Nu är talangen Adi Nalic mogen för klivet till MFF
Adi Nalic följer mönstret från nästan alla MFF:s senaste värvningar.
Det kittlar lite extra när spelare som Felipe Carvalho plötsligt presenteras. En spelare med en extremt spännade potential som han senare aldrig fick ut i MFF. Eller Yoshimar Yotún som gjorde det riktigt, riktigt bra, men som det tog rätt lång tid att hitta den rätta positionen till. Och sedan lämnade han innan han fick spela centralt på mitten där det nog hade blivit den maximala utdelningen. Jag kan ta fram fler exempel. Men de två räcker för att förstå skillnaden.
Nu plockar MFF istället huvudsakligen hit spelare som Sören Rieks, Fouad Bachirou, Egzon Binaku och Romain Gall där klubben kunnat följa dem under lång tid i Allsvenskan eller spelare som Carlos Strandberg, Arnor Traustason och Marcus Antonsson som visserligen vänder tillbaka från utlandsäventyr, men där man ändå har stenkoll, inte minst tack vare deras tidigare spel i Allsvenskan.
Man vet vad man får – och vill ha.
Där passar Adi Nalic både in – och inte.
MFF har stenkoll. Nalic spelade ungdomsfotboll sex år i Mjällby AIF och mötte MFF två-tre gånger varje år. Oftast var han bra och han gjorde en hel del mål. Efter det har MFF-ledningen bara behövt åka till Landskrona för att se hur han presterat på hög nivå i svensk toppfotboll. Det som händer nu är beviset på att man gillade det man såg.
Men det är ändå där det skiljer sig, på nivån.
Tidigare har jag fått det bestämda intrycket att Malmö FF egentligen tycker att Superettan är en något för låg nivå att värva från, särskilt som Landskrona BoIS kom sist i serien och trillade ner i division 1.
Därför finns det två frågor:
1) Varför värvar man från Superettan/division 1 nu?
2) Om man tyckte att han var så bra i Mjällby, varför plockade man inte över honom till MFF U redan då?
Jag tror att svaren ligger att Adi Nalics ålder och att han inte är den vanliga talangen.
Han är 20 år. Givetvis är det skillnad på att värva en 20- och en 25-årig Superettanspelare.
När jag skriver det här har jag precis pratat med honom på pressträffen och han gav ett mycket moget intryck. Självförtroendet finns där – ”jag ska konkurrera om en plats i laget redan första året” – men under karriären hittills har han också visat ett lugn och ett tålamod som långt ifrån alla talanger har. Rätt få faktiskt.
Adi Nalic har besökt massvis med klubbar runt om i Europa, men gjorde det mest för att kolla hur de jobbade och få veta om han kunde mäta sig med spelarna han tränade med under besöksveckan. Och kände han suget efter att göra en tidig flytt fanns pappan Zlatan Nalic där. Zlatan Nalic har en bred fotbollserfarenhet, som sonen givetvis dragit nytta av. Han var med i ledarstaben när Sverige tog U21-EM-guld i Tjeckien och har jobbat på konsultbasis i många europeiska klubbar. Numera är han tränare för FK Sloboda i den bosniska högstaligan, men han startade säsongen som tränare i Prespa Birlik i Malmö. Tillsammans har de sett till att man tagit ett steg i taget, från Mjällby till Landskrona BoIS där tränaren Agim Sopi spelade en stor roll i Adis utveckling och nu alltså från BoIS till MFF.
Och i MFF har man sett nyttan av att Adi Nalic fått spela A-lagsfotboll. Om han tagit klivet till MFF för ett par år sedan hade han – troligen – inte fått den erfarenheten än. Nu har han det och fyraårskontraktet är ett bra bevis på att man tror att han är redo att ta upp konkurrensen.
Dessutom är Adi Nalic en talang som nog mått bäst av att utvecklas i en något lugnare och mindre konkurrensutsatt miljö. Två faktorer brukar göra det extra svårt för unga spelare att tävla mot jämnåriga: fysiskt sen utveckling och ett födelsedatum sent på året. Nalic uppfyller båda. Han är född den 1 december och länge var han liten. Väldigt liten! Sedan växte han 30 centimeter på kort tid.
Nu är han 190 centimeter lång och jag tror att tiden när han inte hängde med de stora killarna fysiskt bara talar för honom. Han fick utveckla tekniken, snabbheten i fötterna, passningsspelet och allt det andra för att undvika duellspelet. När han tar klivet in i MFF-gymmet och lägger på sig lite muskler till kommer han att klara båda delarna. Efter att ha pratat med honom vet jag dessutom att han själv tror och tycker exakt likadant.
Och han vill spela släpande anfallare. Men kan spela på alla positionerna på mitten.
Ole Törner