MFF satte första nyckeln i låset till Europaplatsen
Labinot Harbuzi fick nära nog den perfekta hyllningen på Stadion.
Ceremonin i minut 23 var vacker, känslosam och fin. Sedan vann MFF och nummer 23 – Labbes nummer – Marcus Antonsson gjorde ett mål och en assist.
Kanske lika bra att Markus Rosenberg inte fick sätta 1-0 med touchen på Fouad Bachirous framlägg alldeles efter avbrottet? Nu fick istället MFF visa styrka genom att vända i den andra halvleken när laget egentligen spelade lite sämre än i den första, som man förlorade med 0-1, men där man faktiskt var dominant. Det var bara Nikola Djurdjic som glänste i Bajen!
Att det var så säger det mesta. För det var två bra lag som möttes. I en bra match!
Någon kanske tycker att det var hetsigt, ibland lite på gränsen-spel. Eller över. Det tyckte inte jag. Intensivt, aggressivt eller viljeladdat är betydligt bättre ord. Och båda lagen satsade fysiskt.
MFF tog kampen, skapade fler chanser än Hammarby och på Bajens största förutom straffen som gav mål gjorde Rasmus Bengtsson en suverän brytning/bortskickning av bollen. För Johan Dahlin blev det en konstig match. Han kunde aldrig slappna av, men behövde heller aldrig göra några avgörande räddningar. Nollan var dessutom nära eftersom han efter matchen var helt övertygad om att han skulle tagit straffen om han inte hade halkat i en ojämnhet på planen.
Efter pausen gjorde Marcus Antonsson och Markus Rosenberg målen de skulle gjort redan i den första halvleken och fram till sista 20 var det MFF:s match. Efter det började man säkerhetsspela och döda tid lite för tidigt. Tio minuter hade varit okej, 20 var för mycket. Vilket också Rosenberg var inne på i eftersnacket.
Rosenberg var förresten bäst. Igen.
Han håller lätt ett år till och jag tror allt mer att han kommer att förlänga. Han HAR inte bestämt sig, men övertalningsförsöken har betydelse och påverkar. Dessutom går det ju fortfarande så oerhört bra i de viktiga matcherna. Inte en vardag borta mot Örebro SK, men i Europa och i en kamp om täten-match hemma mot Hammarby.
Näst bäst var Rasmus Bengtsson och Behrang Safari. Som vanligt syns bara en bråkdel av all nytta Bengtsson gör och Safaris första 45 minuter var hans vassaste i år. Och elegantaste!
Fouad Bachirous insats var dessutom riktigt bra med tanke på förutsättningarna. Efter två matcher med landslaget, strul med flyget hem och ankomst till Malmö väldigt sent gick han in och orkade i 90 minuter. Extra viktigt eftersom Anders ”AC” Christansen inte kunde vara med.
Och när jag ändå är igång: Eric Larsson gjorde en kanonmatch.
Över 20 000 sålda och över 19 000 på plats. Det var nog det minsta gapet mellan sålda biljetter och folk på plats hittills i år. Lutar allt mer åt att 13.00 en lördag när sommaren och det fina vädret är över är en riktigt bra avsparkstid!
De som kom gjorde dessutom rätt.
Straffen då? Korrekt dömd. Men även onödig och klantig av Lasse Nielsen.
Ole Törner
