Bittert slut på en bra match av MFF

MFF gjorde en mycket bra insats i årets svåraste bortamatch i Allsvenskan.

Om det hållit hela vägen och blivit tre poäng hade det varit förtjänt både efter matchplanen, spel- och chansfördelningen. Jag är dessutom fullständigt övertygad om att en 1-0-seger inneburit att MFF garanterat gått vidare till de tre sista matcherna och klarat tredjeplatsen och det säkrade Europa-spelet. Glöm inte att Hammarby och Häcken ska mötas.

Nu blev det istället en bitter poängförlust. AIK hade exakt det flyt som ett seriesegrarlag nästan alltid får. Ju starkare lag desto mer flyt. Sebastian Larssons frispark var en oerhört vass prestation, men dels var det inte frispark, dels visade CMores mätredskap tydligt att domaren Bojan Pandzic backade muren till elva meter.

Så jag kan förstå att alla MFF:are tycker att allt är pest, piss och senapsgas.

Men med lite helikopterperspektiv – och mer lugn än alla visade direkt efter slutsignalen – var det faktiskt så att det förutom resultatet fanns väldigt mycket att vara nöjd med i MFF:s sätt att ta sig och genomföra matchen.

AIK sattes under press och skapade väldigt lite framåt. Utan Henok Goitoms insats och utan chansspelet mot slutet när Rikard Norling flyttade upp allt och alla hade man inte skapat nånting.

Framåt var MFF vassare än AIK, både före ledningsmålet och efter när AIK lyfte spelet och gjorde en bättre andra- än förstahalvlek. Inte minst höll bytet när Andreas Vindheim kom in på att ge ett 2-0-mål som definitivt hade dödat matchen.

Franz Brorsson, Lasse Nielsen och Oscar Lewicki hade lite samordningsproblem i början. Inte så konstigt. Sedan presterade de riktigt bra och visade att MFF faktiskt har alternativ när spelare som Rasmus Bengtsson och Behrang Safari är borta. Lewicki är nästan alltid lugn, trygg och följsam när han får ta steget ner från mitten, Nielsen var nästan lika bra som mot Sarpsborg och Brorsson växte och växte. Sista timmen var han precis lika bra som han brukar vara i U21-landslaget. Om inte den trions besked var positivt vet jag inte vad som kan vara det.

Eric Larsson och Andreas Vindheim lyfter just nu nivån på varandra. Larsson var bra idag och Vindheim gjorde ett gott inhopp. Precis så ska konkurrens fungera och nu visar båda att de kan hantera den.

Anders Christiansen var lika vass som förra året. 1-0-målet var ett litet konstverk med AC:s löpning och avslut som den finaste detaljen och han slog fler smarta passningar än någon annan på planen.

Det fanns mer positivt, bland annat Bonke Innocents inhopp.

Men jag stannar där. Brukar alltid tjata om att fotboll inte är någon skönhetstävling och att resultatet sätter betyget. Så även om spelet och prestationen var en fyra kan betyget inte bli mer än en trea.

Tre poäng var målet och för bättre betyg än så ska man nå målet.

Sedan är det en helt annan sak att poängen MFF faktiskt tog kan bli just den som till slut fixar en plats bland de tre första. Med det här spelet och inställningen tar MFF nio poäng på de tre matcher som återstår. Eftersom Hammarby och Häcken som sagt möts kan bara ett av de lagen ta nio. Det svåra är att ta sig förbi båda. Häckens mycket bättre målskillnad gör också att avståndet inte är två poäng till Hammarby och en till Häcken utan i praktiken två till båda. Å andra sidan möter Häcken IFK Norrköping i sista omgången.

AIK då?

De hade tagit guld även utan kvitteringen.

Och det är sluttabellen som avgör vilket lag som är bäst i Allsvenskan. Inte enstaka matcher.

Ole Törner