FotbollMalmö FFNyheter

Labinot Harbuzis potential var högre än Turning Torso

Att Labinot Harbuzi nu har avlidit bara ett par år efter det att han fyllt 30 är givetvis djupt tragiskt.

Men minnet av honom kommer att leva kvar länge.

Jag är till exempel djupt tacksam över att jag fick se honom när hans talang blommade och lovade som mest. Det han visade i P16-SM 2001 och inomhus när han vann SM är fortfarande det bästa jag sett av någon ung spelare. Utan konkurrens.

Han utförde stora saker senare också. Att det var han som gjorde det allra första målet på den då nyinvigda Swedbank stadion 2009 kommer aldrig någon att kunna ta ifrån honom. I flera av matcherna han spelade i MFF.s A-lag 2006-2009 var han dessutom bra, i ännu fler hade han sekvenser som lovade så mycket mer och någon gång glimrade briljansen han var ensam om. Fråga Anders Svensson vad han tyckte om att bli tunnlad.

Fast det är också en sanning att han aldrig varken då, eller senare i Turkiet och Malaysia eller i enstaka comebacker hemma i Sverige lyckades leva upp till sin riktiga potential. För den var skyhög, högre än Turning Torso och ett löfte för världen han nu fått lämna.

Därför känns det som närmast en plikt att vi som faktiskt såg hans matcher i U-lagen i början av 2000-talet och följde det där P16-SM:et han totalt dominerade som 15-åring träder fram som vittnen på hur outstanding han faktiskt var då.

Han bröt näsbenet på vägen fram till finalen mot Brommapojkarna och spelade i ansiktsmask. Ändå var hans teknik på en egen nivå och hans blick för spelet unik. Tyvärr brände han en av straffarna i finalförlusten med 5-6 mot BP. Då hade han slängt masken och det måste gjort ont både i ansiktet och själen.

Efter det lämnade han för Feyenoord.

Som 14-16-åring har han ingen överman i MFF. Zlatan Ibrahimovic nådde givetvis som junior och senior en helt annan nivå, men han tog de avgörande stegen senare och snabbare. Labinot Harbuzi blev bra, men oceaner sämre än han hade kapaciteten att bli.

Och ibland är det tyvärr precis det minnesorden måste handla om. Inte om hur bra det blev utan om hur oerhört bra det kunnat bli. Det fanns egentligen inga gränser för Labbe.

Om vi undantar Bo Larsson och Zlatan Ibrahimovic, som tävlar på en egen plattform ovanför de övriga är det talanger som Jörgen Pettersson, Goran Trpevski, Daniel Andersson, Yksel Osmanovski, Tony Flygare, Alex Nilsson och Mattias Svanberg Labinot Harbuzi ska jämföras med.

Jag tror inte för ett ögonblick att jag rycks med i stunden när jag säger att det Labbe visade när 2000-talet var ungt är den bästa nivån någon nått i den åldern i Sverige och att han just där och då var Malmö FF:s största talang genom alla tider!

I en klubb som MFF är det större än stort.

Förutsätter att hans minne hedras i nästa allsvenska hemmamatch mot Hammarby och det lär bli tungt när nästa årsmöte traditionsenligt inleds med en tyst minut för att hedra under året avlidna MFF-profiler. Eftersom han dog alldeles, alldeles för ung kommer nog för första gången alla i lokalen både ha sett personen spela och ha personliga minnen av karriären.

Själv har jag ljusa minnen av Labinot Harbuzi även utanför planen. Han var öppen och varm kombinerat med den Malmöitiska attityden och det där extrema självförtroendet. Med den talangen och vetskapen om vad han faktiskt kunde prestera när han var som bäst måste han dock även själv ha funderat över varför det inte bar ännu högre.

Vila i frid Labinot Harbuzi.

Tankarna går till familjen – och MFF-familjen han var en del av.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Close
Close