Dags att hitta glädjen i att MFF fortfarande har chansen

De två fantastiska Champions League-säsongerna gjorde MFF mycket gott.

Men de ställde till det också.

Plötsligt blev förväntningarna högre än Turning Torso.

Dessutom verkar det som många mycket snabbt glömde bort hur svårt det är att lyckas på den yppersta nivån i Europa.

Det är Red Bull Salzburg ett utmärkt exempel på. Åge Hariede utnyttjade det fullt ut och satte spöken i huvudet på ledare och spelare när han påpekade hur många gånger den storsatsande klubben bränt möjligheten att ta sig till CL. Det funkade och MFF slog ut RBS två gånger. Men Salzburg hade både större resurser och bättre spelare än MFF. Det var ju just det som var prestationen, att MFF kunde slå ut dem ändå och att Salzburg trots att läskeblaskföretaget pumpat in pengar misslyckats gång på gång är ett ypperligt bevis på att det är tufft.

FC Köpenhamn har – åtminstone hittills – en högre nivå än MFF omsättnings- och lönemässigt, men prenumererar långt ifrån på en Champions League-plats.

Jag förstår en del av besvikelsen över att MFF fick lämna Champions League-spåret eftersom Drita-Cluj-Vidi var a) en lättare lottning än MFF hade när man lyckades under Hareide-åren och b) är en chans man gick miste om eftersom vägen nästa gång man ska ut i Europa som regerande svenska mästare troligen blir svårare. Men det innebär ju inte att det var usla lag MFF mötte. Cluj höll hög klass och Vidi var välorganiserat och pressade sedan AEK Athen in i det sista.

Det var svårt, MFF borde ändå ha klarat av det och hade möjligheten.

Men jag tror inte precis att bitterheten och besvikelsen underlättat inför återstarten i Europa League-playoffet. För det är inte lätt där heller. AIK leder Allsvenskan och vägrar förlora, men föll två gånger mot FC Nordsjälland som är ett sämre lag än FC Midtjylland.

2014 och 2015 var fantastiska och unika säsonger för MFF. Hela den här säsongen har hittills varit en nyttig påminnelse om hur svårt det är att på nytt nå den nivån. Det är faktiskt dags att fler i Malmö tar till sig den erfarenheten och på sikt kan det vara bra.

Släpp in ödmjukheten och hitta glädjen i att MFF fortfarande har chansen att nå Europa League. För 2018 har annars varit en enda lång påminnelse om att det skapats ett förväntningstryck som gjort det väldigt svårt att vara spelare och ledare i MFF. Och klubben har inte gjort ett dugg för att mildra trycket. Tvärtom har det varit mycket snack om att MFF alltid ska vinna, kraven ska alltid vara höga och klarar man inte det ska man inte spela i MFF.

Förstå mig rätt.

Jag håller med om att kraven ska vara höga!

Men för att lyckas uppfylla dem – åtminstone ibland – tror jag också att man måste vara jäkligt väl medveten om hur svårt och tufft det är att göra det.

Jag ska dessutom omedelbart säga emot mig själv genom att vara med om att öka förväntningstrycket genom att betona att jag tror att MFF har goda chanser att slå ut FC Midtjylland.

Ingen som såg de första 55-60 minuterna av matchen i Malmö kan dra någon annan slutsats än att MFF har en god chans om man upprepar det spelet. Lägger man till effektiviteten MFF plötsligt fann i den andra halvleken mot Sirius så vinner MFF.

FC Midtjylland är extremt starkt i luften och i duellerna i och nära motståndarens straffområde. Med Rasmus Bengtsson och Behrang Safari tillbaka i backlinjen och förhoppningsvis båda med i 90 minuter ökar dock chanserna att stå emot. Och nyckeln ligger, som i match 1, i att själv ha bollen mycket och utmana FC Midtjyllands försvar. För det var inte få chanser man släppte fram MFF till och inte kändes det som att Midtjylland är ett lag som har enkelt att hålla nollan bakåt om man sätts under press.

Markus Rosenberg var het som en glasbruksugn i den första matchen och Marcus Antonssons form har höjts för varje minut han fått speltid. Tror heller inte jag är ensam om att efter Siriusmatchen ha ganska höga förväntningar på vad ett inhopp av Romain Gall kan ställa till med. Plus en förväntan på att det är dags att Johan Dahlin efter 1-2-målet på Stadion är redo för den där spika igen totalt-matchen i Europa.

Som jag ser det har Uwe Rösler två stora frågor att ta ställning till i laguttagningen:

Ska Franz Brorsson spela? Lasse Nielsen har rutinen och är förstavalet. Men Franz har nu fyra raka 90-minutersmatcher i MFF där laget hållit nollan, har slipat bort övertändningen och över gränsen-spelet, hittat lugnet och hans duell- och huvudstyrka kan vara bra att ha när FC Midtjylland bombarderar MFF:s backlinje med låga bollar mot sina fyrtorn.

Ska Oscar Lewicki spela? MFF behöver en offensiv balans eftersom man måste göra mål. Därför är det givetvis frestande att köra Fouad Bachirou, Anders Christiansen och Arnor Traustason centralt. Men det är lurigt. Ofta frigörs mer offensiv kraft hos resten av mittfältet när Oscar är med.

……………………..

Till sist en helt annan sak.

Hovrätten fastställde Tingsrättens dom mot Kingsley Sarfo. Därmed kan MFF med full kraft spinna vidare på planerna man satte i verket redan efter den första domen. För snacket om överklagandet till Högsta domstolen är mest tomt prat.

Risken att HD ger prövningstillstånd baserat på argumenten Sarfos advokat förde fram efter hovrättsdomen är yttepytteliten. Endast cirka 100 av 5000 överklaganden om året får prövningstillstånd och för att passera det nålsögat krävs nästan uteslutande att HD ska anse att det behövs ett prejudikat (rättsläget är osäkert och man vill förtydliga det) eller att den tidigare domstolen gjort ett grovt rättegångsfel eller tillämpat fel lag.

Ole Törner