Ett enda misstag förstörde en bra match av MFF

Till 99 procent gjorde MFF en bra insats i den svåra bortamatchen mot BK Häcken.

Men det är inte bara i Europaspelet ett enstaka misstag kan bli ödesdigert. Det kan ske i Allsvenskan också. När Mamö FF gjort 1-0 och skaffat sig kontroll över matchen fick BK Häcken en hörna som laget inte ens slog särskilt bra. En lyra in som först Johan Dahlin och sedan hela försvaret blev märkligt avvaktande på och som Alexander Jeremejeff enkelt kunde peta in till slutresulatet 1-1. Det var uselt försvarsspel.

Att slentrianmässigt falla in i gnället på Malmö FF:s prestationer på fasta situationer ställer jag däremot inte upp på. Sanningen är ju istället att MFF nu under en längre period konsekvent försvarat väldigt bra på fasta, mot FC Midtjylland gjorde man det till och med sensationellt starkt. Framåt har det också blivit bättre. Under vissa perioder innan Uwe Rösler kom har MFF haft både rejäla svackor och höga toppar på fasta. Man har helt enkelt varit för ojämna. Efter hans entré har Malmö FF blivit vassare och jämnare. Säkert även ett resultat av den allmänna nivåhöjningen.

Men i den mållösa matchen mot GIF Sundsvall hemma kom ett undantag offensivt när MFF inte kunde utnyttja en ocean av hörnor och nu var det bakåt det brast. Ett trendbrott? Nja. Jag tror förklaringen är så enkel som att det är Europaspelet och det täta spelprogrammet som är boven.Mot GIF Sundsvall orkade man inte riktigt plocka fram den där 100-procentiga skärpan som krävdes för att utnyttja den spelmässiga dominansen och idag mot Häcken klarade man inte att i alla 90 minuter plus tillägg hålla 100 procent fokus. På sätt och vis kan man faktiskt se det som ett bevis på hur mycket det krävs. För i båda matcherna har MFF spelat bra!

Matchen på Hisingen var den sjunde för MFF på 23 dagar. Det är nästan en match var tredje dag och att tro att det i längden inte ska påverka prestationen är naivt. Och att inte se logiken i att poängförlusterna kom nu i de tre av de fyra sista av de sju matcherna är dubbelnaivt. Särskilt som vinsten togs mot Besiktas i en urladdning och kraftmätning som givetvis kostade mycket. Att då tre dagar senare möta BK Häcken, som vunnit åtta av de nio senaste är ruggigt svårt.

Nu kommer ett nytt två veckor långt uppehåll där MFF kan ladda batterierna för att prestera i ett ny överlastad sekvens med sex matcher mellan den 20 oktober och 11 november.

MFF förlorade bara en av de sju matcherna (fyra segrar, två oavgjorda och en förlust) i det nyss avslutade match på match på match-programmet. Blir det bara en förlust i sekvensen som startar den 20 oktober tror jag MFF blir topp 3. För den sista av de sex matcherna – mot Elfsborg hemma – är också den sista i Allsvenskan.

Och misslyckas det uppdraget är det absolut inte i prestationerna och matcherna de senaste månaderna man ska säga att det gick snett. Det var – och kommer alltid att vara – i våras. Allt det som hände då placerade MFF i en isig uppförsbacke där man hela tiden riskerar att slinta till och falla ner en bit medan konkurrenterna lugnt och tryggt rullar bredvid med dubbdäck och snökedjor.

Ibland blir kraven på MFF orealistiska. Och tidsperspektivet alldeles för kort. MFF:s första del av säsongen var fylld av usla prestationer och alla sågningar av laget egentligen för milda. Nu gör man det mesta riktigt bra. Det ändrar inte 1-1 borta mot BK Häcken ett dugg på. I den massiva majoriteten av minuterna på Hisingen fungerade MFF:s matchplan alldeles utmärkt. Man höll defensiv koll på ett lag som inte förlorat en enda hemmamatch, gjort flest mål i Allsvenskan och vunnit åtta av de nio senaste matcherna, man gjorde det första målet och såg sedan så stabilt ut att det mesta talade för att man trots energidräneringen i torsdags skulle hålla den ledningen in i mål. Det som hände vid hörnan var givetvis inte bra, men det förvandlar ju inte allt det övriga till skit.

Känslomässigt ja. Prestationsmässigt nej.

Tyvärr går det inte att undvika att kommentera domarinsatsen. Standarden på de allsvenska domarna är just nu för låg och Magnus Lindgren lyckades sänka den ännu lägre. När Häckens osäkre målvakt Jonathan Rasheed totalmissade bollen och istället totalt manglade ner Markus Rosenberg var det en straff så given att det överhuvudtaget inte går att förstå att han missade den. Och när han inte avvaktade när Franz Brorsson strax före slut fällde Viktor Lundgren när bollen gick vidare till två Häckenspelare på väg mot ett bra läge var precis lika tokigt. Det går visserligen att hävda att MFF-spelarna stannade upp vid signalen och att det inte alls är säkert att Alexander Jeremejeff fått sitt friläge, eller att han eller Paulinho gjort mål, men då kan man lika gärna säga att MFF kunde ju bränt straffen.

Släkten är värst kommer det att heta efter Alexander Jeremejeffs mål. Han var bra och gjorde målet för Häcken, men för mig var det en annan ”släkting” som var bättre. Erik Friberg var som vanligt supernyttig och han gjorde tre-fyra briljanta instick som det var starkt av MFF-försvaret att hantera.

En annan miss många gör är att bedöma kampen om tredjeplatsen enbart efter matcherna MFF har kvar att spela. Naturligtvis är Hammarby IF i nästa omgång en nyckelmatch och alla de fyra övriga extremt viktiga.

Men de inbördes mötena mellan konkurrenterna blir MINST lika viktiga.

Eller vad sägs om:

Nästa omgång: BK Häcken-Östersunds FK

Omgång 27: IFK Norrköping-Östersunds FK

Omgång 29: Hammarby IF-BK Häcken

Omgång 30: BK Häcken-IFK Norrköping OCH Östersunds FK-Hammarby IF.

Jag tror att allt kommer att avgöras i sista omgången då MFF alltså möter IF Elfsborg på Stadion, ett Elfsborg som då kan behöva vinna för att undvika en kvalplats.

När det ska summeras kan poängen idag som innebar att MFF fortfarande har Östersund (bättre målskillnad) och Häcken (en poäng) bakom sig faktiskt vara helt avgörande! Och Östersunds form lika avgörande som MFF:s för tror någon verkligen att ÖFK inte kommer att vinna åtminstone någon av matchernaa ovan? De kan mycket väl vinna alla tre…

Ole Törner