Tre poäng det i särklass viktigaste för MFF
Fanns bara en enda sak MFF skulle göra i Gävle mot Dalkurd:
Ta tre poäng.
1-0 innebar just det. Jobbet är gjort och nu är det bara att snabbt kliva på det chartrade planet, åka hem till Malmö och inleda förberedelserna för returen mot Vidi.
Det finns säkert många som tycker att MFF borde kört över jumbolaget.
Men då har man förväxlat fotboll med en skönhetstävling. I år har MFF spelat mycket bättre än så här i matcher man tappat poäng i. Nu blev det seger. Då är det bra på riktigt! Kombinationen kanonspel och tre poäng kan man lämpligen spara till det behövs.
Man har också underskattat situationen. Uwe Rösler varnade redan efter den sista träningen för att det här var den mentalt svåraste matchen sedan han kom till MFF. Det var inte tomma ord, tvärtom klokheter från en man som varit med och spelat på hög nivå. Därför var det också väldigt positivt för MFF att laget efter en inledning där det fanns anledning att ifrågasätta skärpan och tempot samt räkna felpassen spelade upp sig rejält. I början av den andra halvleken ökade man, skapade flera rejäla chanser att sätta 2-0 och då var det bara Sixten Mohlin i Dalkurdmålet som stoppade MFF. Om 2-0 kommit hade det blivit enkelt, nu spelade MFF istället av matchen säkert och fick faktiskt en god övning i vad som behöver göras i fall man gör 1-0 i Ungern på tisdag.
Glöm heller inte bort att ett intensivt jagande Dalkurd inte skapade en enda farlig målchans på hela matchen. Det upptäcker säkert även den mest nervöse om hen ser om matchen.
Dalkurd FF gjorde dessutom, utan att vara bra, den bästa insatsen jag sett laget göra i årets allsvenska, och då har jag sett dem i ett tiotal matcher. Det var första gången ingen hängde med huvudena i ett underläge. Marcus Thorbjörnsson och Eero Markkanen är två starka nyförvärv för ett lag som Dalkurd, även om det går att ifrågasätta vad Markkanen egentligen uträttat för att förtjäna att tv-kommentatorn ska höja rösten varje gång bollen kommer i närheten av den långe anfallaren? Skillnaden är att MFF i lugn och ro kan spela in sina nyförvärv medan Dalkurd måste kasta in dem 48 respektive nio timmar efter det att de är på plats. Begriper heller inte hur man kan bänka Rawez Lawan.
För MFF gav matchen ett par besked:
Nästan alla som hade något att bevisa gjorde det. Oscar Lewicki, Andreas Vindheim och Franz Brorsson stod alla för bra insatser. Undantaget var Egzon Binaku. Han kom helt bort och hade en dag då mycket blev fel.
Oscar Lewicki var bra på mitten och snäppet vassare i backlinjen. Behrang Safaris och Rasmus Bengtssons skadebenägenhet borde egentligen motivera ett sent mittbacksköp av MFF. Fönstret stänger i morgon. Nu tror jag att MFF antingen valt bort det alternativet eller är för sent ute. Nu vet man i alla fall att Lewicki löser uppgiften och gör det bra. Om man trots allt vill gardera har jag ett förslag. MFF-fostrade Anel Ahmedhodzic var hemma alldeles i början när Uwe Rösler kom till MFF och tränade ett par gånger med sin gamla klubb innan han återvände till Nottingham Forest. Han flöt in väl på träningarna och det han visade då tycker jag absolut räcker för att vara en backup-lönsing på lån resten av säsongen.
Franz Brorsson gjorde ett helt okej inhopp mot Vidi. Nu följde han upp det med att spela bättre än okej i 90 minuter. Romain Gall gjorde en kanonassist till Sören Rieks mål, men det var Brorsson som öppnade för allt i situationen. Därmed fixade Brorsson en offensivt avgörande insats samtidigt som han var stabil bakåt. Franz har fått mycket kritik tidigare under säsongen, även av mig, men då är det extra viktigt att inte glömma honom när han höjer nivån.
Till sist; att Fouad Bachirou och Markus Rosenberg kom in bidrog – givetvis – till att det blev lättare att kontrollera matchen och lotsa in 1-0 i kaklet.
Ole Törner
