MFF gjorde det betydligt bättre än många begrep

En suverän upphämtning.

Ett busenkelt läge inför den sista omgången mot Besiktas. Vinn eller försvinn.

Och seger innebär att avancemanget är säkrat.

Ett helt gruppspel på hemmaplan utan förlust för MFF.

Samtidigt ett visst mått av besvikelse. Länge var Genk det bättre laget, MFF:s passningar satt inte riktigt där de skulle, omställningslägena som kom till när Genk tappade boll och blev stressat utnyttjades inte. När MFF tappade boll i mitten, som Anders Christiansen vid 0-1, var Genk sylvasst och effektivt.

Det tjatas mycket om tempo. Att MFF skulle lida av att det gått så lång tid sedan Allsvenskan slutade och att en cupmatch mot Lunds BK och en extra matchliknande träning mot TFF inte kunde kompensera det. Och ja, det var säkert en svårighet. Men rätt ofta tyckte jag att problemet snarare var det motsatta att MFF inte tog tiden på sig som behövdes. Lägena att sätta bollen till spelarna som tog fina löpningar mot Genks mål fanns där, men passningarna slogs för snabbt och hamnade tio meter från där de skulle.

Och även i den vanliga passningsspelet kunde Malmö FF hållit i bollen bättre. Ett tag framstod till exempel Oscar Lewicki som nybörjare för att han hela tiden skulle göra sig av med bollen så fort han fick den. Obs; ta det inte som ett utpekande av just Lewicki – hans 1-2-mål kompenserade ju allt – utan som ett exempel på vad jag menar.

Sedan visade MFF moral!

Och klass.

Med en anfallare till på planen åt man sig ikapp, sårade ett mycket bra lag och klarade något jag inte tror att någon trodde vid 0-2. Fixa oavgjort och se till att laget har allt i egna händer i slutomgången. Det var förbaskat bra gjort!

Tyvärr har publiken och de som följer MFF drabbats av någon slags hybris.

MFF kunde gjort 3-2 också. Men det kunde lika gärna Genk gjort. Och sett över hela matchen ska MFF vara mest nöjt md kryss.

Att Genk är det bästa fotbollslaget i gruppen är inget snack! Laget toppar den Belgiska ligan och har just nu troligen den bästa truppen klubben någonsin haft eller kommer att få, eftersom man snart troligen köps sönder. Jag kan lätt plocka fram fem-sex spelare i Genk som håller en mycket hög internationell nivå.

När MFF då hämtar upp 0-2 till 2-2 efter två suveräna mål och fullföljer den obesegrade sviten på hemmaplan, vad gör publiken då? Suckar besviket och går hem, ja vissa gick redan innan upphämtningen kom. Det kunde de gott ha.

Fram till 2-2 puttrade till råga på allt den så berömda och uttjatade häxkitteln på sparlåga.

Hur jag än vrider och vänder på tabelläget och prestationerna hittills i gruppen av MFF kan jag bara komma fram till en enda slutsats. MFF gjorde två kanonmatcher hemma, en mot Besiktas och en mot Genk. Felet och problemet heter Sarpsborg. Att Malmö FF bara tog två av sex poäng mot det norska laget var – och är – det som ska kritiseras. Om MFF missar att ta sig vidare är det där felet ska sökas och om man avancerar är det trots insatserna mot Sarpsborg.

Genk är mycket bättre än alla lagen MFF möter i Allsvenskan!

Tar man inte hänsyn till det i bedömningen har de senaste årens framgångar stigit hela klubben åt huvudet och fördunklat omdömet. Ta bara Anders Christiansen. I Allsvenskan är han ofta kung. Mot Genk möter han mittfältare som är bättre.

Hela backlinjen var stark i MFF med Rasmus Bengtsson som topp.

Johan Dahlin gjorde väldigt mycket rätt i målet och räddade MFF ett par gånger.

Marcus Antonsson gjorde ett kanoninhopp. Inte bara för målet. Långt ifrån.

MFF visade dessutom att man kan ta poäng av ett så vasst lag som Genk utan att Markus Rosenberg är den som stiger fram och gör de avgörade insatserna. De sparade han förhoppningsvis till Besiktas borta.

Ole Törner