FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Fem stora utmaningar för MFF 2019

Nytt år – nya mål, utmaningar och prestationer att hoppas på och bedöma.

Sportsligt är målsättningarna 2019 för MFF ju självklara: SM-guld, cup-guld och göra allt klubben kan för att ta den lilla chansen att lugga Chelsea.

Men för att kunna prestera både på lång och kort sikt finns det ett par utmaningar MFF måste ta tag i och finna bra lösningar på.

 

1) Hitta rätt ordförande

Håkan Jeppsson blir svår att ersätta. Hans betydelse för MFF:s extrema framgångar de senaste säsongerna var stor. Han var en tillgänglig, öppen, handlingskraftig och omtyckt ordförande som från barndomen hade med sig en känsla för och förankring i klubben, som han hela tiden utvecklade och inte glömde. Med honom som ordförande stod klubben aldrig stilla, slog sig aldrig till ro och vilade på gamla meriter utan tog hela tiden kliv framåt.

Besiktas-segern var för honom och hans minne. Nu gäller det att gå vidare. Det är också ett sätt att hedra Håkan.

Med tanke på hur viktigt ordförandevalet på årsmötet i mars blir har det hittills varit märkvärdigt tyst nästan överallt. Var är spekulationerna om eventuella kandidater? Var är alla åsikter från medlemmarna? Jag köper att det tar tid att köra igång en process som innan Håkan Jeppssons hastiga bortgång inte ens var påtänkt och att man vill vänta med att spekulera för mycket om ersättare till dess att begravningen skett, men förutsätter samtidigt att valberedningen inte suttit och rullat tummarna.

En kandidat är given i tillförordnade ordföranden Anders Pålsson. På sätt och vis kan man också säga att han är mitt uppe i en pågående utvärdering eftersom han på ett helt annat sätt än tidigare gått in i det löpande arbetet – bland annat i möten med Niclas Carlnén, Daniel Andersson och Uwe Rösler – och åtminstone fram till årsmötet ÄR Malmö FF:s ordförande. Funkar det nu borde det kunna göra det även i fortsättningen. Men det förutsätter ju att han själv vill eller att det inte finns någon annan kanonkandidat.

 

2) Hitta rätt avvägning i truppbygget.

Till fortsättningen i Europa League mot Chelsea FC går det bara att registrera tre nya spelare. Det tror jag att man ska lägga så lite fokus som möjligt på.

Att slå ut Chelsea hade varit enormt stort och fortsatt spel i Europa League kittlar extra året då MFF firar 40-årsjubileet av Europacupfinalen mot Nottingham Forest. Men säsongen är lång och innehåller så väldigt mycket mer än en tidig vinter och vår. MFF ska givetvis bygga truppen för hela 2019 och inte två matcher mot Chelsea.

Hittills har MFF värvat in Adi Nalic från Landskrona BoIS och målvakten Dusan Melicharek från Tjeckien. Nalic är en 20-årig talang som knappast gör någon skillnad mot Chelsea och Melicharek är backup till Johan Dahlin och om Marko Johansson är kvar i klubben då inte heller självklar att registrera för EC-spel. Innebär det att värvningarna är bortkastade? Absolut inte. De är ett bevis på att MFF resonerar precis som jag och tittar på lång sikt, förbi EL. Hoppas jag i alla fall. Samma sak om man skulle ta in Anel Ahmedhodzic från Nottingham Forest, vilket jag hoppas att man gör.

Truppen byggs på lång sikt. I det kortsiktiga är det viktigaste att behålla de tongivande spelarna. När det börjar ryktas om så många intresserade klubbar som det nu gör om Fouad Bachirou brukar tiden till att spelarna lämnar vara rätt kort. Men efter insatsen mot Besiktas tror jag inte det finns någon som inte inser hur mycket det betyder att ha honom kvar. Om MFF ska vara den klubb man vill vara i Europa bör man inför vinterfönstret sätta upp en lista på fem-sex spelare man inte släpper vad som än dyker upp. Och skriva en ny sådan lista inför varje fönster.

 

3) Hitta ett sätt att bli bättre på att slussa upp talangerna.

MFF:s ungdomsverksamhet håller hög klass. Varje år sker en opartisk SEF-klassificering av de svenska elitklubbarnas verksamhet på ungdomssidan. MFF och Brommapojkarna turas alltid om att vinna, båda långt, långt över poängen som räcker för det högsta betyget.

Men sedan tar det stopp. Malmö FF har en uttalad målsättning att ge de egna unga spelarna chansen och att varje säsong ska innebära att en eller två talanger etableras i A-laget. Det har visat sig vara mycket svårare i praktiken än det var i teorin.

En förklaring är givetvis att det är svårt. Steget från junior till senior är tufft och ju bättre truppen är desto svårare blir det. Det krävs betydligt mer av en talang för att slå sig in i dagens MFF.

Ett bra exempel är jämförelsen Hugo Andersson och Isak Jönsson. I år klev 19-årige Isak Jönsson rakt från BK Olympic i division 2 in i Trelleborgs FF:s A-lag i Allsvenskan och gjorde det på ett alldeles utmärkt vis. Samtidigt satt hans jämnårige klasskamrat från skolan i Skurup Hugo Andersson fast på bänken eller läktaren i MFF. Skillnaden ligger i att det är mycket lättare att slå sig in i TFF.

