En klassisk match av MFF – och ett stort genombrott
Segern mot Besiktas går rakt in – och högt upp – på listan över klassiska MFF-matcher.
För att den var förtjänt och togs mot ett stjärnspäckat lag som med full rätt var favorit till gruppsegern.
Men ännu mer för hoppet den födde.
2-0 innebar att MFF redan presterat bättre än förra gången laget var i gruppspelsfasen i Europa League 2011. Då var MFF naivt, inte moget för uppgiften och fick nöja sig med en poäng efter 0-0 hemma mot AZ Alkmaar.
Nu är det tre poäng för alla lagen efter två omångar och kan MFF forsätta att ligga på den här nivån kan det bli många fler poäng och avancemang. Inte minst för att Genks förlust i Sarpsborg tyder på att alla lagen i gruppen är betydligt sämre på bortaplan än hemma. Tror faktiskt att alla som var på plats på Stadion vände hemåt med känslan i kroppen att Malmö FF kan slå BÅDE Genk och Sarpsborg hemma. I alla fall tänkte jag det på cykeln genom Pildammsparken.
Inte minst för att det var i den här matchen Hexenkesseln gjorde comeback!
Trycket från läktarna var magnifikt, stundtals öronbedövade och det var på nytt hela Malmö som spelade – och vann tillsammans.
I så fall räcker det med en skrällpoäng borta.
MFF har dessutom en stor fördel i jämförelse med Genk och Besiktas när de kommer till Sarpsborg: vanan vid att spela på konstgräs, inte minst när höstkylan satt in.
Hur står sig då 2-0 mot Besiktas i jämförelse med CL-grupp-segrarna mot Olympiakos och Shakhtar Donetsk 2014 respektive 2015?
Spontant skulle jag säga jämsides med 2-0 mot Olympiakos, men e bit efter 1-0 mot Shakhtar. Framförallt för att Shakhtar var ett bättre lag än Besiktas. Det krävdes ännu mer för att besegra Shakhtar och MFF levde upp till det där och då.
Men den här segern kommer att betyda mer.
Att den var förtjänt finns det dessutom all anledning att återkomma till. Matchen innehöll faktiskt förvånansvärt få klara målchanser. Besiktas kunde hota rejält innan MFF kom igång efter 20 minuter, men då storspelade Johan Dahlin. Sista timmen var Uwe Rösler helnöjd med och det ska han vara. MFF:s anfallsspel var vassare än Besiktas försvar, MFF:s försvarspel var tryggt och hela laget utstrålade en kombination av lugn och mod. Man vågade spela sitt eget spel, hålla i bollen när det behövdes, spela på ett tillslag när det var nödvändigt och det fanns även en indviduell skicklighet hos flera spelare som ingen kunde drömma om att få se den här säsongen när cuptiteln flög iväg mot Djurgården och den bottenlösa depressionen sedan grep tag om alla MFF-supportar på Vångavallen i Trelleborg.
Nu blev drömmen sann och resan har gått från sorg till glädje.
En kväll som den här ska alla ha beröm
Men ett par lite extra:
Johan Dahlin. Back in business! Klockren i allt.
Fouad Bachirou. Lika bra som i Östersunds internationella matcher och med en bolltrygghet i Europa vi inte sett i MFF sedan Enock Kofi Adu.
Markus Rosenberg. När han är på det här spelhumöret och kan plocka fram all den internationella erfarenheten han skaffat sig är han på en egen nivå i MFF. Inte lika ofta som förr, men när det händer är det en ren njutning att följa det.
Men mest av allt:
Andreas Vindheim. Ett 1-0-mål som Loris Karius hjälpte till med och UEFA snodde när de bestämde att det skulle räknas som självmål plus en attack in i straffområdet som gav straff fanns där givetvis på pluskontot. Men av alla modiga var det nog han som vågade mest. Han gick för det hela tiden i offensiven och den här gången utan att äventyra någontng bakåt. Han var vass i det spelet också. Det här var Vindheims stora genombrott i MFF, väl unt efter att ha lovat så mycket under så lång tid. Glöm heller inte att han var bra mot FC Midtjylland också.
Gillade även att Oscar Lewicki som vanligt var ett geni utan boll och en pragmatiker med den, att när Besiktas satte in Ricardo Quaresma och många suckade och undrade hur Behrang Safari som precis legat skadad skulle lösa det så blev det ett enda en mot en-läge mellan de två. Det vann Safari. Lätt.
Jag kan fortsätta att räkna upp de övriga också. De förtjänade det och Bonke Innocent gjorde ett nytt klokt och stabilt inhopp.
Det här var en sådan kväll då MFF putsade fram glansen i bilden som säger att på hemmaplan kan man utmana de stora.
Och nu har MFF mött Besiktas fem gånger i Europaspelet. Det har blivit tre segrar, en oavgjord och bara en förlust.
En del – inte jag – kanske vill räkna med Efes Pilsen Cup också? Då blir det en seger till…
Ole Törner