FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

Givetvis ska Oscar Lewicki spela mot Chelsea

Det har pratats mycket om att de två matcherna mot Krasnodar – idag och imorgon – inte är någon slags uppdelning i en A- och B-elva.

Att många platser är öppna och att mycket kan hända – och så vidare.

Att mycket kan hända är rätt. Titta bara på skadorna, som tyvärr kom idag.

Men annars är det snack. Givetvis var laget idag – med undantag av att mr Opetbar Markus Rosenberg går in när han är kry i ryggen – den tilltänkta startelvan i den tidiga tävlingsstarten mot Chelsea FC.

Johan Dahlin står stadigt. Han var bra idag, frånsett att han fortfarande har svårt att sätta igång spelet snabbt trots att MFF jobbat stenhårt med den detaljen under lång tid, långt innan Uwe Rösler kom till klubben.

Lasse Nielsen, Rasmus Bengtsson och Behrang Safari är givna,

Andreas Vindheim och Eric Larsson är fortfarande så nära 50/50 det går att komma. I Allsvenskan. Internationellt spelar Vindheim.

Till höger spelar Sören Rieks.

Och lika stadig som trion där bak är Fouad Bachirou, Anders Christiansen och Oscar Lewicki. Jag vet att många fortfarande gillar att hacka på Lewicki, men även om skadan som gjorde att han fick lämna planen redan fem minuter efter pausvilan naturligtvis var trist blev den också ett perfekt bevis på att han behövs på planen. Det blev sämre när han gick av, betydligt sämre. Lewicki var bra första 45 och som vanligt gjorde han massvis med nytta. Han gör både sina kollegor och laget bättre. Därför var den viktigaste slutsatsen av matchen att när MFF spelar mot riktigt bra lag – särskilt internationellt – är Oscar Lewicki lika given som AC och Bachirou. Det kvittar om han ställs mot Bonke Innocent, Arnor Traustason eller Romain Gall. Lewicki ska spela. Han behövs. I Svenska cupen och mot de flesta av lagen i Allsvenskan är det en helt annan sak. Där kan till exempel Gall och Traustason bli ett offensivt plus, Men inte mot Krasnodar eller Chelsea.

Där framme spelar Markus Rosenberg och Marcus Antonsson. Efter hösten 2018 går det inte att säga något annat – även det kändes som att Guillermo Molins var på väg att börja nafsa Marcus och Mackan i bakhasorna. Därför var skadan på Gische extremt olycklig. Tack och lov är tydligen de första beskeden från MFF:s medicinska stab att det troligen mest handlade om en krampkänning och att hans snabba sorti från planen var en säkerhetsåtgärd.

Tyvärr finns det en risk att skadorna nu används för att ifrågasätta MFF:s säsongsupplägg.

Ni vet, MFF har i alla fall inte i modern tid inlett säsongen med tuffare träning än nu.

Kommer skadorna lär olyckskorparna snabbt flaxa in på arenan och kraxa om för hög belastningsnivå och risktagande.

För det första står jag fast vid att det i sig är positivt att träna mer. Lagen i Allsvenskan har generellt sett tränat för lite. Varför säger annars alla spelare som går till vilken utländsk liga som helst att träningsdosen ökade?

För det andra var det absolut nödvändigt för att kunna prestera så tidigt som man nu måste göra mot Chelsea FC. Den 14 februari är extremt tidigt.

För det tredje har MFF aldrig gjort det här förr. MFF har besegrat och ibland slagit ut starka internationella lag många gånger. Men aldrig i februari. MFF har heller aldrig förr behövt vara i form i februari. När man nu ska vara det är det givetvis en extremt intressant läroperiod. Ska MFF bli ett lag som ofta är med i det här stadiet – 16-delsfinal – måste man kunna hur man lägger upp en sådan säsong. Första gången man gör det är extra nyttig och lärorik. Det MFF gör är att lära sig något nytt och nödvändigt.

De som ifrågasätter om Malmö FF verkligen behövde en hell-week och ytterligare en tuff vecka  i säsongsstarten innan avfärden till träningslägret borde titta lite närmare på matchen mot Krasnodar. När kom misstagen och målen? Jo de sista tio minuterna när spelarna inte riktigt orkade behålla skärpan.

Utan hårdkörningen hade det sett ut så mycket större delar av matchen – och hur chanslöst mot Chelsea hade MFF inte varit då?

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close