NyheterSkåneidrotten

Barnidrottskonventet 2019: “Barn måste tro att de kan lära sig någonting”

I februari 2018 arrangerade Skåneidrotten ett Barnidrottskonvent i Malmö.
I en artikelserie kommer här flera sammanfattningar från några av konventets talare och inspiratörer.

Mats Trondmans föreläsning var kanske en av de som lockade åhörarna mest.
Inte bara för vad professorn hade att säga – utan även för hur ha uttrycker sig.
Temat löd: “Nutidens ungdomar i idrottsrörelsen, hur kan vi skapa moderna idrottsföreningar som attraherar, behåller och utvecklar?”
För Mats Trondman, professor i kultursociologi vid Växjö Universitet och en av landets populäraste föreläsare inom barn- och ungdomskultur, är det ett brett ämne. Han menar att vuxna måste ”våga” vara vuxna, och diskutera, lyssna och vara närvarande med de unga. De måste skapa relationer och visa att de tar de unga på allvar. Samtidigt måste vuxna också utmana de unga, säger han.

Ofta försökte Mats argumentera ur ungdomars perspektiv för att glida över på frågeställningen “Hur tänker föreningar – och hur borde föreningar tänka.”
– Fritid är aktivitet, men vi ledare glömmer ibland bort hur de upplever aktiviteten. Vi måste veta att de mår bra och utvecklas. En fritidsaktivitet måste man uppleva att man väljer själv. Om ett barns båda föräldrar är idrottsledare – så är ju chansen stor att barnet idrottar. Är det då ett fritt val?
– Jag ser det inte som ett samhällsproblem om det nu inte är ett fritt val. Det kan bara vara ett problem om man inte kan pga olika omständigheter. Eller om föräldrarna tvingar sina barn till saker.
Men det viktigaste punkten, poängterade Trondman och pekade på vad forskningen visar, är:
– Viktigast för unga är att det valt en aktivitet “där känns det bra att vara”. Har föreningar aktiviteter som lockar på god grund – är deltagarna där på egen grund
– Vi lever i en värld där det ställs väldigt höga krav på det som idrotten ska lösa. Min poäng är: stirrar vi oss för blinda på vad som ska krävas runt omkring, tar det kraft från ursprunget.
– Ibland, säger mats och generaliserar en gnutta som så många gånger förr…
– Iblandt är inte så viktigt hos föreningarna som tycks tänka “Bara vi gör något du tycker är bra så vi uppfyller barnkonventionen”. Även om statistik visar att unga tänker i nya banor, så är det viktigt att se till den egna verksamhetens grunder.

Under årtionden har dialogen bredd vs elit ljudit i svenskt föreningsliv. Frågan är hur det ska balanseras.
– Ganska få procent kommer till idrottslivet för att de verkligen vill vinna. Bredd, tänker vi kanske, är inget viktigt. “Kasta in en boll, låt den rulla och räkna inte målen. Simma runt runt istället för att tävla fram och tillbaka i bassänger.” Tyvärr blir det ofta en “antingen eller-diskussion”. Man måste ha respekt för den diskussionen. Men kom ihåg att man kan satsa mycket – eller lite. Inget är fel.
– Själv funderar jag på hur kunde jag ställa en så korkad fråga som “bredd eller elit”. Varför skulle det vara tråkigt att vara bra? Varför inte ha som utgångspunkt att barnen ska ha roligt, så vi kan lära oss saker tillsammans. Lärande och rolighet ska vara ETT. Min poäng; tänk mer på lärandet.

En annan, aningen invecklad, teori som Mats tog upp handlade om inlärningsförmågan hos unga – som kan fungera som en motivationsfaktor.
– Det viktigaste är att de lär sig – att det kan lära sig att de kan lära sig. Människor går nio år i grundskola och de enda vissa lär sig är att de inte kan lära sig något. Jag tror föreningar ofta tar in barn som får lära sig att de inte är så bra som femåringar. Men det säger ju ingenting om hur bra de kan bli som äldre. Ändå lever bilden om hur bra de är som väldigt unga med långt upp i åldrarna. Idrotten tror ofta att man antingen har “det” – eller inte har “det”. Redan som sjuåringar kan vi konstatera att urvalet sker, trots att all forskning visar att det inte är galet.
– Barn måste tro att de kan lära sig någonting. Man måste se alla barn och arbeta med individuella bedömningar.
– Idrottens kärna, betonade Mats, är att ju längre vi tränar desto bättre ska vi bli och desto mer ska vi tävla. Men man måste ge chansen till barn att fatta att de kan bli bra.

Läs även:

Barnidrottskonventet 2019: “I högre utsträckning är föreningsidrotten idag en klassfråga”

Relaterade artiklar

Back to top button
Close