De ansvariga i MFF:s ungdomssektion har givetvis följt båda spelarna under lång tid. De har gjort bedömningen att Hugo Andersson är en bättre spelare och större talang än Isak Jönsson. Jag delar den uppfattningen. Bland annat är Anderssons passningsspel mer MFF-kompatibelt. Jönsson är bra, Andersson är bättre.

Men det löser ju inte problemet.

Hittills har Hugo Andersson gjort rätt som stannat i MFF och utvecklats genom träningen och enstaka chanser i A-laget. Men kvalitet och talang är inte något statiskt utan en process. Isak Jönsson tog stora kliv framåt tack vare de matcherna han fick i Allsvenskan i år och kommer säkert att bli ännu bättre av att spela i Superettan nästa år som en nyckelspelare i Trelleborgs FF. Det kommer en gräns när Hugo Anderssons brist på speltid gör att hans försprång mot Jönsson blir uppätet. Samma sak gäller för alla talangerna i MFF.

En annan förklaring – som MFF nog inte vill höra – är att de som slussats upp inte varit tillräckligt bra. För en unik talang som Mattias Svanberg löser det sig. De övriga blir utkonkurrerade i en trupp som MFF ska och måste ha.

När Uwe Rösler kom till MFF hade han en djup håla att plocka upp laget från och en väldigt negativ trend att vända. Givetvis tog han ingen som helst hänsyn till om det fanns ambitioner och önskemål om att ge de egna unga spelarna chansen. Han prioriterade stenhårt erfarenhet och klass och körde en konsekvent linje i laguttagningarna. Men någonstans fanns det säkert också en krass bedömning att de unga spelarna som var aktuella inte var tillräckligt bra.

Så hur gör man dem bra nog?

Ännu bättre jobb i ungdomssektionen.

Flytta upp spelare inte bara efter hur stora talanger de är utan även hur pass bra på de är på att ta för sig och jäklas med de etablerade.

Fullfölja idén med att ha en länk mellan U och A placerad i A-truppen. Andreas Georgson inledde säsongen i den rollen, men när Rösler kom uppgraderades hans arbetsuppgifter snabbt. Inte alls fel, men oavsett vad man säger tror jag att den ursprungliga uppgiften kom i kläm.

Oftare ställa frågan; ska spelaren verkligen vara här, på plats i MFF?

Träningen är viktig för lärlingarna och alla de unga. Men matchtiden blir kvickt ännu viktigare. MFF måste bli bättre på att låna ut spelare, både att ta steget och att hitta rätt klubb att låna ut till. Om en spelare under hela ungdomstiden har skolats i att ha mycket boll, våga göra det svåra och spela sig ur situationer måste han skolas vidare på samma sätt. Ett bottenlag som sällan har bollen är ingen bra lösning, ett lag som spelar som till exempel Östersunds FK eller GIF Sundsvall är det. Eller om man har en väldigt fysisk spelare ska han kanske förädlas i ett extremt lag, typ FC Midtjylland eller Sarpsborg?

 

4) Hitta en lösning på planfrågan?

Gräsplanen på Stadion håller inte måttet.

Det är inte de planansvarigas fel. De jobbar hårt, bra och gör det mesta rätt. Ändå fungerar det inte.

Att bara lappa och laga något som inte varit bra på länge är ingen lösning varken på kort eller lång sikt. När inte ens plantäckning och fler lampramper hjälper har det gått för långt. Stadion måste få hybridgräs. Ju förr desto bättre.

Jag tycker fortfarande att man ska lägga det tidigt i vinter, men går det inte så in med det i sommarfönstret. Gräset på träningshybriden är numera mjukt och bra och förlänger säsongen precis som det var meningen.

Utvärderingen är klar. Dags att agera. MFF ska ha en en av de bästa gräsplanerna i Sverige, både till alla matcherna och till dagen före-matchträningarna.

 

5) Hitta ett sätt att få pengarna att jobba lite mer.

MFF är en med svenska mått mätt väldigt rik klubb. Men det finns lite grann av ett Joakim von Anka-syndrom. Hellre bada i penningbingen än att använda kulorna till att generera ännu mer.

Förstå mig rätt. Jag älskar att MFF har en försiktighetsprincip och inte slösar, att man betalar av lån på Stadion hellre än att chansa och har en målsättning att den löpande driften ska gå jämnt ut.

Vill man få en ännu starkare trupp, ta ytterligare kliv och spela ännu oftare och mer framgångsrikt i Europa tror jag dock att man även måste våga lite mer. För att sälja spelare för 70-80 miljoner måste man våga köpa för 20-25.

Jag pratar om enstaka undantag.

Men jag tror inte att MFF:s ekonomi hade äventyrats av att klubben vid vissa utvalda tillfällen – kanske tre-fyra på de närmaste fyra åren – satsat på att köpa spelare från en hylla man hittills bara tittat upp mot.

Ole Törner

 

 

 

Relaterade artiklar

Close
Close