Hoppet att MFF bättrat sitt bortaspel dog rätt snabbt
MFF är fortfarande borta borta – men inte borta från avancemang.
Nio raka förlustmatcher på bortaplan i Europagruppspel blev tio och även om 0-2 mot Genk känns som en käftsmäll var det faktiskt en tangering av det tidigare bästaresultatet. I ingen av de tidigare matcherna har MFF förlorat med färre än två måls marginal.
Jag trodde att MFF lyft nivån på bortaplan i år, särskilt efter 2-0-segern över FC Midtjylland. Men Genk var bättre än danskarna och MFF sämre än då – och hade heller inte samma press på sig att prestera och våga för att vinna. Ikväll kändes det tyvärr lite som att laget inte kom upp i nivå och hade trappat ner aggressiviteten för att säkra hemåt och göra det svårt för Genk. Förmodligen för att man sett vad som hände när Bröndby försökte spela öppen fotboll mot Genk och åkte på hemska 4-9 på två matcher. Genk fick det lite svårare, men jag tror nästan att MFF tappade mer på det.
Det går heller inte att göra sådana misstag som Behrang Safari stod för vid 1-0. Tyvärr var han även insyltad i 2-0. I Europa mot lag som Genk bllir man straffad, direkt. Det är en klyscha, men sant. Nu kommer alla att tävla om att såga Safari, men hur många var egentligen bra i MFF? Dessutom har Behrang Safaris lyft de senaste månaderna kommit när han fått spela mer centralt i en trebackslinje och få stöttning. Ju mer han hamnar i något som mer liknar ett ytterbacksspel desto svårare får han.
Försvaret fick också en väldigt tuff uppgift eftersom MFF aldrig fick fast bollen när man satte upp den till anfallarna. Marcus Antonsson sprang mest i tomme och när man 99 gånger av 100 hyllar Markus Rosenberg måste man också påpeka den enstaka matchen då det inte stämmer. Han var blek, eller gjordes snarare blek när Genks försvar hela tiden klev upp på honom och erövrade bollen.
Länge hade Oscar Lewicki och faktiskt även Anders Christiansen (!) problem med tempot. Det blev betydligt bättre i den andra haleken, delvis tack vare att Uwe Rösler ändrade taktiken, men även för att MFF fick ett annat lugn, höll i bollen mer och gjorde matchen betydligt jämnare. När 0-2 kom såg det faktiskt ut som om MFF skulle kunna hålla 0-1 och hoppas på lite flyt och ett ströanfall.
Positivt då?
Fouad Bachirou och Rasmus Bengtsson spelade starkt. Länge öven Sören Rieks.
Genk var ett riktigt bra lag. Men gör ett misstag om man tror att MFF inte är betydligt bättre hemma än borta. Statistiken är fortfarande tydlig. Troligen är MFF ett av lagen som relativt regelbundet spelat i Europa där skillnaden mellan hemma- och bortaprestationerna är som allra störst. I klartext: MFF har blivit ännu mycket värre utspelade än idag av lag som man senare besegrat hemma! Red Bull Salzburg och Shakthar Donetsk är två bra exempel. Faktiskt även långa stunder Dinamo Zagreb, Sparta Prag och Celtic.
Avslutstatistiken ser hemsk ut till Genks fördel, men till viss del är det mest en orgie för siffernissar. Tro mig. Alla lagen jag nämnde skapade fler klara och öppna chanser på hemmaplan mot MFF än Genk.
När årets tidigare positiva insatser på bortaplan nu bleknade är MFF helt enkelt bara tillbaka i den gamla vanliga analysen. Ska det bli avancemang är det nio (eller möjligen) sju poäng hemma som gäller plus en seger i Norge mot Sarpsborg och om nödvändigt en skräll i en av de två andra bortamatcherna. Efter det här är en av de två chanserna väck.
Bäst av många bra Genk? Joseph Aidoo! Jäklar vad vass han blivit.
Det stora felet var dock att Genks försvar aldrig blev riktigt utmanat.
Ole Törner