Supportrarnas protester är ett rop på hjälp alla bör lyssna på
Eftermiddagens aktion med de tio tysta och ståplatstomma minuterna i början av matchen mellan MFF och Elfsborg ska framförallt ses som ett rop på hjälp.
Från en samlad supporterkultur som är värd att få den.
Och den handlar inte alls bara om bengaler.
Egentligen är det inte klokt att så många inte kan skilja på två helt olika frågor och debatter:
1) Är bengaler och pyro bra eller dåligt
2) Är metoderna som Polisen nu använder för att komma åt dem bra eller dåliga?
Uppmaningen till protest gäller fråga 2 och inget annat och det vore en stilla dröm att be om att de som svarar dåligt på fråga 1 skulle inse det. Men där har jag gett upp hoppet.
Skygglapparna är på – och det är synd.
För lyfter man perspektivet lite hamnar man i att protesterna supportrarna, och flera andra åskådare som tänkt till lite, över hela Sverige nu gör är inte bara för att försvara en läktarkultur som är svensk klubblagsfotbolls största styrka. De försvarar på sätt och vis också rättssamhället. Brott ska bekämpas, men i ett demokratiskt samhälle som följer grundläggande rättsprinciper är det på sikt precis lika viktigt att diskutera och reglera hur man gör det!
Ändamålet helgar inte alltid medlen.
Polisen ska inte ha fria tyglar.
Framförallt inte vid ett bagatellbrott som brännandet av aldrig så många bengaler är. För rättssamhället har inte bara bestämt att det är olagligt med pyro på läktarna, det har också bestämt att det INTE är ett allvarligt brott.
Är det då rimligt att:
…Polisen går in och reducerar publikkapaciteten.
…Polisen kräver integritetskränkande visitering.
…Polisen vill begränsa och strypa kulturen med flaggor och tifon.
…Polisen satsar enorma resurser kring matcherna, samtidigt som man gjort ett mantra av att man har så få resurser.
…Polisen i sin tillståndsgivning nu ställer så omfattande och krångliga krav att arbetsbelastningen på de evenemangsansvariga ute i klubbarna ökat till aldrig tidigare skådade nivåer. Det är inte bara supportrarna som drabbas. Publikkapacitetsbegränsningarna slår ju också direkt mot klubbarna.
Finns det någon som helst proportion mellan bagatellbrottet och metoderna att komma åt det?
Polisens totala ovilja att föra en dialog börjar dessutom allt mer likna en medveten taktik.
Jag tror faktiskt att om det här fortsätter så kommer även de vanliga åskådarna som tidigare inte brydde sig så mycket att reagera.
Och ställa frågan:
Är en stoppad bengal verkligen värd allt detta?
Det kommer alltid att finns (alltför) många som tycker att Polisen och samhället ska få använda vilka metoder som helst för att komma åt brott och att till exempel kollektiva bestraffningar och att trakassera oskyldiga är helt okej, bara det gynnar syftet. Men så kan vi faktiskt inte ha det i ett rättssamhälle. Metoderna måste alltid kunna diskuteras. Och i det här fallet tror jag inte ens att det som Polisen nu håller på med är särskilt effektivt.
Ole Törner
