Nu är det allvar på riktigt för MFF – men inte för Molins
Klockan 15.00 i morgon möter MFF IFK Göteborg på Gamla Ullevi.
17.30 startar Hammarby IF:s hemmamatch mot BK Häcken.
Om MFF tappar poäng mot IFK Göteborg lägger man upp ett läge för Häcken eller Hammarby i kampen om tredjeplatsen som är så bra att det knappast går att missa.
Om MFF kammar noll står man kvar på 52 poäng. Vinner Hammarby går man upp på 57. Kört! Vinner Häcken går man upp på 56. Också kört! Kryss i Stockholm ger MFF 52, Hammarby 55 och Häcken 54. Då ska MFF vinna mot Elfsborg i sista omgången och samtidigt hålla tummarna för att två andra resultat ska gå rätt väg. Visserliigen händer det väldigt ofta konstiga saker i sista omgången, men någon gräns finns det.
Om MFF får nöja sig med oavgjort mot IFK Göteborg blir det samma scenario som jag precis beskrivit, men med MFF på 53 istället för 52 poäng. Marginellt bättre, men fortfarande ett riktigt kasst utgångsläge.
Det har snackats i månader om att MFF måste vinna varje match för att hänga med. Men grejen är ju att MFF faktiskt gjort det ändå, trots att det blivit tre oavgjorda på de fem senaste matcherna i Allsvenskan. Så tidigare har det på sätt och vis varit snack det där med absolut sista chansen. Det är det inte nu.
Nu är det allvar. På riktigt.
Mot ett IFK Göteborg som ska tacka av sin ikon Tobias Hysén på hemmaplan och gärna vill ställa till det för MFF i en match som alltid handlar om massor av prestige. IFK Göteborg är dessutom det enda laget i år som klarat att vinna på Stadion i Malmö.
Det finns givetvis saker som talar för Malmö FF.
MFF är ett bättre lag än IFK Göteborg. De som tror annorlunda kan inte läsa en tabell,
MFF har bra form. Spelar laget som mot AIK borta eller Örebro SK hemma blir det seger.
ÖSK-matchen gav inte bara 4-0 utan flera goda besked. MFF kunde vila ett par nyckelspelare samtidigt som de som fick chansen presterade riktigt bra. Tror inte att det ändrade särskilt mycket i Uwe Röslers tilltänkta startelva, men det var mycket länge sedan möjligheterna att förändra en machbild med byten var så stora.
Jag tror också att det var ett korrekt beslut att inte ta med Guillermo Molins bland de 19 som idag åkte iväg till Göteborg. Det handlar om att sätta fokus på rätt saker. Alla som sett det Molins presterade 2013 och halva 2014 har de bilderna kvar i huvudet. Bara att ha med honom bland de 19 hade satt igång tankarna och minnena, att sedan sätta honom på bänken med chansen till inhopp hade ännu mer riskerat att flytta fokus från det enda som egentligen gäller i matchen på Gamla Ullevi: tre poäng.
Det finns heller ingen som helst anledning till brådska.
På måndag kör MFF spel elva mot elva på träningen just för att ge Guillermo Molins chansen att få fler minuter i matchliknande förhållanden. För tillfället kan det mycket väl vara ett mer effektivt sätt att ta det sista klivet mot spel än en bänkplats mot IFK Göteborg.
Det handlar dessutom om behov. Ju mer Malmö FF och Molins pratat öppet om ”Gisches” återkomst desto tydligare har det blivit att det hela tiden handlat om en lika utdragen som noggrann process. MFF skrev ett långt kontrakt med honom väl medvetet om att det skulle bli en lång rehab där varje match i år var en ren bous. Att gå från att regelbundet spela på sprutor som han gjorde i Grekland till att spela utan den hjälpen tar tid, tid som han fått. Att då gå in och skynda på den processen alldeles i slutskedet när det i truppen redan finns massvis med offensiva spelare som presterar på toppnivå känns bara dumt. Med forwards som Markus Rosenberg, Marcus Antonsson och Carlos Strandberg tillgängliga och spelare som Anders Christiansen, Sören Rieks, Arnor Traustason och Romain Gall redo att hota Blåvitts backlinje finns helt enkelt inte behovet. Än. Och då är det bättre att låta honom stå kvar i kulissen ett tag till och stampa och bli ännu mer sugen på att visa upp sig när han får chansen.
För den kommer.
Att hänga upp sig på att det inte blev den här helgen är mer supporterlogik än logik, om ni förstår vad jag menar.
Tror också att man måste väga in det jag upfattar som Uwe Röslers sätt att jobba och fungera som tränare. Han går 100 procent efter det han med egna ögon ser på träningar och matcher. Det Guillermo Molins gör på träningarna nu när han sedan någon vecka tillbaka kan delta fullt ut i dem, det han visar i elva mot elva-passet på måndag och när han väl börjar spela är helt avgörade. Inte det han gjorde 2014, men heller inte hur det såg ut efter skadan eller i Grekland. För många spelare öppnar det möjligheter. Bonke Innocent är en av dem, hur han presterade under Magnus Pehrsson kunde Rösler inte bry sig mindre om. På sikt tror jag att det är riktigt bra för Guillermo Molins. När alla andra – inklusive jag själv – håller på att älta vad han sysslat med tidigare kan det vara guld värt att ha en tränare som struntar i det och enbart tittar på det aktuella.
Ole Törner