Nu roterar MFF som nästan aldrig förr

I matchen mot Sirius blir det ett helt annat MFF-lag än mot FC Midtjylland.

Det kan faktiskt bli så att bara två spelare som startade i torsdags gör det nu.

I alla fall om man ska tro det vi fick se på den öppna matchförberedande träningen idag.

Torsdagens elva såg ut så här:

Johan Dahlin – Lasse Nielsen, Rasmus Bengtsson, Behrang Safari – Andreas Vindheim, Anders Christiansen, Fouad Bachirou, Oscar Lewicki, Sören Rieks – Markus Rosenberg, Marcus Antonsson.

På lördagen tränade man så här:

Franz Brorsson, Hugo Andersson, Oscar Lewicki – Eric Larsson, Romain Gall, Bonke Innocent, Arnor Traustason, Egzon Binaku – Sören Rieks, Marcus Antonsson.

Två namn är de samma; Lewicki och Antonsson.

Men luringen är Johan Dahlin. När flera spelare efter uppvärmningen fick beskedet att de kunde gå in i gymmet fanns Dahlin med bland dem. Det kan alltså bli så att Walter Viitala får spela sin första match sedan ankomsten till Malmö. Han har ända sedan han kom varit väldigt positiv till allt och alla, men såg ännu nöjdare ut än vanligt. Å andra sidan är behovet att vila målvakter betydligt mindre än när det gäller utespelare.

Egentlgen tror jag att man tänkt vila Oscar Lewicki också. Lasse Nielsen såg dock ut att få en smäll mot hälen, så Lewicki fick göra som han brukar – ställa upp. Om det blir Nielsen istället för Lewicki i morgon är dock antalet gemensamma spelare i de två elvorna ändå det samma.

Är det här bra?

MFF tar givetvis en risk.

Men med returen mot FC Midtjylland bara ett par dagar bort måste det roteras!

Startelvan mot Sirius blir ju dessutom full av spelare som har en gyllene chans att visa att de är med i konkurrensen. Och tittar man tillbaka på matchen mot Trelleborgs FF tog till exempel Hugo Andersson och Egzon Binaku verkliigen den då. Det går att göra igen och på dagens träning gjorde Uwe Rösler sitt allra bästa för att skärpa fokus och motivation. Han höll ett högre röstläge än vanligt, manade på och några spelare fick verkligen höra att de gjorde fel. Smart!

Problemen är två. För det första är Sirius dels ett bättre lag än när MFF i början av juli torkade av dem med 4-0 i Uppsala, dels ett bättre lag än Trelleborgs FF som det gick bra att rotera mot. För det andra är frågan om MFF:s trupp verkligen håller för så här många skiften. Vårens trupp hade inte gjort det, nu är läget bättre, men det finns fortfarande ett par hål. När Markus Rosenberg ska vilas, Carlos Strandberg är skadad och Guillermo Molins fortfarande är i den fysiska uppbyggnadsfasen får Sören Rieks spela anfallare.

Men i enstaka matcher kan det mycket väl gå bra.

Och tittar man på startuppställningen håller den bra allsvensk klass.

På sätt och vis är det dessutom lite väl bortskämt att tycka att en trupp där – som i torsdags – spelare som Walter Viitala, Eric Larsson, Egzon Binaku, Arnor Traustason, Romain Gall, Bonke Innocent och Franz Brorsson kan sitta på bänken för tunn. I rätt många andra allsvenska lag hade alla sju spelat från start!

Därför blir de många skiftena mot Sirius ett väldigt bra test på hur bred truppen faktiskt är. Till och med ett nödvändigt test.

Det har snackats mycket om att MFF borde haft en mittback och en anfallare till i truppen. Jag håller med, det är faktiskt väldigt lätt att göra. Men om man säger det tycker jag också att man då borde kunna plocka fram en enskild poängförlust efter sommaruppehållet där MFF istället hade vunnit om man haft tillgång till ytterligare en mittback och en anfallare. Jag kan inte komma på någon och då håller det ju knappast som (bort)-förklaring. Det handlar snarare om att man när det verkligen bränt till i Europaspelet fått lita för hårt på spelare som man inte kunnat vila tillräckligt mycket.

Nästan alla tycker säkert att Malmö FF borde löst det genom att värva, antingen permanent eller med kortidslån.

Det är den enklaste lösningen och jag säger inte att den är fel.

Men jag skulle vilja lansera ett alernativ där felet ligger i leveransen och inslussningen av egna produkter.

I våras vägrade Magnus Pehrsson att använda lärlingarna trots att Europaspelet inte hade börjat och det ändå inte gick bra i Allsvenskan. När Hugo Andersson väl fick chansen mot TFF blev det succé. Om han haft 3-4 matcher i Allsvenskan från start bakom sig nu hade det inte behövts något ytterligare mittbacksalternativ. Han är dessutom stor, stark, lång och ändå passningssäker – precis som fyrtornen som också är unga, men redan är inspelade i FC Midtjylland.

Malmö FF måste våga lita på sina egna talanger. Hugo Andersson är 19, det vill säga äldre än Filip Helander och Pontus Jansson när de redan började bli etablerade. Att MFF är en klubb som numera inte kan acceptera att det ibland kommer ett mellanår i Allsvenskan är något som biter laget i svansen i både det nationella och internationella spelet. När MFF stolt konstaterar att man kunnat lyfta upp Samuel Adrian från lärlings- till fullvärdig A-kontraktsspelare och har fyra sällsynt lovande lärlingar till i Hugo Andersson, Felix Kostandeliasz, Laorent Shabani och Mathias Nilsson och nästa säsong plussar på med Tim Prica är det givetvis bra. Samtidigt måste man konstatera att i nästan alla de övriga allsvenska klubbarna hade de redan fått spela betydligt fler matcher från start än de fått i MFF.

Givetvis är konkurrensen stor och ska så vara i MFF. Men det måste gå att lösa så att de kan spelas in även i Malmö och vara redo när de behövs. Danska lag som FC Midtjylland och FC Nordsjälland klarar det mycket bättre. Och då blir truppen mycket bättre och bredare. Att man byter ut i stort sett hela startelvan från torsdag till söndag och ändå bara har plats för en enda av de unga spelarna – Hugo Andersson – måste ses antingen som ett misslyckande eller feghet. Möjligtvis både ock.

Ungdomssektionen får också ta på sig en del av ansvaret. Bristen på anfallare beror ju till viss del på att MFF U fått fram väldigt få forwards av hög klass de senaste åren, eller tvingats släppa dem till klubbar ute i Europa där de sedan snabbt fått svårt att få speltid och troligen blivit betydligt sämre än om de stannat i MFF. Nu kommer det en hel hög på samma gång; Tim Prica, Felix Harletun, Granit Rushiti och nyligen invärvade Sebastian Nanasi är bara ett par. Men ingen av dem är i närheten av A-lagsspel än.

Ole Törner