Uppehållet var bra för MFF – trots kanonformen
MFF:s matcher mot Östersunds FK har snabbt blivit rejält prestigeladdade.
Men något klassikermöte handlar det verkligen inte om. Det epitetet ska givetvis sparas för tillfällena då det verkligen är motiverat som i matcherna mellan svensk fotbolls i särklass mest meriterade lag MFF och IFK Göteborg eller mot AIK, i ett par av derbyna plus några till.
Dit har Östersunds FK-MFF en lång, lång bit – och åtskilliga år med båda lagen i Allsvenskan – kvar att vandra.
Det hindrar dock inte att det gått snabbt att hitta något speciellt kittlande när MFF ställs mot ÖFK. Östersund har använt framgångar mot MFF som ett mått på att klubben börjat etablera sig i toppen och många i MFF har retat sig på att Östersund blivit hypat och snudd på sönderkramat efter bara ett par år i solen.
Att det var Östersunds FK och inte MFF som plockade upp Saman Ghoddos från Malmöstadsdelen Oxie när han slog igenom i Syrianska är också en öm tå. Inte minst för att han ofta varit bra mot MFF. I våras i Malmö gjorde MFF en kanonmatch, var helt överlägset och det var bara en individuell prestation av just Ghoddos som räddade Östersunds FK från förlust. Nu har han lämnat, men då får MFF istället möta Simon Kroon. Som är betydligt ojämnare, fast alltid kan slå till… (- men som enligt de senaste beskeden tydligen missar matchen).
Och så ställs ÖFK på nytt mot Fouad Bachirou.
Landslagsuppehållet tror jag har varit bra för MFF.
Visserligen var laget i form och hade en lång svit med bra resultat, men det finns depåer som behöver fyllas på också. Först ett par dagars vila där spelarna kunde åka iväg med familj och vänner och tänka på annat än fotboll och från och med slutet av förra veckan nyttig träning. Dels för att repetera allt man gjorde innan matcherna började falla tätt som ett höstregn, dels för att komma upp i nivå fysiskt. De två dagarna med dubbla pass kändes extra nödvändiga och det borde oftare finnas tid till sådana dagar.
Känns också som konkurrensen ökat. Truppen är bredare och bättre nu i höst.
Att särskilt Marcus Antonsson, men även Romain Gall vässat truppen är självklart. Men lyftet har även kommit inifrån? Eric Larsson vs Andreas Vindheim är väl till exempel nu så nära en 50/50-situation man kan komma. Men det många har missat är sensommarens lyft för Franz Brorsson och Bonke Innocent.
Franz har haft så många stabila insatser nu i MFF att dippen borde vara glömd och begravd och i U21-landslaget har han varit ännu vassare. Inte minst när han tar chanserna att springa med bollen upp mot motståndarboxen. När en mittback gör det öppnar sig mycket.
Bonke Innocent har gjort flera bra inhopp och var en av de bästa mot Vidi i Ungern i matchen de flesta vill förtränga. Men den stora skillnaden tycker jag börjar synas på träningarna. Insatserna där avgör om man ska få chansen och då var det länge rätt givet att Bonke fick sitta kvar på bänken. Det börjar dock så sakta ändra sig. Nu syns och tar han för sig på ett annat vis. Jag har tjatat om det tidigare, men jag tror fortfarande att det till viss del handlar om att han numera får använda sin bollvinnarförmåga och duellstyrka även mot lagkamraterna på träningarna. När han kom till MFF förfasade sig många och tyckte att så får man väl inte göra, det kan ju bli skador… Men då stoppade man också Bonke från att vara Bonke. Nu får han – givetvis inom rätt gränser – satsa mer och när då MFF konsekvent även jobbar med att förbättra passningskvalitén som behövs i MFF, men tydligen inte i Lilleström tar han kliv efter kliv mot att fullt ut vara med och konkurrera.
Mot Östersunds FK blir det dock knappast några överraskningar i laguttagningen. Från lördag till torsdag borta mot Genk finns det gott om tid att återhämta sig. Behovet av att rotera kommer istället på söndagen i hemmamatchen mot Kalmar FF.
Ole Törner
