En tredjeplats kan också vara rätt kul – även för MFF
Som undantag och efter de enorma framgångarna de senaste åren var det som hände när Allsvenskan avslutades på Stadion nog rätt bra för MFF.
Jag är övertygad om att det var väldigt nyttigt både för föreningen och för de som följer den att uppleva att det går att jubla över och glädjas åt en tredjeplats också!
MFF har 20 SM-guld och två stjärnor, toppar maratontabellen, har 14 cupguld och en historia fylld med starka Europa-matcher. Det ska man vara stolta över och kaxigheten är bra och naturlig.
Fast det här med att det bara är guld som gäller, ni vet snacket om att guld tar man och silver får man och att man aldrig ska fira något annat än segrar tycker jag börjar bli rätt tröttsamt. Inte i förhand. Då ska man alltid gå för tre poäng, alltid för serieseger och alltid för avancemang. Men när det tar emot så måste det finnas en beredskap och vilja att fatta att det finns andra mål också – och en förmåga att uppskatta när de nås.
Så det kanske sved nånstans i klubbsjälen att tokjubla över en tredjeplats, men både på kort och lång sikt är jag säker på att det var nyttigt.
Dels för att få folk att fatta hur svårt det är att vinna jämnt.
Dels för att plussa på glädjen när det faktiskt går vägen. SM-guld är ingen vardag, det är fest. Europaspel borde kunna bli en vardag varje år, eller i varje fall nästan. Och nu när det gick vägen ska det också firas.
Som idag när det nästan gick att ta på den massiva glädje- och volym-attacken från klacken efter 1-0 och som höll i sig över 2-0, minskade lite i en nervös väntan på att resultatet i Östersund skulle ticka in och sedan tog fart igen.
Läktarinsatsen mot Elfsborg uklassade faktiskt den mot Sarpsborg. Det säger en hel del…
På sätt och visa kan man säga att allt nu i slutet handlade om en början och ett slut.
Matchen mot Elfsborg startade med ett fantastiskt Fars Dag-tifo för att hylla MFF-familjen personifierad av Staffan och Emma Tapper hållandes en tavla med Staffans pappa Börje. Tre allsvenska generationer i MFF. Det höll världsklass. Sedan slutade det med 2-0 och glädje.
Allsvenskan som helhet började med en usel vår och avslutades med en fantastisk höst. Sedan Uwe Rösler tog över rodret har MFF tagit lika många poäng som AIK och vann till och med den delen tack vare en bättre målskillnad. Då var MFF alltså lite bättre än guld-maskinen AIK, bättre än alla andra lag och mycket bättre än huvudkonkurrenten om tredjeplatsen Hammarby. Med Uwe Rösler som tränare och sommarförstärkningarna in i truppen har Malmö FF blivit just så bra som man kan ha rätt att begära. Felet fanns tidigare. Det går inte att lämna ett sådant handikapp i en 30-omgångarsserie. Kommer aldrig att gå heller.
Sedan kan man gärna lägga till att uppladdningen började med att ikonen Markus Rosenberg gick ut och berättade att han gjort det alla önskat och förlängt sitt kontrakt även över nästa år. Sedan slutade det med att just han och ingen annan fick visa vägen genom att sätta dit 1-0.
Glöm heller inte att det finns några till att tacka:
Östersunds FK som spelade 3-3 mot Hammarby.
Malmökillen Dino Islamovic som levde upp till löftet att göra mål mot Hammarby.
Elfsborg som gjorde en av lagets absolut bästa bortamatcher i år och såg till att det blev något helt annat än en ”Walk in the Park” för MFF. Boråslaget har haft en hemsk säsong, men fick i alla fall till en lovade avslutning.
För MFF går det vidare med två Europamatcher mot Genk hemma och Besiktas borta, en kort bortaresa till Klostergården för cupmatch mot Lunds BK och ett läger i Spanien. Troligen med en match till, som gör att 2018 passerar de extremt matchintensiva säsongerna på 70-talet och blir det år som MFF spelat flest matcher i klubbens historia.
Att Malmö FF klarat att göra det laget nu gjort från sommaren och framåt samtidigt som matchprogrammet varit så mycket mer intensivt än konkurrenternas höjer prestationen ytterligare. MFF har gjort en bra säsong som kan bli ännu bättre med rätt resultat i de tre tävlingsmatcherna som återstår. Att kunna skriva det tror jag som sagt är väldigt bra både för föreningen och självbilden. Inte optimalt. Men nyttigt – och bra.
Ole Törner