FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Nyttig MFF-poäng som borde varit tre

IFK Norrköping borta är topp tre av de svåraste matcherna MFF har på hela den 30 matcher långa allsvenska säsongen. Då är 1-1 och en poäng egentligen rätt bra.

Särskilt i ett läge då poängen innebär att MFF trots bara en poäng på de två första allsvenska omgångarna går upp i delad serieledning efter sex och ligger kvar på fyra poäng före just IFK Norrköping, som jag fortfarande tror kommer att utmana om guldet. En poäng före BK Häcken och minst lika med AIK är ju heller inte fel.

Vinst i nästa omgång mot Falkenbergs FF och MFF är tillbaka på ett poängsnitt på 2,00, vilket de flesta säsongerna räcker för SM-guld. Skruva sedan upp det ett snäppt till en bit över 2 och det räcker i princip alltid.

Matchen kändes dessutom jämn. MFF hade perioder med mycket boll och kontroll, men det hade IFK Norrköping också. Spelmässigt var det lika.

Så 1-1 var både nyttigt och okej.

Men så var det det där med chansskapandet. Kolla på höjdpunktssammandraget. Det kommer att innehålla två mål och en fem-sex klara MFF-chanser. IFK Norrköping hade som sagt perioder med kontroll, tryck och klassiskt Peking-spel, men frånsett chansen Christoffer Nyman gjorde mål på var det enbart nästan-lägen. Inget skarpt. Nymans 1-1 var heller inte resultatet av kontroll, passningsspel eller tryck mot motståndarmålet. Det var en individuell prestation, helt och hållet från attacken, den vunna närkampen till skottet.

Jämför gärna med MFF:s mål som startar med en bra position av Oscar Lewicki, fortsätter med en andraassist av honom till Sören Rieks, som omedelbart skaffar sig lugn och kontroll att sätta ett riktigt bra inlägg till Guillermo Molins som i sin tur gör ett klassavslut med huvudet.

MFF fick ut mycket mer av sina bra perioder. Någon av de övriga chanserna borde därför ha gett ett segermål.

Och tre poäng.

Ett par utropstecken!

1) Den nykomponerade backlinjen. Igen. IFK Norrköping är – än så länge – snäppet sämre än de senaste säsongerna. Men jag är rätt säker på att man måste gå tillbaka många år för att hitta en match mot MFF där de klarade att skapa så få chanser i sin egen borg. Generalen Rasmus Bengtsson fortsätter att rada upp 90-minutersmatcher med starkt spel, Oscar Lewicki är numera en allvarlig konkurrent om en backplats oavsett hur många av de skadade backarna som kommer tillbaka och Eric Larsson har allt mer växt in i den nya rollen.

2) Guillermo Molins mål. Han har varit bra på träningarna, byggt upp sin fysik och gjort mål i träningsmatcher. Som vanligt strålar det också självförtroende om honom. Men djupt där inne tror jag ändå att det var väldigt viktigt för Molins att på nytt få göra mål i Allsvenskan.

3) Modet att vila Markus Rosenberg och Marcus Antonsson. Direkt efter segermatchen mot Hammarby sa Rosenberg att han kände sig lite trögare och tröttare än tidigare i kroppen. Aha tänkte jag, “vila mot IFK Norrköping” och sedan glömde jag bort det till jag såg dagens laguppställning – vilket ju var rätt korkat av mig. En spelare som kommer tillbaka efter en hyfsat lång skada gör dessutom ofta ett par bra matcher och får sedan en reaktion. Förstår också idén med att hålla igång Molins och ge Jo Inge Berget en match i anfallet, där han vill spela, direkt efter hans starka prestation på kanten mot Hammarby. Plus tanken att Marcus Antonsson blir ännu bättre i par med Markus Rosenberg, som är perfekt på att hitta honom i djupled. Det var ju dessutom exakt vad som hände när de båda bytts in.

Draget var egentligen millimeter från succé. Först ett mål av Guillermo Molins, sedan bara en lite sämre mottagning och avslut än vanligt från Marcus Antonsson från att ge ett segermål mot slutet av matchen efter bytena.

Tre frågetecken också:

1) Jo Inge Bergets position. Jag förstår att han vill spela anfallare. Men förra sejouren i MFF var han bäst på kanten. Med bara ett par dagars mellanrum har vi nu sett två matcher som tyder på att han fortfarande är bäst där. Suverän wingback mot Hammarby och idag en inte lika suverän insats som forward.

Jag tror även att han lurar sig själv lite. Berget vill spela anfallare för att han där får bollen närmare mål och fler avslutslägen att göra det han älskar: mål. Men om man gör ett sammandrag av alla lägen i samtliga matcher han spelat forward respektive på kanten i MFF tror jag spontant att han fått minst lika många lägen från kanten.

2) Andreas Vindheims oförmåga att hitta samma höga nivå i Allsvenskan som i Europaspelet. Vindheim var det naturliga valet i MFF:s Europamatcher helt enkelt för att han hela tiden presterade väldigt bra när han fick chansen där. Många som klagar på honom nu har glömt det. Nu spelar ju Eric Larsson i backlinjen, så prion Larsson i Allsvenskan och Vindheim i Europa funkar inte riktigt. Fast frågan är vad det är för egenskaper Vindheim har som gör att han passar så väl när MFF möter väldigt starka lag i de internationella matcherna, men sämre i den vanliga serien och varför man inte kan fixa så att han kan spela Europaspel i Allsvenskan?

3) Den inetsade bilden av Anders Christiansen. AC´var en gång Allsvenskans bäste mittfältare (fick till och med pris som det), dominerade och ändrade matchbilder, hade massvis med boll och var en i grova drag spektakulär spelare. Nu syns han mindre. Men grejen är att AC fortfarande är samma spelare fast i en annorlunda roll. Uwe Rösler har ändrat i hans positionering och uppgifter. Det har han givetvis gjort för att laget totalt sett ska bli bättre och vinna fler matcher. Resultaten hittills gör det ganska svårt att tycka att det är fel. Därför borde vi som tittar på MFF kanske ändra perspektivet lite? Istället för att sitta och sakna det AC gjorde förr borde vi kolla närmare på det han gör – och ska göra – nu? Syns han själv mindre? Ja. Syns de övriga runt om honom mer? Mycket möjligt. Då ska han kanske ha beröm för det istället för att man ska plocka fram den nostalgiska bilden från förr? Många frågor och jag sliter fortfarande med svaren – och om jag eventuellt är helt fel ute – men jag tror att det är ganska bra att ställa frågorna.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close