En ny klassisk match i MFF-historien
CFR Cluj borta var en mycket bra bortamatch i Europa av MFF.
Den här var ännu bättre.
Så bra att det inte kan vara något snack om att MFF var det bästa laget när de svenska och danska mästarna drabbade samman och förtjänade att gå vidare.
Hemma spelade man ut FC Midtjylland i 60 minuter, men orkade inte. Borta spelade man smart och orkade. Dessutom tycker jag att man MFF visade att om ett lag klarar att neutralisera Midtjyllands fysik och extrema styrka på fasta situationer och inlägg finns det inte längre så många idéer och fotbollskunskaper kvar. I alla fall inte på den här nivån!
MFF är helt enkelt ett bättre FOTBOLLS-lag än FC Midtjylland.
Men det här ska inte för ett ögonblick tolkas som att det där neutraliserandet är lätt. Tvärtom. Det går att ogilla FC Midtjyllands sätt att spela – jag gör det! – fast det är ett val man gjort och laget är inte bara extremt, man är extremt bra på det extrema sättet man valt att spela.
Dessutom har FCM spelare som Gustav Wikheim och Jakob Poulsen som hade varit bra i vilket lag som helst. Hur vass den mixen kan vara fick MFF ett bevis på de sista 20 minuterna i Malmö, minuterna som gjorde den här prestationen ännu större. Att behöva vinna borta mot starkt motstånd brukar vara nästan en garanti för att åka ut. MFF fixade det och FC Midtjyllands övertag i antal chanser var inte i närheten av att vara lika stort som MFF:s på Stadion.
Europa League är heller ingen tröst för att det inte blev Champions League. EL är en härlig fortsättning på säsongen och en plattform där Malmö FF har betydligt större förutsättningar att gå in och prestera något riktigt bra! 2011 var MFF inte riktigt moget för det. Nu är man det.
Mycket av eftersnacket kommer att handla om att lyfta de vanliga, stora spelarna, Rasmus Bengtsson och Behrang Safari i backlinjen som med lite mer vila och förberedelser var den kanske största skillnaden mellan MFF från 60 minuter och framåt idag mot MFF från samma tidsperiod på Stadion, Anders ”AC” Christiansen och Fouad Bachirou på mitten som stod för det spektakulära och såg till att MFF vann kampen om mitten plus Markus Rosenberg där framme som gjorde mål, droppade ner och steppade upp nivån i 90 minuter.
Därför ska jag istället säga några vackra ord om de övriga:
Johan Dahlin. Inte en enda miss och precis lagom Europaspels-cynisk.
Lasse Nielsen. Har ofta fått kritik, ibland berättigad och ses nästan som ett slags kompband till stjärnorrna. Idag var han klockren! Han är ojämn, men högstanivån finns det ingen som helst anledning att kritisera. Och jämnheten finns där att hitta.
Andreas Vindheim och Sören Rieks Smarta, farliga, nyttiga och Vindheim assisterade till båda målen.
Oscar Lewicki. Balanserade, stängde, tog långa löpningar för att göra det svårt för FCM, var klockren i passningspelet och nästan alltid på rätt ställe. Och han hade en stor del i att MFF:s presspel var så starkt. Det här var Lewickis bästa insats på hela säsongen. Precis när den som bäst behövdes. Många tvekade om han skulle starta. Efter matchen tror jag inte någon tvivlar på att det var rätt. Ska jag utnämna matchens MFF-spelare tar jag Oscar!
Marcus Antonsson. Gjorde mål för fjärde matchen i rad. Han är rörlig, bra på att ta emot bollen och en riktig sniper. Ja, han brände en bra chans igen. Men det gjorde Vidar Örn Kjartansson också, om ni minns honom. Kjartansson är den mest utpräglade målskytten MFF haft på länge. Jag tror att Antonsson kan hitta dit, samtidigt som det krävs mindre anpassningar av resten av laget och att han är mer kompatibel med Markus Rosenberg. Midtjyllands målvakt Jesper Hansen släppte inga returer på skotten, men om han gjort det hade Antonsson varit först på bollen varenda gång. Där har ni ett kvitto på en riktig killer i straffområdet.
Låter det här för positivt?
Det struntar jag i. Det här var en ny klassisk Europamatch i MFF-historien och då SKA alla ha det beröm de förtjänar. Uwe Rösler och ledarstaben också.
Bara en sådan sak som att Malmö FF bara släppte till en enda hörna. FC Midtjyllands hemmapublik måste ha trott att de mar-drömde.
Ole Törner
