FotbollLandskrona BoIS

Krönika: BoIS tog kommunen som gisslan

I dagarna blev det klart att Landskrona kommun delvis kliver in och räddar “sitt” Landskrona BoIS. 450 000 kronor i skulder för planhyra och el stryks.
Klubben och kommunen kom även överens om att 2019 års planhyra sänks med samma belopp som kommunen annars skulle ha skjutit till i rena sponsorintäkter. En gunga och en där karusell alltså.
Så nu kan Landskrona BoIS, förhoppningsvis, betala ut decemberlöner.

Det här beslutet får mig, som gammal Landskronabo med hjärtat i staden, att skruva på mig.
Ha i beaktining att undertecknad är en föreningsmänniska som anser att kommun, landsting och framför allt stat inte är i närheten av att stötta föreningslivet i närheten av tillräckligt. Okunskapen och nonchalansen som makthavare visar mot föreningslivets nytta är ohygglig – och på väg att kosta samhället massor.

Kommunstyrelsen ordförande Torkel Strandberg (L) säger till Lokaltidningen.se:
– Jag vill understryka att det rör sig om en ekonomisk engångsföreteelse.
– Man kan tycka vad man vill om att efterskänka skulder, men vi hade ändå blivit tvungna att ta någon form av beslut om skulden. Då finns en rutin som ytterst hamnar hos kronofogden, och vi vill inte att kommunen ska vara med och fösa BoIS mot en konkurs.

Torkel är säkert en klok man. Och han hade ett svårt val att göra här. Att vara delaktig i att sätta BoIS i konkurs hade säkert varit kostsamt politiskt. Möjligtvis också kortsiktigt ekonomiskt.
Men ur ett långsiktigt perspektiv (stora föreningar går i konkurs ibland – och klarar av att komma tillbaka till eliten) och ur ett moraliskt perspektiv måste beslutet ifrågasättas. Starkt!
Vad skulle man för 450 000 kronor kunnat göra för staden som man inte annars gör? Anställa en fritidspedagog på halvtid på en ungdomsgård? Stärka säkerheten på nätter och helger genom andra föreningssatsningar? Starta ett integrationsprojekt? Förbättra livskvalitén för fattigpensionärer? Delfinansiera ett projekt för hemlösa? Ge bättre förutsättningar till andra idrottsföreningar som sköter sin ekonomi?

Jag vet inte…
Jag kan tycka att kommunens vanliga sponsorbidrag på uppskattningsvis 200 000 kronor är för lite. På tok för lite för den samhällsnytta klubben bidrar med.
Men när det sker på det här sättet, bakom medborgarnas rygg, har vi en dopingsituation som vare sig är rimlig eller unik.

När idrottsföreningar, oavsett vilken, skrinnar ut på tunna isar måste det vara klubbarnas ansvar att förhålla sig till verkligheten. Gång på gång ser vi klubbledningar som inte klarar av det, kraschar – och sedan går till kommunen för att be om hjälp. Eller i det här fallet: allmosor.
Inte sällan säger kommunen: ”okej då”. Och säger de nej får de en “shitstorm”.
Eller som nu: ”Okej då, men det är en engångsföreteelse”.
Varför skulle jag tro en sekund på en enskild politiker i den här frågan? Jag tror inte ens på min sambo när hon handlat en plastjulgran på nätet för 800 spänn och hon säger “Det var bara en engångsföreteelse”.

Landskrona BoIS tog kommunen som gisslan.
Helsingborgs IF, försökte något liknande, men fick åtminstone en avbetalningsplan.
Landskronas politiker gav med sig.
En engångsföreteelse?
Det låter ju knepigt. Skulle samma situation bestå, alltså att BoIS ekonomi fortsätter att hacka, så är kommunen ”pot committed”. Sågar man av grenen nästa gång så spolar man ju bort sina ”investeringar”.

Nu kanske 450 000 kronor inte är några stora pengar i sammanhanget.
Men när en idrottsförening tar kommunen gisslan, vinner utpressningskampen, och kniper Landskronas skattebetalares pengar känns det för mig osmakligt.
För vad?
För att rädda ett A-lag?
För att hålla en läckande skuta på flytande vatten ett litet tag till?
För att säga ”det var bara en gång”.

Landskrona BoIS viktigaste uppdrag är att fostra ungdomar.
Inte att ha ett bra A-lag med en outtalad ”rättighet” att spela elitfotboll. Öka sponsorintäkterna, men lägg pengarna DÄR.
Hade fokus legat där, hos både styrelse och kommun, hade staden mått bättre. Det gläder mig att klubben har det konceptet klart, ideella krafter att tillgå och har sportslig kompetens att nå framgång långsiktigt.
Den här genvägen däremot. Brrrr…

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Close
Close