Bra städat och bytt av MFF
MFF städade av matchen mot IFK Göteborg på ett alldeles utmärkt sätt. Det startade med att man var lite bättre än eviga rivalen Blåvitt, när man fick ordning på balansen på mittfältet blev man mycket bättre och det förstärktes ytterligare när Marcus Antonsson kom in i anfallet.
Till slut var 3-0 stabilt och absolut inte i underkant.
En av många saker MFF blivit bättre på under hösten är att besegra lagen på nedre halvan i tabellen. Sirius x 2, Brommapojkarna, Trelleborgs FF, Kalmar FF, Dalkurd FF, Örebro SK x 2 – och hur konstigt det än känns att skriva det ska IFK Göteborg också sorteras in i den kategorin. MFF har nästan inte haft problem någon gång, trots rotation i laget. Enda undantaget är att faktiskt Dalkurd då det bara blev 1-0.
Eftersom IF Elfsborg, som MFF har i sista omgången, numera också är ett undre halvan-lag ser det bra ut för att MFF ska kunna göra vad man själv kan för att nå den där tredjeplatsen.
Felet är bara att MFF fortfarande lider av det som hände under våren. Efter att ha sett Hammarby besegra BK Häcken är det dessutom bara att slå fast att MFF kan få lida av det även i den sista omgången. Nu får MFF lita till att Östersunds FK – av alla lag – ska klara att ta poäng av Hammarby.
En sak har i alla fall MFF tack vare 4-0 mot ÖSK och 3-0 mot IFK Göteborg fixat. Det har gett bättre målskillnad än Hammarby och kryss räcker inte i Östersund förutsatt att MFF vinner.
MFF inledde bra mot IFK Göteborg. Efter ett tag blev dock balansen på mitten fel. Inget stämde. Djupledsalternativen försvann, liksom farten. Bonke Innocent blev stressad och han, Fouad Bachirou och Romain Gall tappade timingen samtidigt som de drogs med i Göteborgs sluggerspel. Då agerade Uwe Rösler perfekt och utan prestige och bytte ut Innocent mot Anders Christiansen redan före pausvilan. AC hamnade rätt, Bachirou hamnade rätt och Gall hamnade rätt. Efter det var IFK Göteborg chanslöst. Malmö FF hade förmodligen vunnit ändå, men nu blev det inget snack.
Marcus Antonssons entré kvarten efter pausen blev också ett plus. Inte minst för att Carlos Strandberg hjälpt till att köra slut på IFK-försvaret. Planen såg tung och sugande ut. Vilket lag som orkade bäst var det ingen tvekan om.
Sedan fortsatte MFF på den inslagna vägen från ÖSK med snygga mål. Romain Galls skott till 1-0 var vackert, men glöm inte hela arbetet på vägen fram (startade med Oscar Lewicki om jag minns rätt) och Marcus Antonssons och Sören Rieks klockrena samarbete vid 2-0 var precis ett sådant som är så svårt att försvara mot.
Markus Rosenbergs straff till 3-0 var säker. Det räcker.
Om det var straff eller inte kan diskuteras. Jag tycker att den var extremt billig. Fast i ett par tidigare lägen hade domaren Martin Strömbergsson friat och det satt nog i bakhuvudet. En situation som borde diskuteras är när Sören Rieks sticker fram tån framför Erik Dahlin och petningen rensas undan på mållinjen. Där kommer Dahlin rakt in i situationen och krockar med Rieks. Om vi vänder på det och utespelaren gör som Dahlin är det alltid frispark. Varför ska det då inte vara det när utespelaren blir överkörd? Bara för att det är en målvakt och det blir straff?
Till näst sist: Oscar Lewickis kloka och goda backspel måste snart väcka frågan om det inte är där han egentligen ska spela?
Till sist: Tobias Hysén hyllades. Med all rätt. Han har varit en stor spelare i Allsvenskan och en ännu större i IFK Göteborgs historia. De jag känner som känner honom bättre än jag gör säger dessutom att han är en riktigt bra person. Synd bara att Svenska Fotbollförbundets officiella statistik fortsätter att vara ett stort skämt. Jag skrev på twitter igår att SvFF lyckats få fel på två av de fem senaste assisten till MFF:s mål (mot AIK och ÖSK). Den här gången var missen kanske ännu mer uppenbar. För enligt SvFF blev Tobias Hysén aldrig inbytt.
Ole Törner
