MFF kunde vinna trots usel insats – tack vare tre veteraner

Spela dåligt och vinna ÄR en styrka.

Det är ingen klyscha eller hittepå utan en sanning och att ibland klara att göra det är den kanske allra viktigaste egenskapen att ha för ett lag som vill vinna serien. Vill man vara elak kan man också säga att så dåligt som MFF spelade efter 2-0 var det en ovanligt stor styrka.

Men vann gjorde MFF.

Då kan man gå upp i serieledning utan att spela som en serieledare.

Och då kan man hantera de dippar som oundvikligt uppstår under 30 omgångar.

MFF var trögt, fantasilöst och hade alldeles för många spelare som inte nådde upp i normal standard i aktionerna. Men MFF vann.

Väldigt ofta har alla som följer MFF även en tendens att totalt bortse från att det finns en motståndare också, vars prestation påverkar matchen. MFF var inte bra. Men Falkenbergs FF var det!

Falkenberg är starkt på inlägg, fasta situationer och i det fysiska spelet. MFF fick inget gratis i närkamperna och hamnade ofta i ett läge där det inte räckte att få bort förstabollen när Falkenberg lade in bollen i straffområdet. Oftast blev det en andraboll och en tredjeboll också innan anfallet var över. Många gånger slutade det med att MFF fick rensa och slå långt istället för att få bollen under kontroll och spela sig upp i banan.

Falkenbergs FF var helt enkelt mycket bättre än MFF på att få matchbilden att se ut som man ville ha den.

Problemet för Falkenberg är att det inte var första gången i år laget har lyckats med det och spelat riktigt bra efter sina förutsättningar utan att ta poäng. I en jämn serie som Allsvenskan ger det nästan alltid stort utslag i längden. När topplagen vinner även när de spelar dåligt och bottenlagen förlorar även när de spelar bra växer avståndet i tabellen.

Trots den halvdana insatsen kunde det här dessutom blivit en mycket enklare seger för MFF.

Två gånger hade MFF nämligen chansen att döda matchen.

Den första satte ett byte och ett onödigt baklängesmål stopp för. MFF:s första halvtimme var mycket bättre än resten av matchen och då kom både 1-0 och 2-0. Sedan gick Fouad Bachirou sönder och fick bytas ut i den 30:e minuten.

Bachirou är viktig för MFF:s spel, givetvis.

Jag tyckte dessutom att MFF gjorde fel när man satte in Behrang Safari för Bachirou ocjh lyfte upp Oscar Lewicki på mitten. På ett sätt förstår jag det. Safari är etablerad i förstaelvan och Lewicki är mittfältare. Båda vill spela och helst göra det på ”sina” positioner. Nu tog man chansen att återställa ordningen. Men för mig var det fel tidpunkt. Om man istället satt in Erdal Rakip kunde MFF behållit backlinjen som i flera matcher i rad spelat så bra och momentumet i matchen. Falkenberg hade kanske fått ett litet lyft ändå och fått in sitt 1-2-mål, men jag tror att ett byte Bachirou/Rakip hade påverkat mindre. Rakip kom ju dessutom in betydligt senare – och var bra.

Läge två att döda var naturligtvis straffmissen. 3-1 hade gett en betydligt vilsammare och mindre farofylld väg mot trepoängaren. MFF har tilldömts tre straffar i år och bränt samtliga! Det är lika pinsamt som unikt. Den här gången innebar det iallafall inte tappade poäng. Miss ett gjorde det definitivt, miss två kan ha gjort det och den här gången var det bara en kanonräddning av Johan Dahlin alldeles i slutet av matchen som satte stopp för att Malmö FF på nytt skulle bli straffat för sitt tidigare misstag.

Johan Dahlin var för övrigt en av de tre veteranerna som MFF ska tacka för segern.

Dahlin var stabil i 90 minuter och paraden på tilläggstid var lysande.

Rasmus Bengtsson gjorde en ny klockren insats. Utan honom hade Falkenbergs FF:s inlägg resulterat i betydligt fler klara avslutslägen än de faktiskt gjorde. Hans tajming över hela planen är perfekt.

Och ja han missade en straff. Det var kasst! Men i övrigt var det ju Markus Rosenberg som bar hela det offensiva spelet i MFF.

Sören Rieks och Arnor Traustason förarbetade lysande – var försvann för resten det spelet efter pausen? – men det var Mackan som nickade in bollen. Och 2-0 var helt och hållet hans verk från nickduellen han vann till vakenheten att se att backen skulle ställa till det för målvakten och kall som en isbjörn och snabb som en kobra utnyttja misstaget. Det var dessutom hans avslut som räddades med handen och gav straffen. Lägg till massvis med läckra passningar och vrickningar, vunna bollar och starka insatser hemma i det egna straffområdet och jag tycker att det är rätt självklart att Markus Rosenberg var matchens store lirare. Om han satt straffen också hade han varit överlägsen. Nu var han bara bäst.

Efter kritiken mot Malmö FF:s första byte är det också viktigt att påpeka att nummer två och tre blev helt rätt.

Tyckte också att MFF – både laget och ledningen – var bra på att behålla lugnet och tålamodet i en match som egentligen var som gjord för frustration och irritation. Förstår om folket på läktaren och framför skärmarna hade svårare med den saken. Men MFF höll sig kalla.

Domaren Mohammed Al-Hakim gjorde en bra insats.

I Falkenberg var Kalle Söderström riktigt, riktigt bra. Målvakten Johan Brattberg hade otur vid 2-0. Annars var han felfri. Om någon vill skylla förlusten på honom har de fel.

Ole Törner