FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

Erdal Rakip behövs i MFF – åtminstone på sikt

Många har redan skämtat om det:

Flest mittfältare vinner!

Efter förvärvet av Erdal Rakip förstår jag lockelsen. Men samtidigt tycker jag att det var rätt självklart att plocka tillbaka en 22-årig egen produkt med fyra SM-guld när möjligheten fanns.

MFF behöver många centrala mittfältare.

Dels av det uppenbara skälet att spelar man med tre centrala mittfältare krävs det fler än om man inte gör det.

Dels för att det är ett steg mot att bygga en trupp på ett internationellt mer kompatibelt sätt. Vill MFF konkurrera i Europa parallellt med att satsa på Allsvenskan – och cupen – måste truppen vara tillräckligt stor och konkurrensen tillräckligt stark. Då finns det inga genvägar.

Jag ska erkänna att jag tyckte att det var mycket intressant när MFF ett tag lanserade idén att köra en väldigt smal trupp med rejäl spets och komplettera med ett halvdussin upplockade lärlingar som skulle få närmare till A-laget och snabbt utvecklas av att träna med seniortruppen. Det lät bra, jag försvarade tanken och hade höga förväntningar. Men med facit i hand höll det inte. Efter ett tag gick MFF runt på de etablerade utan att att de unga kunde slå sig in, Samtidigt var träningen innan Uwe Rösler anslöt inte tillräckligt intensiv och kraven för låga för att få ut tillräckligt med speltid på de äldre etablerade spelarna som skulle vara stommen. Det säger sig själv att den ekvationen inte gick ihop.

Bra försök. Värdefull erfarenhet. Gå vidare.

Egentligen är det – åtminstone nu när vi kan tjuvkika i facit – logiskt.

Alla lag som satsar i Europa har stora trupper. Varför skulle MFF vara ett undantag?

Klubbar med mycket pengar och det har MFF med svenska mått mätt kan satsa mer på truppen. Det gör MFF nu, utan att äventyra kapitalet.

Egentligen behöver man inte färdas särskilt långt för att jämföra.

Hur många mittfältare har FC Midtjylland, som MFF slog ut, i truppen? Tolv.

Hur många har Sarpsborg 08, som bjöd starkt motstånd i gruppspelet, men som egentligen inte är något av de stora norska lagen? Tio.

Nu har MFF Fouad Bachirou, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Erdal Rakip, Romain Gall, Arnor Traustason, Bonke Innocent, Adi Nalic och Samuel Adrian som huvudsakligen vill konkurrera om de tre platserna i mitten plus Sören Rieks som kan göra det, men hittat sin roll på kanten och Eric Larsson samt Andreas Vindheim som vingbackar på andra sidan. Egzon Binaku ska också räknas in. Plus lärlingen Laorent Shabani.

Det är 13 spelare plus en lärling, vilket är snäppet över Midtjylland och Sarpsborg. På den nivån SKA MFF ligga.

Dessutom är det ju inte antalsmässigt fler mittfältare än tidigare i truppen. MFF har värvat in Erdal Rakip och Adi Nalic, men man har ju också lånat ut Pavle Vagic och Felix Konstandeliasz till Mjällby AIF. Ja, jag vet att flera i MFF vill kalla Vagic anfallare, men jag är lika envis med att han är mittfältare.

Silly season är ju heller inte ens i närheten av att vara över i Sverige. När Allsvenskan sätter igång kan till exempel Samuel Adrian eller Laorent Shabani också vara utlånade.

Det finns givetvis ett skäl till bakom MFF:s beslut att tacka ja till Erdal Rakip: Han är bra.

Och han är ärlig när han säger att MFF och Malmö betyder mycket för honom. Bättre ställe att starta om karriären får han inte. Han kunde inte vänta längre heller. Ett halvår till utan speltid mer än i U21-landslaget hade gjort allt svårare.

Erdal Rakip valde rätt tillfälle att lämna. Efter debuten med en match i Allsvenskan 2013 steg kurvan uppåt nästan hela tiden. De två avslutade säsongerna 2016 och 2017 spelade han 27 matcher i båda, men det sista året ökade han målskörden från två till åtta och antalet starter från tolv till 24.

_ Jag ska inte lämna MFF och Allsvenskan förrän jag är etablerad, sa han.

Det löftet höll han.

Men valde fel klubb.

När han mötte pressen idag var han dock tydlig med att han utvecklats som människa av att ha fått klara sig själv, ensam utan familjen och därför även blivit en bättre fotbollsspelare.

Jag tror att han har rätt. Om han får tid på sig att spela sig i matchform.

Därför är det bara bra att han inte är tillgänglig i Europa League. Det kommer att behövas gå runt på rejält med spelare redan i de inledande tre gruppmatcherna i Svenska cupen. Att tro på 90 minuter för honom på söndag mot Degerfors IF i Lund är orealistiskt. Men mot Östers IF borta. Kanske?

Att han inte hann bli spelklar i tid – 31 januari – för att registreras för Europaspelet är dessutom ett bra bevis på två saker:

1) MFF ser honom som en investering på sikt. Annars hade man ju bara kunnat dra sig ur affären.

2) MFF har mer än Chelsea FC i Europa League i tankarna. Helt rätt. Säsongen är lång med flera viktiga mål. Allsvenskan och att ta tillbaka SM-guldet naturligtvis, men även Svenska Cupen och den där sedan länge saknade titeln. Jag skrev för ett tag sedan att jag ville se MFF värva inte bara till EL utan för hela säsongen 2018 – och längre. Just därför känns det väldigt skönt att Erdal Rakip är på plats trots att vi kommit in en bit i februari.

När det gäller kvoten egenfostrade spelare i truppen – som faktiskt är en målsättning! – känns det heller inte fel att MFF tagit in Anel Ahmedhodzic och Erdal Rakip. Anel började spela i MFF när han var sex år gammal. Erdal gjorde det som femåring. De är inte här för sin bakgrund utan för att de håller klassen, men uppväxten på Stadionområdet är ett extra plus. Kalla mig naiv, men det tycker jag.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close