FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Den här förtjänta MFF-segern var för Håkan Jeppsson!

MFF är vidare i Europa League efter 1-0 mot Besiktas i Istanbul.

En enorm prestation.

Men var det en bragd?

Det tycker jag faktiskt är en rätt ointressant fråga. Det väsentliga är att MFF över två matcher var ett bättre fotbollslag än Besiktas. Både hemma och borta. Därmed förtjänade MFF också att gå vidare.

MFF var helt enkelt det näst bästa laget i gruppen. Vill man beskriva det som en bragd, så okej. För mig är det mer ett bevis på att det lyft MFF fått de senaste åren nu även håller i Europa. Inte minst för att man nu blivit mycket bättre på att spela på bortaplan.

MFF slog Besiktas borta med 1-0 även 2005. Men det var en anomali.

Nu börjar det bli vardag att MFF är nästan lika vasst i Europaspelet på bortaplan som man alltid varit hemma.

Sättet MFF vann på var dessutom lysande.

Besiktas började bra. Men MFF – som måste ha lidit av att ha spelat så få matcher efter den sista omgången i Allsvenskan oavsett vad man sagt i förväg – växte in i matchen och tog över. Alla hörnorna var farliga och man skapade även många chanser i det öppna spelet. Minst lika många som Besiktas.

Fram till de sista tio minuterna hade Malmö FF riktigt god koll. Då blev det av naturliga skäl vilda västern från Besiktas. MFF borde ha dödat matchen med 2-0, lägena kom hela tiden, inte bara de som brändes utan framförallt de som inte blev av eftersom passningarna som helt hade friställt flera spelare aldrig slogs eller stoppades. Mitt i alltihopa lyckades ett paniksatsande Besiktas också skapa två extremt farliga lägen. Ett räddade Johan Dahlin på ett lysande vis och det andra hade Dahlin och MFF tur på. Men det hade varit extremt bittert och orättvist om det resulterat.

Alla var bra i MFF. Annars vinner man inte borta mot Besiktas.

Fouad Bachirous insats stod dock ut. Hans första halvlek var magisk.

Hela backlinjen var dessutom väldigt stark. En stor del av MFF:s lyft efter sommaren beror faktiskt på att Rasmus Bengtsson och Behrang Safari kunnat spela betydligt mer och att Lasse Nielsen höjt sin nivå upp till deras standard. Safari reste själv efter att ha legat däckad i förkylning och skulle köra så länge han orkade. Det gick alldeles utmärkt och sedan gick Franz Brorsson in och gjorde precis det jobbet han skulle göra. Båda ska ha ett stort beröm.

Framåt är Dubbel-Mackan ett strålande par. Rosenberg med all sin rutin, elakhet, jobb, klass och smartness är oumbärlig och Antonsson är lika snabb och djupledssmart som en gång Daniel Larsson eller Tokelo Rantie, men en bättre spelare.

Jag kan fortsätta att räkna upp alla de övriga också (Dahlins räddning redan nämnd), men det största glädjeämnet var faktiskt Oscar Lewicki. Många – inklusive jag själv – ser inte alltid all den enorma nytta han gör. Ja, han slår inte samma eleganta, snabba passningar som spelare som till exempel Bachirou eller AC och ibland kan det ta lite tid. Men oj så mycket rätt han gör som inte syns och oj så mycket han underlättar de andras spel.

Besiktas förtjänade inte att gå vidare. Redan i Malmö syntes det rätt tydligt att minst tre-fyra spelare inte var särskilt intresserade av att jobba bakåt. Särskilt inte när man tappat boll.

Nu var det likadant. Och en av dem, Ricardo Quaresma, förstörde dessutom ytterligare för sitt lag genom att dra på sig en sällsynt dum och onödig, men solklar, utvisning när han attackerade Franz Brorsson.

Till sist.

Glöm aldrig:

Den här segern var för Håkan Jeppsson!

Vi tar det en gång till:

Den här segern var för Håkan Jeppsson!!

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Close
Close