Johan Dahlin: Jag var på väg att rädda straffen, men halkade
Johan Dahlin var nöjd med nästan allt efter MFF:s 2-1-seger över Hammarby. Egentligen var det bara en sak han tyckte saknades: en straffräddning.
Han var på Jiloan Hamads straffskott till 1-0 och var helt övertygad om att han skulle tagit det om inte planen ställt till det för honom.
– Jag tar den om jag inte halkar, helt säkert! Planen är som en jävla bunker. Det grämer mig faktiskt. Jag brukar inte skylla på saker, men idag gör jag det.
– Straffen går där jag hoppas och jag går rätt. Handen är på bollen, men jag orkar inte hålla den eftersom jag halkar. Jag fintar åt höger. Fast när jag ska sätta av och ta avstamp är det ett stort hål vid foten. Störigt när man gjort jobbet rätt. Efteråt fick jag lägga tillbaka allt gräs, eller grus eller vad det nu är för något som ligger där.
Hela planen är mjuk och suger kraft. Där Johan Dahlin skulle grundlagt räddningen var den alltså även ojämn.
– Nu är jag ju stor och tung och tjock också, så det blir ännu värre för mig, konstaterade Johan Dahlin med ett stort leende.
I övrigt hade han med tanke på intensiteten i matchen och att han aldrig riktigt kunde slappna av eftersom Hammarby hela tiden hotade i kontringsspelet förvånansvärt få farliga avslut att ta hand om.
– Det var en svår match, för det hände mycket jag inte blev direkt inblandad i. De hade en stor chans förutom straffen. Annars var det rätt lugnt för mig – och det är ju bra.
Precis som de flesta på Stadion blev MFF-målvakten tagen av hyllningen till Labinot Harbuzi i den 23 minuten.
– Mycket fint och det var han värd. Jag tyckte att det var sjukt jobbigt att se bilden av honom på skärmen och bli påmind om det igen. Men, som sagt, han förtjänade det verkligen och det var bra att vi kunde göra på det här sättet.
– Sedan måste man slå bort tankarna direkt och med den stämningen och intensiteten det var hjälpte det givetvis. Det är de här stora matcherna man vill spela. Samtidigt ville vi ju vinna för honom också.
Ole Törner
Foto: Bildbyrån
