FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Något är allvarligt fel i MFF

MFF har fått den inledning på Allsvenskan man absolut inte skulle ha.

Bara en poäng på två matcher är givetvis mycket värre om matcherna kommer i de två första omgångarna. Gott om tid att reparera visserligen, men lägger man till favorittrycket och förväntningarna MFF lever med och plussar på med hur spelet sett ut i matcherna blir det en ren mardrömsstart.

Det går att lyfta många saker.

Bristen på mittbackar när man envist vill spela 3-5-2.

De individuella misstagen.

2018-vårkänslan all over again – att tro att det löser sig utan extremt hårt jobb.

Ineffektiviteten.

Två raka matcher med missade straffar i viktiga – kanske till och med avgörande – lägen.

Men de där sakerna är rätt självklara och lyfts av många. Därför vill jag gärna plocka fram en annan sak som är mer spekulativ, mer av en fundering som jag tror måste diskuteras.

Jag tror nämligen – tyvärr – att en stor del av förklaringen ligger i säsongsupplägget .

Matcherna mot Chelsea FC var fest, glädje och MFF gjorde både kollektivt och individuellt två riktigt bra insatser.

Frågan är dock hur mycket det kostade?

Så här skrev jag innan Chelseamatcherna:

“MFF har besegrat och ibland slagit ut starka internationella lag många gånger. Men aldrig i februari. MFF har heller aldrig förr behövt vara i form i februari. När man nu ska vara det är det givetvis en extremt intressant läroperiod. Ska MFF bli ett lag som ofta är med i det här stadiet – 16-delsfinal – måste man kunna hur man lägger upp en sådan säsong. Första gången man gör det är extra nyttig och lärorik. Det MFF gör är att lära sig något nytt och nödvändigt.”

Om man vill vara snäll är svaret att MFF fortfarande har mer att lära.

Och det är svårt! Som försäsongen ser ut är ovanan total vid att formtoppa i februari och sedan även vara moget att prestera när Allsvenskan sätter igång i början av april. MFF har som sagt aldrig gjort det förr. Östersunds FK ställdes inför samma problem ifjor när man följde upp de två februarimatcherna mot Arsenal med att förlora BÅDA de två första matcherna i Allsvenskan.

Om vi räknar bort matcherna mot Chelsea, de internationella matcherna man lade in för att förbereda sig för Chelsea och bortamatchen mot AZ Alkmaar som ingen utanför MFF:s inre led sett har laget fortfarande inte gjort en enda bra match 2019.

Krasst uttryckt har MFF i de tävlingar man har en rimlig chans att vinna – cupen och Allsvenskan – hittills presterat som en låda använt kattgrus. Lotten mot Chelsea innebar att MFF oavsett hur bra förberedelserna för just de två matcherna och insatserna i dem blev hade MFF i praktiken väldigt små chanser att avancera.

Offrade MFF för mycket för att ta den där lilla chansen?

Kunde MFF gjort starka insatser mot Chelsea med ett normalt försäsongsupplägg?

Eller med mindre radikala anpassningar?

Blev det fel mentalt, tog det för lång tid att ställa om från festen till vardagen, eller – vilket man i så fall verkligen kan kritisera – har man fortfarande inte lyckats göra det?

Jag vet inte. Jag tror inte att MFF vet det heller. Utvärderingen är inte klar. Och det är kanske fel tid nu när det är skademinimering av den usla starten som gäller. Men frågorna måste ställas!

På kortare sikt måste man få ordning på försvaret och börja göra mål på chanserna som trots allt skapas.

Den första halvleken mot GIF Sundsvall var faktiskt okej. MFF skapade mer framåt än man släppte till bakåt och borde haft ledningen med 1-0. Efter pausen blev det full katastrof. Det var då MFF minuterna efter det att GIF Sundsvalls tränare sagt att man skulle söka ytan bakom Oscar Lewicki för att han gick så högt släppte till 1-0 på exakt det sättet. Det var då Rasmus Bengtsson skänkte bort läget till 1-2. Och det var då Markus Rosenberg orsakade en straff nästan lika klumpigt som GIF-försvaret i den första halvleken gjort det. Dessutom försvann lugnet och övertaget i chanser. Där ligger faktiskt det riktigt allvarliga; att Häcken förtjänade sin poäng i premiären och att GIF Sundsvalls seger var helt okej som matchen utvecklades.

Hur löser man då det här?

Ett förslag är att gå över till ett mer klassiskt 4-4-2 eller 4-3-3. Tillfälligt eller permanent är egentligen oviktigt i det här skedet. Men på kort sikt ger det nog en annan trygghet och en nytändning som förändringar ibland kan ge. Dessutom passar det förmodligen truppens nuvarande utseende bättre – trots att man släppte Egzon Binaku.

Ett annat är att hålla sig kall och hitta nyanserna. Kraven på MFF är så höga från supportrar och andra att det räcker att man inte vinner en match eller inte totaldominerar en halvlek för att allt ska vara fullständigt värdelöst. Man liksom fastnar i bottenläget på kritik-barometern.

Det heter att det är lika värdelöst att tappa poäng mot Häcken som att förlora mot GIF Sundsvall. Det är det inte. 1-1 mot Häcken är inte bra men bättre än 1-3 mot GIF Sundsvall. Och MFF var inte lika värdelöst i den första som i den andra halvleken idag i Sundsvall. Den andra halvleken var sämre. Det finns nivåskillnader även i dyng-träsket och om de som jobbar i och nära laget också slutar att se de skillnaderna blir allt mycket värre.

Ole Törner

 

 

Lite mer positivt från förra bloggen

Om utlåningar!

Nu lånar MFF ut till rätt nivå

Relaterade artiklar

Back to top button
Close