FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Det är stort och bra att Mackan är tillbaka

Tre saker inför MFF:s match mot Östersunds FK:

Markus Rosenberg är tillbaka.

Det blir fortsatt två vikarier i trebackslinjen.

Poängbehovet är stort!

Det sista först. Givetvis är det tidigt på säsongen och tre omgångar av 30 lämnar en ocean av tid kvar att reparera en dålig start. Dessutom har till exempel IFK Norrköping bara två poäng efter tre matcher. Men en match till utan seger för MFF skulle intensifiera pressen på och kritiken mot en seriefavorit som inte lever upp till förväntningarna – och i Malmö är förväntningarna höga oavsett tipsen. Att hamna fem eller sex poäng bakom BK Häcken när Hisingslaget redan avverkat sin match på Stadion är heller definitivt inget att rekommendera.

Så ja, det är bara tre poäng som gäller.

Därför är det lika givet att det är stort och bra att Markus Rosenberg är tillbaka.

Någon gång måste MFF ta tag i problemet hur man ska ersätta Mackan när han slutar. Men just nu är det ett i hög grad underordnat problem. Han är kvar, har en hel säsong att spela och MFF fram till årsskiftet att njuta och dra nytta av honom. Alldeles i början av en pågående säsong kan jag lätt hitta ett tiotal mer akuta grejer för MFF att oroa sig för än hur det ska fungera 2020 utan lagkaptenen.

Nu är det istället mantrat nästa match som gäller. Och efter två brända straffar, fem tappade poäng och en backlinje som behöver avlastning av ett försvarsspel som börjar mycket högre upp är det ett – väldigt – stort plus att Markus Rosenberg är tillbaka. Inhoppet mot GIF Sundsvall sa ingenting. Det gjorde hans insats mot BK Häcken i U21 och hans flow på träningen i fredags. Efter att ha stått på hybriden både i måndags och fredags och sett de 90 minuterna i matchen plus träningen skulle jag bli extremt förvånad om han inte startar mot Östersunds FK.

Backlinjen blir med all säkerhet Eric Larsson, Rasmus Bengtsson, Oscar Lewicki.

Det vill säga den samma som med tre mittbackar borta – Lasse Nielsen, Franz Brorsson och Behrang Safari – hastigt fick värkas fram mot GIF Sundsvall.

Uwe Rösler har hela veckan öst beröm över Eric Larsson. Det ska han göra.

Både för att motivera sitt beslut att satsa på honom och för att stärka Larssons självförtroende när han tänker fortsätta att göra det. Det är heller inte något hittepå Jag tyckte att Eric Larsson gjorde en helt okej insats, särskilt med tanke på att han var helt ovan vid positionen. Det var inte han som missade vid GIF Sundsvalls 1-0 respektive 2-1, det var hans kollegor Lewicki och Bengtsson.

Ändå måste beslutet att sätta in en mittfältare och en wingback i trebackslinjen istället för att satsa på Anel Ahmedhodzic, som ÄR mittback, diskuteras.

Jag är djupt kluven i frågan!

Å ena sidan fattar jag att en MFF-tränare måste prioritera bästa möjliga lag i varje enskild match – och då landar man i rutin, erfarenhet och Lewicki/Larsson.

Å andra sidan måste talangerna få chansen någon gång. Bygga för framtiden kan inte i alla möjliga lägen vara underordnat att vinna nästa match (och MFF vann ju inte heller).

Anel Ahmedhodzic är 19 år och fick en hemsk start i MFF. Han kom ung och lovande till en ny omgivning med ett nytt spelsätt att sätta sig in i. Han kom dessutom till Malmö efter att inte ha spelat en enda konstgräsmatch på tre år. Då kastades han in från start mot Degerfors, på konstgräs, på ett ovant underlag i en ny omgivning. Det slutade illa. Nästa match startade han igen. Mot Öster på en filtmatta inomhus. Det gick inte bra då heller och efter det har han suttit längst ut på bänken eller nere i frysen.

Rotationen gjorde att han fick chansen vid fel tillfälle i för honom fel förhållanden.

Därför tyckte jag faktiskt att en sak glömdes bort efter U21-matchen mot BK Häcken. Markus Rosenbergs 90 minuter var grymt viktiga och Erdal Rakips lika många glädjande. Men jag njöt lika mycket av att Anel Ahmedhodzic efter en svajig första kvart gjorde 75 riktigt bra minuter mot ett BK Häcken med många A-lagsmässiga spelare. På gräs.

Jag lutar starkt åt att Uwe Rösler ändå gjorde rätt när han körde Larsson/Bengtsson/Lewicki mot GIF Sundsvall. Efter den här försäsongen var Anel inte redo och en ny dålig insats kunde knäckt ett 19-årigt löfte för ett par månader framåt Och Eric Larsson var mycket stabilare än man hade rätt att förvänta sig och förtjänar en ny chans.

Men jag skulle väldigt gärna se Anel Ahmedhodzic få chansen. Rätt snart. Gärna på gräs. Och med fler ordinarie bredvid sig.

Jag tror dessutom att han är av det rätta virket. För även om väldigt mycket gick snett för honom mot Degerfors och Öster slutade han aldrig att våga. Det hade varit så lätt att gömma sig, spela enkelt och sluta slå de svåra passen och ta löpningarna upp i banan. Men då hade han också frångått sitt eget spel. Att han trots allt hade modet att satsa och riskera att misslyckas gör att jag där och då blev än mer övertygad om att han kommer att lyckas i MFF. Blir det inte 2019 är det ingen panik. Inte i närheten.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close