FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Katastrofal kvart av MFF

Att förlora med 1-4 är givetvis uselt, släppa in fyra mål är ännu sämre.

Utan att ha hunnit kolla in i minsta detalj tror jag inte att MFF släppt in fyra mål i en match sedan man spelade Champions League-slutspelsfotboll 2015 och mot svenskt motstånd handlar det om att backa ända till 2012 och 1-4-förlusten mot Elfsborg på Borås Arena.

I MFF släpper man inte in fyra mål.

Och inget – absolut inget – ursäktar härdsmältan som MFF efter en stark inledning råkade ut för de sista 10-12 minuterna av den första halvleken. Så slappt, trött, ofokuserat och dåligt får inte ett lag med MFF:s truppurval och ambitioner spela. Någonsin!

För ett lag av IFK Norrköpings kaliber straffar givetvis sådant direkt. Oftast med ett eller två mål och idag var man extra skarpt och gjorde tre. 1-0 blev 1-3 och då hade det ingen som helst betydelse att MFF var riktigt bra första 30 och helt okej hela den andra halvleken bortsett från ett akut återfall i det katastrofala vid 1-4.

MFF föll med ett brak.

Men vad betyder det för den riktiga säsongen, i Allsvenskan? Troligen väldigt lite.

Det svider. Svårt. Men rätt hanterat ska det snabbt gå över.

Med rätt hanterat menar jag bland annat att inse att det här inte var en enstaka händelse. Inför matchen pratade Uwe Rösler om att han ville se ett mer konsekvent fokus och kvalitet över 90 minuter. För även i många av de övriga matcherna har MFF varvat bra perioder med rätt långa och djupa svackor. Falkenbergs FF och Kalmar FF var inte tillräckligt skarpa för att utnyttja det. IFK Norrköping var det. Rösler fick inte beskedet han ville ha – nu måste man se till att hitta den där mer konsekventa nivån.

Man måste också se att förklaringsmodellen att allt var försvarets fel är för enkel. Backlinjen var inte bra, men man försvarar med hela laget. Dessutom borde MFF gjort betydligt fler mål än ett. Isak Pettersson gjorde flera bra räddningar, MFF hade två avslut i stolpen och många lägen man kunde gått hårdare för. Skillnaden var inte att IFK Norrköpings skapade mer – för det gjorde man inte, snarare tvärtom – den var att MFF bjöd på mer både bakåt och framåt. Försvarsmisstagen var för många och effektiviteten för dålig. Den kombon brukar inte ge något lyckligt slut. Då får man hoppas på tur.

Men här kan man också lyfta perspektivet.

MFF har nu spelat 13 matcher och bara hållit nollan i två!

Att skrika på att MFF borde värva ytterligare en etablerad mittback är lite för enkelt.

Men det ligger ändå något i att det är lagdelen konkurrensen inte är lika sylvass i som de övriga som presterat sämst. I en perfekt värld skulle MFF redan nu värva tillbaka Filip Helander. Pontus Jansson kommer, men först om tre-fyra år. Nånstans känns det som om Helander skulle vara möjlig att övertala lagom till sommaren. I väntan på det ska urvalet MFF redan har mer än väl räcka för att hålla nollan i betydligt fler matcher än två av 13. Men Franz Brorsson måste bli frisk och Anel Ahmedhodzic ta snabba steg i utvecklingen, för Oscar Lewicki är – i alla fall än så länge – bara en nödlösning och backup.

Ett par positiva saker till sist (någon måste ta det ansvaret också):

Första 30-35 minuterna får faktiskt inte glömmas bort.

Guillermo Molins. Mål igen (ett väldigt snyggt sådant hela vägen för övrigt). Facit är fem mål på 224 minuter sedan comebacken. Det är nästan exakt ett mål var 45:e minut. Han är inte fit för 90 minuter än, en bra bit ifrån förmodligen. Men när han är det…

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close