FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

En MFF-seger som var ett uppsträckt finger till krissnacket

Stabilt, men inte spektakulärt.

Dominant och stundtals överlägset, men fortfarande trubbigt i avsluten.

Marginalen 1-0 var ett par mål för knapp, fast det viktiga var att MFF vann och gjorde det utan någon som helst diskussion. Första kvarten, plus kanske 10-15 minuter till om man är snäll mot IK Sirius, hade MFF lite problem med att tugga igång. Sedan gick man från stabilt till stensäkert bakåt och fortsatte att skapa chanser framåt.

Sirius visade i början att laget är starkt på fasta situationer och hyfsat på att hålla i bollen. Men MFF skulle tagit ledningen redan mot slutet av den första halvleken och efter Sören Rieks vackra 1-0 borde man gjort två-tre mål till. Sirius skapade egentligen inte någonting i sin jakt på kvittering och ju desperatare man blev desto vassare blev MFF i omställningarna. Till slut började Siriusspelarna gnälla på precis allting – alltid ett bra tecken för laget som leder.

På sätt och vis kan man säga att dagens MFF-seger var ett uppsträckt finger till de som började snacka om kris redan efter två omgångar.

Ett kryss och en förlust i början var inte bra, inte i närheten. Men efter två raka segrar har MFF nu två poäng fler än regerande mästarlaget AIK och IFK Norrköping och kan inte ligga mer än högst tre poäng efter något lag när påsken år över och fyra fulla omgångar är spelade.

Mittbackssituationen visade sig heller inte vara någon kris utan istället en möjlighet att visa bredden och flexibiliteten i truppen. Efter 1-0 i Uppsala har MFF nu hållit nollan i två raka matcher med Eric Larsson-Rasmus Bengtsson-Oscar Lewicki där bak. Det är givetvis ingen idealisk situation i längden, men man ska lägga mer betoning på lösning än nöd i nödlösning.

Efter en försäsong och upptakt fylld av individuella misstag var det här dessutom ett stort kliv i rätt riktning. Försvarsmässigt var det snudd på 100-procentigt och fram till Romain Galls jättemiss när han fick bollen för långt ifrån sig i ett totalt friläge hade jag bestämt mig för att skriva att det var totalt slut på misstags-bonanzan. Nu går det ju inte och egentligen ska Markus Rosenberg inte bränna två så vassa lägen som han gjorde heller.

Så det finns mycket mer att plocka fram.

Precis som det ska vara – och väldigt ofta är – i början av en allsvensk säsong.

På ett vis var det också positivt att det inte blev 3-0. Sören Rieks avslut till 1-0 var så kallt, precist och begåvat att det förtjänade att lysa som DET avgörande målet. Vackrare går det knappast att näta.

Backlinjen är nämnd och Rasmus Bengtsson var briljant som ledare och uppspelsgeneral, men det fanns många som var bra i MFF.

Där vill jag lyfta tre spelare lite extra:

Erdal Rakip fick chansen från start och visst syntes det att det en del kvar innan han är uppe i full kapacitet i matchvana och timing. Men väldigt mycket såg extremt lovande ut. Innan utlandsflytten tillförde Rakip saker till MFF:s spel som andra inte gjorde. Det kan han göra igen.

Jo Inge Berget kom in och förstörde ensam så mycket av Sirius rytm i jakten på kvittering att det blev ett perfekt bevis på hur stor betydelse MFF för allsvenska förhållanden extrema bänk kan få mot slutet av matcherna. Rätt hanterat och coachat har MFF alla möjligheter att leva upp till klyschan att matcherna inte avgörs med elva man utan med elva plus de tre man väjer att sätta in.

Och Fouad Bachirou var ruskigt bra den sista kvarten.

Men det i särklass bästa med påsk-matchen var att MFF höll nollan. Igen!

Eftersom man – faktiskt – gjort det så få gånger hittills under 2019 var det viktigt att göra det två matcher i rad. MFF ska vara ett lag där man inte ens höjer på ögonbrynen när det händer…

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close