.
Nu har MFF förlängt sviten med hemmamatcher utan förlust i Europa-kval på Swedbank stadion/Stadion från 14 till 15. Och det känns faktiskt som om Cluj kom med på topp fem-listan över de lag som pressat MFF mest av de 15.
Det ska jag villigt erkänna att jag absolut inte trodde efter att ha sett den första matchen. Cluj blev bättre av att sparka tränaren. Mer cyniskt också och spelet blev precis så hårt, tuff och krävande som det sällan blir i Allsvenskan. Dessutom ett nytt bevis på att domarnivån är annorlunda i de här matcherna. Det tillåts mycket mer. Några tänker säkert att det berodde på att han råkade vara skotte. Det tror jag inte alls. Så här ser det ut.
Såg på diverse sociala medier att många tyckte at domaren Andrew Dallas var dålig. Håller inte med. Han tog det solklara röda kortet – eller snarare de två klara gula – och höll den rätta skillnaden i antalet varningar mellan MFF och Cluj. Dessutom höll han samma nivå genom hela matchen, alltid ett bra besked av en domare. Därför tyckte jag att han var helt okej.
Många var bra i MFF. Ett par exempel: Arnor Traustasons mål var ett konstverk, Johan Dahlin gjorde minst en avgörande räddning, Sören Rieks jobbade stenhårt och jag kan inte låta bli att fundera på hur många landskamper Rasmus Bengtsson spelat om han inte haft så mycket skadeproblem. Framåt var Markus Rosenberg nyttig och Marcus Antonsson gjorde ett bra inhopp. Carlos Strandberg hade dock en dag då det mesta blev fel. Inte minst på grund av hans passivitet vid Clujs 1-0-mål. Men efter den senaste tidens prestationer var det kanske inte så konstigt att det kom en svacka.
Nu har MFF säkrat minst play off till Europa League, som seedat lag.
Men det viktigaste beskedet var att det dubbla lyftet i den andra halvleken, både av MFF och publiken, inte bara gav avancemang utan ett hopp om att MFF inte alls ska behöva gå den vägen. Sommarfönstret har ju dessutom gett Malmö FF en trupp bred nog att tåla skadorna och avstängningarna som troligen kommer. Plus en tränare som har en Europa-smartness och rutin som MFF måste ha för att det ska fungera.
Ole Törner