Det är lätt att hylla Håkan Jeppsson
Det är lätt – och rätt – att hylla Håkan Jeppsson.
Just nu är det många som gör det också. Jag kom precis hem efter ett besök i MFF-museet där Patrik Jandelin och hans kollegor snabbt ställt samman en minnesplats dit medlemmar och andra kan gå för att visa sin sorg. Många gör det också, tar en stunds stillhet. lägger kanske en blomma och skriver en rad i minnesboken.
Fram till 18 idag och imorgon söndag mellan 10-18 finns möjligheten kvar. Sedan kommer minnesborken att flyttas till MFF-shopen och med stor sannolikhet på sikt få en fast plats i museet med lite fakta om Håkan Jeppssons år som ordförande.
Sedan 1937 har MFF bara haft fyra ordföranden. Eric Persson satt i 37 år, Hans Cavalli-Björkman i 23, Bengt Madsen i tio och Håkan Jeppsson fick inte fullfölja sitt nionde år.
Persson byggde föreningen och lade grunden till allt som skulle komma. Tio av de 20 SM-gulden och åtta av de 14 cup-gulden är dessutom tagna under hans tid. Cavalli-Björkman moderniserade klubben, införde proffssatsningen och kunde sitta på Olympiastadion i Múnchen och se sitt MFF spela Europacup-final mot Nottingham Forest. Bengt Madsen lyfte laget från det träsk där man först bottnade i Superettan, var med och lade grunden för Nätverket som räddade klubbens ekonomi och ledde satsningen på nya Stadion.
Att Håkan Jeppsson står sig alldeles utmärkt i den samlingen säger det mesta om hans gärning. Sett till framgång över tid är han nummer ett. På hans nio år har MFF vunnit fem SM-guld och kvalat in till två Champions League-slutspel och två Europa League-slutspel. Sett till det korta tidsspannet är det ett fullständigt unikt facit i svensk fotbolls historia och alltså även i Malmö FF:s. Jag tror att han var på väg att utmana Eric Persson om tronen.
I nästan alla sammanhang framhålls också två andra saker:
1) Hans unika positiva driv. Håkan Jeppsson var alltid igång, ständigt på väg och det ställde krav på föreningen MFF och alla som jobbar i och för den. På ett positivt sätt. Jeppsson hade en entusiasm som smittade och en aldrig sinande lust att ständigt diskutera MFF med alla han mötte. Han var en stor och positiv kraft i klubben. Att han klarade att kombinera uppdraget i MFF med sitt arbetskrävande och viktiga jobb i näringslivet var också ett plus, men även en självklarhet och ett krav. Hinner man inte riktigt med att sitta på dubbla stolar ska man inte göra det. Jeppsson hann.
2) Hur han organiserade om klubben. VD-rollen vitaliserade MFF. Styrelsen kan tänka långsiktigt, ta de tunga besluten och sätta ramarna. Med tanke på hur ekonomin, organisationen och uppgifterna i den dagliga verksamheten växt hade det varit fullständigt omöjligt att numera driva föreningen MFF som man gjorde för bara 10-15 år sedan. Steg för steg har MFF dessutom under Håkan Jeppssons ledning fått rätt personer på rätt platser.
Det var dock i väldigt hög grad fortfarande Håkan Jeppsson som bestämde. Tro inget annat!
På gott och ont nu efter hans tragiska bortgång.
För uppgifterna, problemen och utmaningarna är exakt lika stora nu som tidigare.
Och en av sakerna Jeppsson förde fram och drev igenom var att det inte skulle finnas någon vice ordförande i styrelsen. Det finns heller ingen naturlig efterträdare. Att styrelsen snabbt kallades samman och utsåg Anders Pålsson till tillförordnad ordförande fram till årsmötet den 1 mars tror jag i och för sig var ett alldeles utmärkt beslut. Han har både erfarenheten och kompetensen. Men det blir ändå ett extremt viktigt beslut medlemmarna måste fatta på mötet i mars. Glöm heller inte att Håkan Jeppsson på 2018 års åsmöte valdes om som ordförande på två år. Det var alltså 2018 OCH 2019 års ordförande som avled.
Fast givetvis går tankarna framförallt till Håkan Jeppssons familj och närmaste.
När jag stod en tyst stund i museet hade jag till exempel mycket svårt att slå bort tankarna på att han nu sörjs av både sina barn och sin far.
Ole Törner
