Är det MFF-säsongen då inte ens årets bästa halvlek hjälper?
Det här är tydligen säsongen allting går snett för MFF.
Även när allt tyder på motsatsen.
MFF gjorde sin bästa halvlek i år de första 45 minuterna mot FC Midtjylland. Markus Rosenberg var på den där nivån igen där ingen annan svensk spelare kan konkurrera och samarbetet med Marcus Antonsson klickade perfekt. Marcus med C sprang rätt, var på rätt ställe och gjorde precis som Mackan med K mål, Rasmus Bengtsson var kung i försvaret, vann allt i luften mot de 2,5 meter långa Midtjyllandspelarna, bäddade för 2-0 och många, många fler spelare imponerade.
FC Midtjylland blev utspelat och primitivt. Det är en sak att vara bra på fasta situationer, en annan att nästan löjeväckande enkelspårigt bara satsa på lång- och dödbollar. Dessutom försvarade MFF mycket bra när hörnorna, tjongbollarna och inkasten kom plus att det var MFF som gjorde mål på de fasta situationerna. Precis som mot TFF senast. Två gånger.
Sedan startade MFF den andra halvleken som man spelade den första och skapade ytterligare ett par heta chanser att göra det där 3-0-målet som hade dödat matchen och förvandlat returen till närmast en formalitet. I pressrummet efter matchen satt ett par danska journalister och pratade om att det kunde stått 5-0!
Det gjorde Markus Rosenberg också. Med all rätt!
Och så blev det 2-2.
Vad var det egentligen som hände?
MFF släppte in två pissmål. Visst. Johan Dahlin tog på sig det första och det andra var ett resultat av dte första och den energi som FC Midtjylland plötsligt hittade.
Men jag håller stenhårt fast vid att det var bra att MFF vågade. Felet var inte att man inte backade hem och säkrade vid 2-0-ledningen. Felet var på nytt effektiviteten, eller snarare bristen på den. Så många chanser går inte att missa i Europa. Släpper man till så många lägen och öppna chanser som FC Midtjylland gjorde förtjänar man att bli rejält straffat, inte belönat med ett oavgjort resultat.
Så ambitionen att gå för 3-0 var rätt. Tror desssutom att det är livsfarligt att backa mot ett lag som FC Midtjylland och ge bort ett övertag.
Tyvärr tror jag att problemet istället är att Malmö FF ännu inte fullt ut orkar genomföra den tempostarka och aggressiva, men samtidigt väldigt krävande fotbollen som Uwe Rösler håller på att införa i laget. När han kom pratade han om fitnessnivåer, att det krävs en hög sådan och att den han såg i MFF inte var tillräcklig. De inledande matchtunna veckorna gjorde massvis med gott där och det gav resultat. Efter det har matcherna kommit så tätt att det varit svårt att upprätthålla den nödvändiga nivån.
Vidi var löpstarkt och jobbigt att forcera. Det led MFF av.
MIdtjylland var fysiskt väldigt starkt och det var krävande att försvara mot fyrtornen och, trots att de inte gav utdelning, mot alla fasta. Det led MFF också av.
Förstod aldrig bytet av Oscar Lewicki. Kanske började han trampa luft. Överhuvudtaget tappade hela innermittfältet från toppnivå till en nivå sämre än Midtjyllands de sista 30. Och Behrang Safari, som var både nyttig och elegant den första halvleken, fick bytas ut samtdigt som matchens store spelare Rasmus Bengtsson inte orkade dra hela lasset själv och FC Midtjylland precis som Vidi överbelastade på MFF:s högerkant där Andreas Vindheim inledde bra, men tog slut. Bytet mellan honom och Eric Larsson kom för sent.
För att rätta till det här finns ingen quick fix. MFF behöver höja fiitnessen, kanske även föryngra och anpassa truppen till spelet. Det tar tid, kräver tålamod och är en process som kommer att få utdelning först nästa säsong.
Till dess kan MFF fortfarande:
Bli trea i Allsvenskan!
Och faktiskt slå ut FC Midtjylland.
Egentligen kan man enkelt se vad den är säsongen gjort med MFF:s självkänsla och självförtroende på kommentarerna efter den här matchen.
Antingen kan man plocka fram de 55 inledande minuterna och säga att spelar MFF så i Herning är det klart att man vinner.
Eller så tar man de sista 35 och säger att det är kört. Säsongen är rutten, effektiviteten kommer inte tillbaka, FC Midtjylland är för stora och starka – och stoppar huvet i en påse.
Just nu verkar väldigt många köra på variant 2.
Jag förstår den känslan. Tro mig. Fullt ut. Men någon måste föra fram variant 1 också.
Våga var det!
Ole Törner